Efter att vi lämnat Volos la vi oss på svaj i en liten vik i Volosbukten. Det var varmt, soligt och lockande att hoppa i det 20° vattnet vilket vi också gjorde.

Ett par dagar senare seglade vi vidare, sol och fina vindar att segla i men friskt i luften.

På fastlandet nära sundet på  väg ut till Sporaderna ligger några höga bergstoppar som är snöklädda på vintern. Där finns Hellenic Alpine Club of Volos och där åker man alltså skidor vintertid, klicka här för att se vad det är. Där erbjuds längdskidåkning och utförsåkning, 5 liftar! Påminner om en mindre svensk skidort i fjällen.

Vi fortsatte sedan till norra Evia och Gialtra. En liten sömnig semesterort så här på eftersäsongen.

I morgon kommer Juno upp på land och vi ska göra det sista för vintersäsongen innan vi lämnar Grekland för i år. Vi ligger vid en av Evia Boatyards bojar och i morgon bitti ska hon rulla upp på en trailer från stranden 100 m bort.

Efter Volos och svajnätter i en lugn vik i sydvästra delen av bukten gick vi söderut till Agia Kyriaki, en liten ort i sundet in till Volosbukten. Agia Kyriaki betyder Helig Söndag och det kan alltså en by i Grekland heta! Ett fint ställe, se nedan.

Vi fortsatte sedan in i bukten och efter någon natt på svaj la vi till vid Volos långa pir. Det har blivit svalt, ganska kallt för årstiden med 19° och regn idag. Mer regn ska komma under ca en vecka framöver och då känns det fint att ligga här i stan.

Vi har besökt Volos Arkeologiska Museum och lärt oss lite mer om Greklands långa historia. I Thessalien, vilket är regionen, och omgivningarna runt Volos finns Greklands äldsta bosättningar, byar från ca 6800 år före vår tideräknings början. Man behöver bara sticka spaden i jorden här så hittar man mångtusenåriga lämningar berättade mannen på museet som var vänlig och tog sig tid att besvara våra frågor.

Gravstenar, många med bild och text

Mycket förvånande var en teckning av en svensk, Lars Petter Moreen, som seglade med en svensk fregatt, besökte Volos och ritade av fästningen år 1779. Kul att museet har valt att visa bilden!

Sensommaren och höstens vistelse startade på Evia Boatyard dit vi kom sista augusti. Båten låg på land så vi fixade med lite av varje under ett par dagar innan sjösättning. Det finns inte någon restaurang nära marinan, enbart en strandbar med enklare mat.

Efter att vi kommit i vattnet styrde vi mot Loutra, en stad på norra Evia där vi kunde proviantera. Loutra visade sig vara ett ställe med heta källor och många grekiska turister.

I Loutra låg vi förtöjda i hamnen intill en stor fiskebåt, det blev lite trångt ibland men allt gick bra.

Efter Loutra låg vi en natt i en vik på fastlandet innan vi gick mot Skiathos, den västligaste av öarna i Sporaderna.

Efter några dagar vid Skiathos seglade vi mot fastlandet och bukten vid Volos. Vi hade blivit ordentligt förkylda och vädret skulle slå om med starka vindar, ett nog så vanligt scenario, så vi lämnade öarna och fick en fin segling mot Pagasitikos Kolpos dvs Volosbukten.

Volos är en ganska stor stad med universitet och industrier men med ett lugnt tempo. Vi stannade här i några dagar men seglade igår söderut till en liten naturvik, här ligger vi kvar ytterligare någon dag.

Det var mycket arbete som vanligt innan sjösättning. Vi hade problem med beväxtning förra året och Fredrik ägnade ett antal timmar och dagar åt att slipa botten, håller tummarna för att det förhindrar påväxt i år.

Efter en dryg vecka var det dags för sjösättning, våra kompisar filmade Juno där hon rullade fram på en vagn på väg till rampen och vattnet. Den uppmärksamme kan se att Fredrik och jag går bakom båten, små figurer i solhatt och keps.

Nu är vi i sjön och ligger vid Levkas i en lugn vik. Fortsätter idag färden österut.

2024-10-13

Så då har vi varit i land i Kopraina och tittat runt i den lilla hamnen som främst är till för ortens fiskebåtar, tagit en promenad ut till fyren och fikat på matstället. Kopraina har ingen bebyggelse förutom en restaurang + ett museum som tyvärr står tomt, oklart vad som varit tänkt att fylla museet med.

Stigen ut till fyren är stenbelagd och anläggningen välskött, bra var det för området är mycket låglänt och vägen skulle bitvis varit lervälling eller under vatten i annat fall. Visst fick vi se fåglar, bl a häger och flamingos.

Ponnyer som strövade fritt, inte ett djur som vi förväntade oss här ute men lite kul med två mycket orädda små ponnyer.

2024-10-12

Vi stannade på Korfu sammanlagt i tre veckor, där finns mycket att se och Korfu har verkligen blivit en favorit. Regnovädren fortsatte att komma och gå. En eftermiddag kom ett vindskifte, kraftiga vindar med regn och Fredrik fick användning för sitt regnställ för första gången här nere.

Vi fortsatte upptäcka Korfu stad och promenerade till Nya fortet, byggt på 1500-talet av venetianarna. Det finns f ö lämningar av flera fort inne i staden, liksom gamla gränder och miljöer som gör att staden fortsätter att fascinera.

En dag i slutet  av vår vistelse tog vi en färja över till Saranda i Albanien, det är nära över, färjan tar en timme. Saranda är en ganska stor stad och en albansk turistort, beläget i en stor bukt med lång badstrand. Vi gick längs strandpromenaden och på de hela(!) trottoarerna som verkligen skiljde sig från Korfus där trottoarerna är mycket smala, trasiga och oftast används som parkeringsplats för bilar och scootrar. Ett par kvarter upp från stranden låg lite äldre bebyggelse där vi åt lunch på ett enkelt cafe.

När vi lämnade Korfu och seglade söderut sa prognosen starka vindar vilket det också blev. Natten i Sivota kommer vi nog sent att glömma tack vare alla de hyrbåtar med mer eller mindre oerfarna seglare som släppte sitt ankare intill oss och som sedan draggade i den starka vinden. Till slut var vi tvungna att ta upp vårt ankare och leta ny ankringsplats i den överfulla vilken. Med pannlampor och bevarat lugn hittade vi till slut en bra plats och då var klockan närmare 02 och vi kunde äntligen lägga oss för att sova. Om någon undrar så är det lätt att konstatera när det är hyrbåtar, de har oftast webbadress på bommen, kanske företagslogga på skrovet och på seglet.

Efter några dagar i Preveza där vi tankade vatten och tvättade seglade vi till Vonitsa, en stad inne i Amvrakikos Kolpos, ett innanhav/stor vik. Vonitsa håller på att anlägga en stadskaj där vi kunde ligga förtöjda, en trevlig omväxling efter att ha legat på svaj sedan vi lämnade Mesologghi i augusti.

Vi besökte Vonitsas fort(förstås). En anledning till besöket är att det alltid är trevligt att komma upp och kunna se hur landskapet ser ut.

Från Vonitsa har vi fortsatt inåt/österut i Amvrakikos till Koronisia, ett litet ställe med en samling hus och en restaurang. Norra delen av Amvrakikos är våtmarker med små ”öar” av land. Hela området är mycket grunt med grundområden och sandbankar som verkar flytta på sig. Vi gick faktiskt på ett sådant område som inte var utmärkt på sjökortet och satt fast i 10 minuter på en sandbank innan vi kom loss, en erfarenhet  som vi delar med flera enligt vad vi kan läsa.

Efter Koronisia har vi fortsatt österut och ska idag gå iland i Kopraina som är en smal landtunga av sediment som följer en flods utlopp i Amvrakikos, oklart vad floden heter. Här ska finnas ett rikt fågelliv liksom sköldpaddor och delfiner, hoppas på lite tur när vi tar jollen in.

2024-09-10

Efter ett par dagar i Preveza för att fylla vatten och lite jobb på båten planerade vi för att segla norrut. Vindarna skulle blåsa från syd och när de gjorde det gick vi den långa rännan ut från Preveza och satte sedan segel. Visst fick vi segla men vinden avtog och det blev motorsegling innan vi så småningom kom fram till Sivota som ligger på fastlandet mitt emot Korfus södra spets. Trevligt litet samhälle, rätt mycket turister men vacker natur.

Sedan blev det fin segling upp till Korfu och klippan som är en del av världsarvet.

Vi la oss på den norra sidan om Korfu stad där vi fortfarande ligger. Väderleksprognosen sa regn, åska och starka vindar från söder och visst blev det så och lite mer ändå.

Ovädren här nere kan vara intensiva men något liknande har vi inte mött tidigare. Det åskade, regnade och blåste mycket och länge.

Nu är det lugnt och faktiskt lite kvällssol och i morgon ska vi passa på att gå i land för att handla mat ifall vädret tillåter. Efter det blir det återigen dagar med mycket regn och starka vindar om prognosen visar rätt.

Såhär i efterhand kan vi konstatera att vi har en tät båt, vi är torra, varma och ankaret verkar ha grävt ner sig bra i dyn för vi har inte draggat trots den starka vinden.

Under de sex veckor vi varit i Sverige har Juno legat i en marina i Mesologghi. Vi flög ner till Grekland 14.8 och lämnade marinan den 15:e, la oss då på svaj i lagunen i anslutning till stadskajen.

På eftermiddagen den 15:e märkte vi att kylen hade börjat lägga av men att kompressorn fungerade. På morgonen den 16:e hade även den lagt av och vi fick genom receptionen i marinan kontakt med kylreparatör som gjorde ”hembesök” och konstaterade att en komponent i kompressorn behövde bytas ut och han skulle beställa en sådan. Tyvärr skulle den komponenten inte komma förrän 20.8 p g a långhelg då allt skulle vara stängt! Han tyckte att vi hade maximal otur men inget att göra något åt.

Vi låg sedan nästan en vecka i 36-38° värme dagtid, tropiska nätter och 30° kl 8 på morgonen, utan kyl!!!Som tur var hade vi sedan tidigare en enkel frigolitlåda där vi la vår mat tillsammans med ispåsar som vi köpte nya varje dag. Det mesta av maten klarade sig faktiskt. Det gjorde även vi och det största nöjet var att sätta sig på någon av cafeerna i hamnområdet, så nära fläktar som möjligt och beställa in kallt vatten med is. Dricksvattnet i båten var kroppstempererat, havsvattnet i lagunen höll drygt 29° och är mycket grumligt vilket inte inbjuder till bad så besöken på cafeerna var vårt andningshål, eller vattenhål kanske man ska säga.

Reparatören kom som lovat den 20:e och lagade kompressorn, vi storhandlade efter det mat och kunde på morgonen den 21:a ge oss iväg.

Vi har sett supermåne och vackra solnedgångar medan vi var i Mesologghi men är nu mycket nöjda med att befinna oss i en naturhamn med klart vatten där vi kan kan bada.

Det blev en natt i Poros, sedan Sami innan vi seglade till Petalas på fastlandet där vi skulle få visst skydd skydd för starka nordvästvindar som låg i prognosen.

Så småningom närmade vi oss Mesologghi och m h a fina vindar seglade vi in genom den muddrade rännan som leder upp till lagunen.

Det har varit jolletävling här i helgen. Jollarna bogserades genom rännan ut till Patrasbukten, små jollar på stort vatten!

Strax efter att solen gått ner blev allt pastellfärgat och med den gula segelbåten som hade ankrat i ensamt majestät var bilden plötsligt komplett!

Om ett par dagar lämnar vi båten i Mesologghi marina och reser hem till Sverige.

På Kefallonias västkust ligger Argostoli som är Kefallonias ”huvudstad”. Här låg vi några dagar, tittade på sköldpaddor och gick på museum. Museet var intressant, förutom att visa arkeologiska fynd fanns det mycket foton på människor och miljöer, de äldsta från 1800-talet. Jordbävningen på 1950-talet raserade det allra mesta av staden, också det dokumenterat i bild. Staden byggdes snabbt upp igen men de vackra gamla byggnaderna var borta.

Argostoli ligger i en vik skyddad för vågor men utsatt för mycket vind vilket vi märkte av. Varje eftermiddag och kväll blåste det 10-12 m/s i flera timmar. Vi låg på svaj med bra fäste trodde vi, eftersom vi inte draggade, ända tills vi tog upp ankaret när skulle ge oss iväg och upp kom en gammal ankarkätting. Den låg lindad två varv runt vårt ankare och hade förmodligen bromsat ev rörelser. Vi kunde linda av kättingen och lämna Argostoli.

Scala är en, med Kefalloniska mått mätt, låglänt udde med långa sandstränder och fina vikar. Tyvärr inget för oss att ligga kvar vid under natten, vikarna är öppna för både vindar och vågor.