Efter Skyros seglade vi norrut mot den östligaste av öarna i raden Skiathos, Skopelos, Alonnisos och Kyra Panagia. Den ön ligger i en nationalpark som skyddar bl a en sälart. Vi såg inte några ovanliga djur, varken på land eller i vattnet men ett par slagskämpar fick vi se på denna lugna ö där det bor endast en person, en munk.

Tillbaka i Voutsi på Alonnisos, en fin hamn med höga bergssidor och vågbrytare som förstärkt skyddet mot havet.

Även Alonnissos har sin chora, byggd på hög höjd för att skydda mot forna tiders piratangrepp. Numera bor det få människor i choran vintertid, de flesta flyttar ner till kusten eller har sin bostad på annan ort.

På Skopelos är många scener i Mamma Mia-filmerna inspelade. Det går båtar med stopp längs kusten vid kända ställen bl a stranden Kastani där vi låg på svaj ett par nätter. Mamma Mia-båtarna avlöste varandra men framåt sen eftermiddag blev det lugnt, och tyst. Båtarna spelar ABBAs musik på hög volym, säkert kul för de som väljer att åka med på turen.

Natt nummer två på svaj var den svajigaste hittills. Det rullade in kraftig dyning och efter en natt med dålig sömn flyttade vi oss till en vik med bättre skydd innan vi gick mot Skopelos stad.

Skopelos har en hamn med lång pir där många båtar ligger en eller flera nätter. När vi kom dit i maj var hamnen rätt tom på segelbåtar men nu, en dryg månad senare, blev det så småningom fullt. Många hyrbåtar varav en del nog tagit sig vatten över huvudet. Det visade sig vara inte helt okomplicerat att lämna hamnen kort efter att färjan gått iväg. Färjan skapar underströmmar både när den kommer och går. En katamaran intill oss fick vår ankarkätting runt såväl roder som propeller när de skulle ta upp sitt ankare. De fick tillkalla dykare.

Det blev sedan några dagar i Volos hamn där vi kunde lägga oss i ett lugnt hörn efter tips från andra seglare.

Där träffade vi en trevlig familj som seglar en Lagoon 440. Det blev söndagslunch med dem innan vi begav oss söderut för att så småningom lyfta upp båten här på Evia Marina där vi ligger nu.

Ända sedan vi kom ner i slutet av april har vädret varit lite kallare än normalt vilket betyder sköna, varma dagar och svala nätter. För några dagar sedan blev det mer normala temperaturer för årstiden, alltså mycket varma dagar och nätter. Vi jobbar lite på båten på förmiddagen, söker skugga, dricker vatten och badar på eftermiddagen. Bilden på brandflyget får avsluta säsongens inlägg, om ett par dagar reser vi hem.

Vi tog bussen upp till Glossa på Skopelos nordvästra spets. Bussen slingrade sig fram delvis efter kusten så vi fick se en del av den, bl a vikar som kan vara lämpliga för svajankring.

Glossa ligger 200-300 m över havet beroende på vilken del av byn man menar, byggd på en brant sluttning med väldigt många och långa trappor.

Nedanför Glossa ligger en liten hamn där det går att lägga till för fritidsbåtar

Efter Skopelos fortsatte vi till Alonissos, la oss på svaj i en vik med fin sand och bra fäste vilket testades under natten då det blåste en del. Badtermometern visade 16 grader vilket inte inbjöd till bad, inte den här gången.

Det finns en liten hamn på nordsidan av Alonissos som vi ville undersöka så vi gick mot den. Viken in mot hamnen slingrade sig in och slutade i en liten kaj för fiskebåtar, för liten för oss så vi vände och gick söderut mot Steni Vala.

Nordsidan av Alonissos har en mäktig natur.

Steni Vala är ett litet ställe, en kaj med fiskebåtar och några få platser för fritidsbåtar i den smala viken. Restauranger på rad som har öppet hela dagen där man kan ta en kaffe på eftermiddagen.

Sträckan ner till Voutsi nära Alonissos hamn tog oss ca en timme och bjöd på skiftande vindar som vanligt. Vi började med fin slör i 4-5 m/s, sedan vindstilla och motorgång och därefter halvvind 9 m/s. I Voutsis hamnbassäng var det lugnt och stilla och vi kunde ankra med långa linor i land mot stenpiren.

Kammaneter som inte är egentliga maneter utan en egen djurart utan nässelceller vilket gör att de inte bränns. Vi såg dem här i  hamnbassängen, en ny bekantskap för oss.

Slutligen några bilder från Patitirion, hamnen här på Alonissos där färjan går in. Den lägger sig vid kajen längst bort i bild, dock ingen färja inne vid vårt besök.

Vi har sjösatt, den 6:e maj kom vi i vattnet efter en dryg vecka på marinan. Det har varit ovanligt kallt för årstiden i Grekland beroende på kall luftmassa som trängde ner från Ryssland.

Vi låg en natt i Loutraki Aidipsos för att proviantera, sedan ett stopp i Oreoi innan vi seglade till Skiathos.

Skiathos är den ö i Sporaderna som ligger närmast fastlandet och förmodligen den mest turistiska av dem. Det var i alla fall mycket turister, souvenirshoppar mm i stan som ändå var charmig.

Ännu en blomsterbild, rosenbusken som blommade i den fallfärdiga fasaden.

Efter att vi lämnat Volos la vi oss på svaj i en liten vik i Volosbukten. Det var varmt, soligt och lockande att hoppa i det 20° vattnet vilket vi också gjorde.

Ett par dagar senare seglade vi vidare, sol och fina vindar att segla i men friskt i luften.

På fastlandet nära sundet på  väg ut till Sporaderna ligger några höga bergstoppar som är snöklädda på vintern. Där finns Hellenic Alpine Club of Volos och där åker man alltså skidor vintertid, klicka här för att se vad det är. Där erbjuds längdskidåkning och utförsåkning, 5 liftar! Påminner om en mindre svensk skidort i fjällen.

Vi fortsatte sedan till norra Evia och Gialtra. En liten sömnig semesterort så här på eftersäsongen.

I morgon kommer Juno upp på land och vi ska göra det sista för vintersäsongen innan vi lämnar Grekland för i år. Vi ligger vid en av Evia Boatyards bojar och i morgon bitti ska hon rulla upp på en trailer från stranden 100 m bort.

Efter Volos och svajnätter i en lugn vik i sydvästra delen av bukten gick vi söderut till Agia Kyriaki, en liten ort i sundet in till Volosbukten. Agia Kyriaki betyder Helig Söndag och det kan alltså en by i Grekland heta! Ett fint ställe, se nedan.

Vi fortsatte sedan in i bukten och efter någon natt på svaj la vi till vid Volos långa pir. Det har blivit svalt, ganska kallt för årstiden med 19° och regn idag. Mer regn ska komma under ca en vecka framöver och då känns det fint att ligga här i stan.

Vi har besökt Volos Arkeologiska Museum och lärt oss lite mer om Greklands långa historia. I Thessalien, vilket är regionen, och omgivningarna runt Volos finns Greklands äldsta bosättningar, byar från ca 6800 år före vår tideräknings början. Man behöver bara sticka spaden i jorden här så hittar man mångtusenåriga lämningar berättade mannen på museet som var vänlig och tog sig tid att besvara våra frågor.

Gravstenar, många med bild och text

Mycket förvånande var en teckning av en svensk, Lars Petter Moreen, som seglade med en svensk fregatt, besökte Volos och ritade av fästningen år 1779. Kul att museet har valt att visa bilden!

Sensommaren och höstens vistelse startade på Evia Boatyard dit vi kom sista augusti. Båten låg på land så vi fixade med lite av varje under ett par dagar innan sjösättning. Det finns inte någon restaurang nära marinan, enbart en strandbar med enklare mat.

Efter att vi kommit i vattnet styrde vi mot Loutra, en stad på norra Evia där vi kunde proviantera. Loutra visade sig vara ett ställe med heta källor och många grekiska turister.

I Loutra låg vi förtöjda i hamnen intill en stor fiskebåt, det blev lite trångt ibland men allt gick bra.

Efter Loutra låg vi en natt i en vik på fastlandet innan vi gick mot Skiathos, den västligaste av öarna i Sporaderna.

Efter några dagar vid Skiathos seglade vi mot fastlandet och bukten vid Volos. Vi hade blivit ordentligt förkylda och vädret skulle slå om med starka vindar, ett nog så vanligt scenario, så vi lämnade öarna och fick en fin segling mot Pagasitikos Kolpos dvs Volosbukten.

Volos är en ganska stor stad med universitet och industrier men med ett lugnt tempo. Vi stannade här i några dagar men seglade igår söderut till en liten naturvik, här ligger vi kvar ytterligare någon dag.

Det var mycket arbete som vanligt innan sjösättning. Vi hade problem med beväxtning förra året och Fredrik ägnade ett antal timmar och dagar åt att slipa botten, håller tummarna för att det förhindrar påväxt i år.

Efter en dryg vecka var det dags för sjösättning, våra kompisar filmade Juno där hon rullade fram på en vagn på väg till rampen och vattnet. Den uppmärksamme kan se att Fredrik och jag går bakom båten, små figurer i solhatt och keps.

Nu är vi i sjön och ligger vid Levkas i en lugn vik. Fortsätter idag färden österut.

2024-10-13

Så då har vi varit i land i Kopraina och tittat runt i den lilla hamnen som främst är till för ortens fiskebåtar, tagit en promenad ut till fyren och fikat på matstället. Kopraina har ingen bebyggelse förutom en restaurang + ett museum som tyvärr står tomt, oklart vad som varit tänkt att fylla museet med.

Stigen ut till fyren är stenbelagd och anläggningen välskött, bra var det för området är mycket låglänt och vägen skulle bitvis varit lervälling eller under vatten i annat fall. Visst fick vi se fåglar, bl a häger och flamingos.

Ponnyer som strövade fritt, inte ett djur som vi förväntade oss här ute men lite kul med två mycket orädda små ponnyer.

2024-10-12

Vi stannade på Korfu sammanlagt i tre veckor, där finns mycket att se och Korfu har verkligen blivit en favorit. Regnovädren fortsatte att komma och gå. En eftermiddag kom ett vindskifte, kraftiga vindar med regn och Fredrik fick användning för sitt regnställ för första gången här nere.

Vi fortsatte upptäcka Korfu stad och promenerade till Nya fortet, byggt på 1500-talet av venetianarna. Det finns f ö lämningar av flera fort inne i staden, liksom gamla gränder och miljöer som gör att staden fortsätter att fascinera.

En dag i slutet  av vår vistelse tog vi en färja över till Saranda i Albanien, det är nära över, färjan tar en timme. Saranda är en ganska stor stad och en albansk turistort, beläget i en stor bukt med lång badstrand. Vi gick längs strandpromenaden och på de hela(!) trottoarerna som verkligen skiljde sig från Korfus där trottoarerna är mycket smala, trasiga och oftast används som parkeringsplats för bilar och scootrar. Ett par kvarter upp från stranden låg lite äldre bebyggelse där vi åt lunch på ett enkelt cafe.

När vi lämnade Korfu och seglade söderut sa prognosen starka vindar vilket det också blev. Natten i Sivota kommer vi nog sent att glömma tack vare alla de hyrbåtar med mer eller mindre oerfarna seglare som släppte sitt ankare intill oss och som sedan draggade i den starka vinden. Till slut var vi tvungna att ta upp vårt ankare och leta ny ankringsplats i den överfulla vilken. Med pannlampor och bevarat lugn hittade vi till slut en bra plats och då var klockan närmare 02 och vi kunde äntligen lägga oss för att sova. Om någon undrar så är det lätt att konstatera när det är hyrbåtar, de har oftast webbadress på bommen, kanske företagslogga på skrovet och på seglet.

Efter några dagar i Preveza där vi tankade vatten och tvättade seglade vi till Vonitsa, en stad inne i Amvrakikos Kolpos, ett innanhav/stor vik. Vonitsa håller på att anlägga en stadskaj där vi kunde ligga förtöjda, en trevlig omväxling efter att ha legat på svaj sedan vi lämnade Mesologghi i augusti.

Vi besökte Vonitsas fort(förstås). En anledning till besöket är att det alltid är trevligt att komma upp och kunna se hur landskapet ser ut.

Från Vonitsa har vi fortsatt inåt/österut i Amvrakikos till Koronisia, ett litet ställe med en samling hus och en restaurang. Norra delen av Amvrakikos är våtmarker med små ”öar” av land. Hela området är mycket grunt med grundområden och sandbankar som verkar flytta på sig. Vi gick faktiskt på ett sådant område som inte var utmärkt på sjökortet och satt fast i 10 minuter på en sandbank innan vi kom loss, en erfarenhet  som vi delar med flera enligt vad vi kan läsa.

Efter Koronisia har vi fortsatt österut och ska idag gå iland i Kopraina som är en smal landtunga av sediment som följer en flods utlopp i Amvrakikos, oklart vad floden heter. Här ska finnas ett rikt fågelliv liksom sköldpaddor och delfiner, hoppas på lite tur när vi tar jollen in.

2024-09-10

Efter ett par dagar i Preveza för att fylla vatten och lite jobb på båten planerade vi för att segla norrut. Vindarna skulle blåsa från syd och när de gjorde det gick vi den långa rännan ut från Preveza och satte sedan segel. Visst fick vi segla men vinden avtog och det blev motorsegling innan vi så småningom kom fram till Sivota som ligger på fastlandet mitt emot Korfus södra spets. Trevligt litet samhälle, rätt mycket turister men vacker natur.

Sedan blev det fin segling upp till Korfu och klippan som är en del av världsarvet.

Vi la oss på den norra sidan om Korfu stad där vi fortfarande ligger. Väderleksprognosen sa regn, åska och starka vindar från söder och visst blev det så och lite mer ändå.

Ovädren här nere kan vara intensiva men något liknande har vi inte mött tidigare. Det åskade, regnade och blåste mycket och länge.

Nu är det lugnt och faktiskt lite kvällssol och i morgon ska vi passa på att gå i land för att handla mat ifall vädret tillåter. Efter det blir det återigen dagar med mycket regn och starka vindar om prognosen visar rätt.

Såhär i efterhand kan vi konstatera att vi har en tät båt, vi är torra, varma och ankaret verkar ha grävt ner sig bra i dyn för vi har inte draggat trots den starka vinden.