Snart är det dags för mig att åka hem, Greklandsvistelsen för i år närmar sig sitt slut. Nätterna är svala där vi ligger i viken invid Korfu stad och morgnarna lite råa fram till dess solen gått upp men när solen stigit på himlen kommer värmen snabbt, fukten försvinner och det blir varmt. Den är väldigt pålitlig solen på dessa breddgrader, regn har vi bara haft nattetid, varje dag lyser den även om den skuggas korta stunder av moln. Den lyser starkt och det är fortfarande skönt med bad för att svalka av.

Juno pysslas om; vi polerar, oljar in, byter nötta linor och byter  blandare i handfat som vi lossat (Fredrik) och målat om. En chansning men det ser ut att bli bra.

Vi har passat på att promenera i Korfu stad, ska fortsätta med det idag och planerar att besöka Mon Repos Park som ligger några hundra meter bort.  Det är en villa från början av 1800-talet som nu inrymmer ett arkeologiskt museum. Villan/herrgården ligger på en höjd och syns från vattnet, vi såg den när vi närmade oss Korfu för ett par dagar sedan. Efter det besöket ska jag börja packa ihop det lilla som ska med till Uppsala, det mesta lämnar jag kvar…

Vi är på väg till Korfu igen, men nu är det sista gången den här säsongen. Veronica ska flyga hem och Lage & Bella mönstra på.

Väl framme i Preveza köpte vi en ny jolle och snurra, utan sådana är man ju hänvisad till marinor och stadskajer (kostar pengar!) för att komma iland och bunkra, men med en jolle kan man ligga på svaj (gratis).

Här är nytillskottet, som ännu inte fått något namn.

Dessutom, på svaj slipper man allt oljud från barer och tivolin som ibland kan pågå till 05.00… Fördelen är att i Preveza finns stora mataffärer, tvätterier, båttillbehörsaffärer m.m. och ibland behöver man ju tillgång till sådana.

Vi har sedan dess besökt bl.a. Vonitsa (och såg delfiner för blott andra gången i år!) och Sivota, och imorgon tar vi oss från Ormos Valtou över till Corfu town.

Lite behagligare temperaturer nu så här i mitten av september, 27° i luften och 24° i vattnet, men vinden är fortsatt svår för meteorologerna att prognostisera. Man får ta det som det kommer och vara beredd både på att rulla in segel och att gå för motor.

Efter att ha lämnat Ormos Skouliki vid Parga styrde vi vidare mot Preveza. Vi hade c:a 20 nm att tillryggalägga och med den utlovade nordvästliga vinden om 5-6 m/sek borde det ta 4 timmar. 

Då vi kom ut från viken blåste det inte NV utan SO, och dessutom väldigt svagt så det fick bli motorgång till en början. Efter någon timme började vinden vända till NV och då den kommit upp i 3-4 m/sek rullade vi ut seglen och stängde av motorn. Härlig segling, men ju närmare målet vi kom, desto mer ökade vinden och våghöjden.

Parga i bakgrunden

Föröver väntar Preveza!

Då vi rundade in i den muddrade rännan utanför Preveza blåste det 10-13 m/sek och det var dags att rulla in storen och gippa. Sagt och gjort, men i den kraftiga vinden och sjögången, vad händer då? Jo ett schackel till uthalet bestämmer sig för att tacka för sig och hoppa överbord, men Veronica lyckades ändå rulla in storen på ett behärskat sätt. Den blev ännu en reparation då vi lagt oss på svaj i Ormos Vathy! Vinden fortsätter att vina i riggen, men vi ligger nu tryggt och skönt i den grekiska skymningen 🙂

Vi lämnade Korfu för att ta oss söderut till Preveza och köpa jolle. Utan jolle är vi klart begränsade och kan bl a inte ta oss in till land för att köpa mat när vi svajankrat. Vi har gjort en kylskåpsresning och skrapat ihop till middagar så än går det ingen nöd på oss.

Det händer mycket när vi seglar här i Grekland, jollen stjäls och linor går söder. Vid överfarten till fastlandet skulle Fredrik splitsa ihop två tampar vilket han lyckades med. Storseglet rullas in i masten m h a en ändlös lina och den gick helt enkelt av. Fredrik kunde inte motstå frestelsen att pröva att splitsa ihop två ändar på en ny lina vilket illustreras på bilden nedan.

Längs resan söderut passerade vi Parga och en klippa med ett litet kapell. Klippan är förmodligen närmast omöjlig att lägga till vid när det blåser ordentligt, vilket det oftast gör längs den här kuststräckan, men varför ska man göra det enkelt för sig!

Söder om Parga la vi oss i en vik vid en strand, i skydd för vågor men inte för vind från bergen. Båten rullade hela natten och det kändes bra att ge sig iväg på morgonen i svaga vindar och lite vågor från nattens blåsande ute på havet.

Mitt på fjärden mellan Corfu och fastlandet blåste favorithatten överbord, men en samlad insats från besättningen räddade den från drunkningsdöden.

Besättningens agerande vid Hatt-Över-Bord manövern (HOB) var i stort sett enligt läroboken, men några detaljer behöver slipas på.

1. En besättningsman utsågs att hålla koll på hatten och peka ut den hela tiden för rorsman. Fungerade inte helt klanderfritt, men så var vi också bara 3 i besättningen. Rorsman missade också att trycka på MOB-knappen på plottern.
2. På med motorn, släpp skoten (vi hade läns) och vänd upp mot vinden.  Hatten var fortfarande i sikte.
3. Någonstans här tappade vi hatten ur sikte, men fortsatte på kontrakurs tills vi var säkra på att vara i lovart om hatten.
4. Vände om till ursprunglig kurs, och efter en kort tids spaning fick Veronica syn på hatten om styrbord.
5. Vände upp igen, kom lite för långt ifrån, nytt försök och V lyckades då plocka upp hatten mha båtshaken! Strålande utfört.

Att bli av med denna hatt, som varit med om så många äventyr under dryga 20 år, hade inneburit en stor förlust, men nu slutade allt lyckligt och vi fick en bra övning i MOB.

Igår gjorde vi Korfu stad by night. En torsdag kväll med proppfulla cafeer, restauranger och gränder. Det är fortfarande riktigt varma kvällar här, 26-28 grader långt in på kvällen vilket naturligtvis inbjuder till uteliv. Korfu gamla stad är ett virrvarr av gränder där det är lätt att tappa riktningen, tack google maps för att vi hittade till mataffären. Mandrakis Marina ligger i världsarvet och promenaden tillbaka till båten var en upplevelse.

Området med befästningarna är mycket stort, förutom alla ruiner finns vallgrav, museum, matställen, ett stort hus som verkar användas av musikstuderande – det har ljudit av pianospel, skolade röster och kammarmusik varje gång vi passerat oavsett klockslag! Området är inte väl skyltat utan har kvar sin charm och ger känslan av att det finns mycket att upptäcka, många gamla trappor och utrymmen. Det var inte heller särskilt väl upplyst upptäckte vi på kvällen så det var bra att ha traskat runt där i dagsljus tidigare.

Mandrakis Marina i dagsljus, tack för denna gången.