På väg söderut mot Akra Maleas, Argoliska buktens sydligaste udde, hade vi bestämt att stanna i Monemvasia. Inte visste vi vad som väntade där, en muromgärdad stad belägen på en klippa och förbundet med fastlandet via ett smalt näs!

Monemvasia gamla stad har varit kontinuerligt bebodd sedan 500-talet.

Namnet Monemvasia har sina rötter i grekiskans ord för ”en ingång”, staden var väl skyddad där den låg.

Belägen på en klippa i sydsluttning med vatten så långt ögat når påminner staden inte om något annat.

Gränderna är trånga och det är apostlahästar eller andra hästar som gäller.

Monemvasia har överraskat på flera sätt, morgonen efter besöket i gamla stan fick vi ett fint besök.

Det regnar idag och tidpunkten för att skriva inlägg verkade lämplig. Innan blogginlägget var klart dundrade åskan rejält och det blåste upp, rejält. Intrumenten visade på över 21 m/s innan det hela var över. Alla båtar i hamnen ligger till synes oskadda på sina platser men grannens fiskebåt blev utan ström.

Det har varit landssorg i Grekland efter flyktingkatastrofen utanför Peloponnessos. En båtgranne som har sin fiskebåt intill oss berättar att två av båtarna här i Monevasia har använts till flyktingsmuggling, den ena båten hade 25 personer ombord. Båtarna är omhändertagna av myndigheter.

Idag på vår väg söderut längs Peloponessos östkust fick vi så sällskap av en grupp delfiner på sedvanligt lekhumör. Alltid lika fascinerande att se och uppleva på nära håll.

Strax utanför Leonidis dök de upp, och som vanligt lika svåra att fånga på bild. Man måste nästan ta bilden innan de dyker upp, men några bra bilder blev det:

Vi tog sedan natthamn i Kyparissa, ännu en ljuvligt vacker vik.

Idag tuffade vi iväg fyra distansminuter från Porto Heli till Spetses för en liten bad- och sightseeingutflykt. Vi la oss i en fantastiskt vacker vik med varmt och kristallklart vatten, badade och tog jollen iland för en promenad till samhället.

Spetses visade sig vara ett riktigt välmående turistparadis. Av alla de städer, byar och samhällen vi hittills sett i Grekland har Spetses absolut störst andel välskötta och nyrenoverade hus (i princip alla), flera fina stränder och dagliga båtturer till bl.a Hydra och Pireus. Bra restauranger som överallt här nere, men här var prisnivån lite högre.

Det låg också vackra, välhållna träbåtar i rader efter kajerna.

Så småningom tillbaka till vår egen båt, ännu ett dopp och därefter tillbaka till Porto Heli.

Längst upp i Argoliska bukten ligger Nafplion där vi stannade ett par nätter.

Från Nafplion tog vi buss till ännu ett av greklands världsarv, Mykene.

Enligt grekisk mytologi var Mykene grundat av Perseus, son till Zeus och Danae. Mykene har länkats till berättelserna om Atreusdynastin i Homeros Iliaden med Agamemnon – Trojas befälhavare, Klytaimestra – hans hustru och deras barn Ifigenia, Elektra och Orestes. Fantastiska berättelser som levt vidare i drama, opera och litteratur.

Faktum är att man hittat bevis för att det bodde människor här redan 3000-2000 år BC och under lång tid var Mykene ett av den grekiska civilisationens centrum. Runt år 1350 BC bodde 30 000 människor i citadellet med omgivning!

Tholos- eller bikupegravar byggdes för samhällets mest uppsatta, den inre kammaren var fylld med värdefulla och vackra föremål.

Mykene är så gammalt  och så imponerande. Byggnaderna stod stabilt under mycket lång tid och utsmyckningarna skickligt gjorda, ett exempel är Lejonporten som är mäktig och vacker!

En annan sak är berättelserna, mytologin med Trojanska kriget, sköna Helena, Elektra mm som har en alldeles särdeles stark kraft, har använts och fortsätter användas inom vår kultur.

Vi har nu tagit oss runt den udde som utgör nordöstra delen av Peloponessos. Från Korinthkanalens östra mynning (Isthmia) via Kórfos, till Poros, därefter norr om Hydra och Spetses till Porto Cheli och sedan längst in i viken till Nafplion.

Första natthamn efter kanalen blev Kórfos, en mycket bra svajvik där vi stannade 2 dygn. Jolletur in till kajen, promenad och lite inhandling av mat.

Vidare till en liten vik vid namn Vagionia på norra Poros, med plats för sådär 2 båtar.  Lång och smal vik och vi gjorde årets första förtöjning med lång lina iland.

Detta för att vara säkra på att fören pekar ut mot havet och dyningen (så att vi slipper att båten rullar om den skulle lägga sig tvärs viken) samt att det egentligen inte fanns plats att snurra 360°, vilket ofta händer vid vindskiften. Under natten visade det sig vara ett klokt beslut, dyningen blev relativt kraftig. Men det var en fantastisk badvik och vattnet höll 22 grader

Efter Vagionia blev det en hyfsat lång dagsetapp, vi valde att segla förbi både Hydra och Spetses och i stället lägga oss i den stora lagunen i Porto Cheli.

Och framåt kvällningen ankrade vi i Porto Cheli:

Även här stannade vi ett par nätter för att därefter ta oss längst in i Argoliska viken till Nafplion, och en länge emotsedd utflykt till Mykene och Agamemnons grav. Mer om detta i nästa inlägg.

Igår gick vi igenom Korinthkanalen eller Dhiórix Korinthou som är den grekiska, och vackrare, benämningen på kanalen. Vi hade bokat tid och blivit ombedda att vänta utanför ingången till kanalen där vi låg och guppade i rätt stark vind innan vi, efter att ha anropat traffic control, fick veta att vi skulle få vänta åtminstone 40 min ytterligare. I alla fall, så småningom var det vår tur att passera den nedsänkta bron som ligger i kanalens västra sida mynning.

Genom kanalen ska båtarna hålla 7 knop vilket var en stor utmaning i den klart märkbara motströmmen. Vi höll inte 7 knop men vi höll oss i kanalens mitt vilket var nödvändigt, det var smalt, betydligt smalare än de 25 m i bredd som kanalen ska hålla enligt deras egen info.

Efter att ha lämnat kanalen bakom oss seglade vi ut på Saroniska gulfen och till vårt första stopp på Peloponnessos, Kolpos Korfos.

Vi betade av Korinthgulfens nordkust bit för bit och upptäckte små pärlor som vi gärna återvänder till, liksom platser som vi inte behöver se igen

Agios Isodoris, hit kommer vi gärna tillbaka. De flesta tavernor var ännu inte öppna för säsongen men vi hittade en som  serverade en alldeles utmärkt cappuccino.

Det blev också ett premiärdopp, väldigt sent på säsongen, men maj har varit betydligt kallare än normalt.

Agios Ioannou, en liten pyttevik med två fasta gästbojar. Ingenting att skriva hem om, om man säger så.

Corinth Harbour, här låg vi bra förtöjda vid en pontonbrygga innanför betongpiren, bara 1 nm från kanalens mynning. Dessutom låg vår favoritmataffär på promenadavstånd, så det blev storhandling innan avfärd.