På Kefallonias västkust ligger Argostoli som är Kefallonias ”huvudstad”. Här låg vi några dagar, tittade på sköldpaddor och gick på museum. Museet var intressant, förutom att visa arkeologiska fynd fanns det mycket foton på människor och miljöer, de äldsta från 1800-talet. Jordbävningen på 1950-talet raserade det allra mesta av staden, också det dokumenterat i bild. Staden byggdes snabbt upp igen men de vackra gamla byggnaderna var borta.
Kvällssol över stadenDe Bossett Bridge, en stenbro byggd på 1800-talet över Argostoliviken. Kefallonias vackra berg i bakgrunden.Många sköldpaddor i Argostoli, de lägger sina ägg i den södra delen av viken som är träskmarker och naturligt skyddad. De kommer upp till stan främst på morgnarna och samlas kring fiskebåtarna, kikar upp, andas och dyker ner.Midsommarafton med jordgubbar
Argostoli ligger i en vik skyddad för vågor men utsatt för mycket vind vilket vi märkte av. Varje eftermiddag och kväll blåste det 10-12 m/s i flera timmar. Vi låg på svaj med bra fäste trodde vi, eftersom vi inte draggade, ända tills vi tog upp ankaret när skulle ge oss iväg och upp kom en gammal ankarkätting. Den låg lindad två varv runt vårt ankare och hade förmodligen bromsat ev rörelser. Vi kunde linda av kättingen och lämna Argostoli.
Scala, Kefallonias sydöstra udde
Scala är en, med Kefalloniska mått mätt, låglänt udde med långa sandstränder och fina vikar. Tyvärr inget för oss att ligga kvar vid under natten, vikarna är öppna för både vindar och vågor.
Av flera olika skäl har vi stannat flera dagar på varje ställe, det viktigaste kanske väder och vind, men vi har också velat upptäcka och röra på oss. Här en karta över våra rörelser sedan i maj då vi sjösatte. Klicka på bilden för större karta:
Föga dramatiskt tog vi oss i det som nu känns som hemmavatten återigen till Messolonghi, och några dagar senare då vinden skulle vara hyfsat lämplig satte vi väckarklockan tidigt och lämnade för Kyllini på Peloponessos. Tyvärr var vår favoritrestaurang Stivas reserverad, men vi fick en god middag på Sea Garden istället.
Från Kyllini till Zakynthos
Efter några dagar i Kyllini blev så vindarna gynnsamma för att gå över till Zakynthos, men som oftast i Grekland blåser det lite som det vill… Omväxlande motorgång och motorsegling halva vägen, och sen satte sydosten in och vi fick en fartig slör då vinden ökade till 10-12 m/sek innan vi var framme och kunde lägga till längst ut på piren.
Zakynthos stad
Som sagt, längst ut skymtar Juno, syns någorlunda för den som zoomar in. Närmast i bild super-yachterna NMN och Fandango.
Fortsatt hårda vindar från fel håll, så vi hyrde bil och körde ett varv runt ön
Hyundai I10, det var knappt att den orkade upp för backarna. Uthyraren tipsade om att stänga av AC:n för att få mer ork i uppförsbackarna…
Östkusten
Zakynthos östkust med Kefallonia i bakgrunden. Det blåser starka vindar såpass att vågkammarna syns på bilden.
Agios Nicolaos
Den här viken ligger på öns nordspets och blir förmodligen vårt nästa stopp innan vi går över till Kefallonia.Blåsigt, som sagt var
Inlandet
Inlandet är grönt och frodigt med gårdar som har stora odlingar med bl a MÄNGDER av olivträd.
Västkusten och Porto Roxa
Mysigt café i Maries, god cappuchino och baklava!En kaffepaus innan vi på slingriga vägar kör ner till Porto RoxaFin badvik för de djärvaVästkusten är mycket klippig och havet mäktigt med vågor som byggts upp långa sträckor innan de bryter mot landBåtramp?
Cameo Island och sydkusten
Cameo Island i bakgrunden bröts loss från fastlandet vid en jordbävning år 1633 och är nu ett välbesökt turistmål på sydkusten som är känt för sitt klara vatten och framför allt för att sköldpaddan Caretta Caretta lägger ägg här och på vissa öar i Laganasviken. De delarna är avspärrade och tur är väl det för sköldpaddorna samsas med Zakyntos värsta hålligångställen som finns här och inte i öns huvudort. Laganas är 9 km lång så det finns plats för många olika aktiviteter.
Kaos på Lidl och sedan hem till båten
Alla seglare vi möter verkar överens om att Lidl är den bästa och billigaste butikskedjan i Grekland för matinköp, tätt följd av AB Market, Sklavenitis och Masoutis. Problemet är bara att dessa stormarknader ligger i snitt 1,8 km från hamnarna. Möjligtvis undantaget AB Market som ibland ligger närmare. Vi har en rejäl pirra, kylväska och stora kassar så promenaden till och från Lidl funkar oftast bra, men här i Zakynthos ligger Lidl närmare 4 km från hamnen, så därför passar vi på att handla då vi ändå har hyrbil. Man sparar nästan in kostnaden för hyrbilen då man storhandlar, eftersom alla ”mini markets” och vad de heter nära hamnarna är svindyra och har dåligt sortiment.
Avslutningsvis denna dag så stod alltså storhandling på Lidl på agendan, och det blev en kaosartad upplevelse. Tänk er själva, ni har en fullastad kundvagn, närmar er kassan (i en knökfull butik) då högtalaren plötsligt annonserar (på grekiska och engelska): ”Kära kunder, vi har just nu ett tekniskt problem som gör att vi inte kan hantera kortbetalning.” Detta upprepat ungefär en gång per minut, så budskapet gick inte att missa. Vi dubbelkollar med personalen – jodå, kortbetalning ligger nere, bara kontanter funkar. En allmän oro sprider sig bland kunderna, man börjar tömma sina kundvagnar på allt som inte ens kontanter räcker till, och inte bryr man sig om att ställa tillbaka varorna där man tog dem, utan det hamnar på första bästa hylla. Någon tipsar om bankomaten utanför butiken, jag skyndar dit, men naturligtvis är den ”out of order”.
Så även vi börjar tömma kundvagnen, våra kontanter räcker inte ens till hälften av det vi plockat, och vi planerar att handla resten på AB Market. Då vi gjort detta meddelar högtalaren: ”Kära kunder, nu fungerar återigen betalning med kort”. Suck. Nåja, då tar vi väl ett varv till och fyller på vagnen igen.
Tro det eller ej, men då vi återigen fyllt vagnen meddelar rösten: ”Kära kunder, vi har just nu ett tekniskt problem…” och då börjar även vårt tålamod att tryta. Det ryktas då att kortterminalen i kassa 4 fungerar, där bildas naturligtvis en lång kö direkt, men vi ställer oss i den och håller tummarna. Och en bra stund senare lämnar vi butiken med alla våra varor, betalda med kortet. Pust.
När vi låg i Galaxidi i Korintbukten såg vi i prognosen att det skulle bli mycket varmt där och bestämde oss för att segla ut till öarna i joniska havet. Vi har sedan läst att delar av Grekland haft rekordvärme och att Akropolis har haft stängt den varmaste tiden på dagen. Här på Zakynthos har temperaturen legat på 27-31° och 20-22° på nätterna, sköna temperaturer. Det har blåst mycket, men lite lugnare idag.
Söndagspromenad upp på berget
Sista dagen i Zakynthos stad promenerade vi upp till ett venetianskt fort, låter det bekant? Venedig var verkligen rappa med att bygga på de platser de erövrat.
Porten till fortet var stängd när vi kom uppBerget Ainos på Kefallonia
Ainos är det högsta berget i greklands övärld, 1628 m ö h. Vi såg det från fastlandet och det syns väl härifrån Zakynthos.
Bilden till vänster visar en sträcka nära fortet och den högra en gata nere i stan.
Man kan undra hur många hundra år som skiljer mellan dessa stenläggningar. Konstruktionen måste i alla fall vara bra eftersom utförandet är identiskt!
Staden från en utsiktspunkt nära fortet
Staden hade varit mycket vacker innan den stora jordbävningen på 50-talet som raserade i stort sett allt. Den nya staden är rörig och trång men med en stor välbyggd hamn.
Vi hade fin segling i Korintbukten på väg till Nafpaktos, en behaglig slör med vindar som ökade i styrka under eftermiddagen. Det vanliga scenariot i dessa vatten.
En skön slummer
Nafpaktos på fastlandet nära Riobron är en fin gammal(förstås) stad med ringmur och venetianskt fort. Staden ligger i en stor öppen bukt och hamnen är byggd med två murade armar och ganska liten öppning som ger bra skydd mot de starka vindar som kan blåsa i området.
Hamnöppningen mellan pirarmarnaDet venetianska fortet ligger högst upp på kullen, delar av ringmuren syns också på bilden
Vi släppte ankaret utanför ett bojat område längs badstranden, tog sedan jollen in till hamnen för att proviantera. Jollen är numera ett osäkert kort eftersom jollemotorn vägrar starta ungefär varannan gång. Om den startar är det på första eller andra försöket, går det inte då är det kört och vi får ro.
På kvällen blev det rodd in till stan för att gå upp till det venetianska fortet. Det var mycket brant, något som inte syns på bilderna, och svårt att förstå hur bebyggelsen har kunnat växa åt det hållet.
Nafpaktos västra delar i kvällssol med Riobron i bakgrundenNafpaktos sett mot öster från fortetSom tyvärr var stängt när vi kom dit på kvällenSå nöjd kan man bli efter att ha gått ända upp
På vägen ner blev det bråttom medan mörkret föll för att komma till båten och tända ankarlanternan. En bild från hamnen i mörker hanns med i alla fall.
Vi ligger fortfarande i Galaxidi, det lilla samhället med den stolta båtbyggartraditionen. Detta uppmärksammas fortfarande bl a med plaketter på husfasaderna, oftast intill porten på huset.
En annan sak att uppmärksamma är något som dök upp i morse, Lysmaneter. Tänker fortsätta med vanan att endast bada i klart vatten…
Från Trizonia tog vi oss de c:a 25 distansminutrarna österut till Galaxidi. Förra året då vi var i de här vattnen gick vi in till Itea varifrån vi bl.a. gjorde en utflykt till Delphi, men i år stannade vi några distans SV om Itea, i Galaxidi som många rekommenderat men där vi inte varit tidigare. Efter att nu legat här några dagar kan vi konstatera att vi definitivt återkommer!
Men först några seglingsbilder.
På väg över KorinthbuktenPeloponessos om styrbord.
Galaxidi finns det mycket att säga om, här finns en rik sjöfartshistoria. Under 1800-talet var det en dominerande skeppsbyggar- och sjöfararstad som med tiden blev väldigt välmående. Det kan man se bl.a. utifrån alla fina, och fortfarande välskötta, hus.
För den som vill fördjupa sig i den maritima historien kan vi varmt rekommendera ett besök på Nautical and Historical Museum of Galaxidi, antingen IRL eller på deras webbplats: https://galaxidi-museum.gr/en/main/
I slutet av 1800-talet då ångfartygen gjorde sitt intåg hängde inte Galaxidi riktigt med i utvecklingen, utan tappade sin dominerande ställning. Stadens skönhet och charm har man dock lyckats behålla, och locka gott om turister varje år.
Juno på svaj i den norra viken.Vilket praktexemplar! Och trädet är också fint…Här har vi en kyrkklocka som går rätt, och som slår varje hel- och halvtimme! Behändigt, eftersom vi kan se vad klockan är från sittbrunnen…
Lite pyssel blev det också, det blir liksom alltid det på en båt. Nu var det dags att byta storskot. Det gamla var alltför slitet och vi ville inte riskera att det brister i ett tufft läge med kraftig vind.
Lite kuriosa i sammanhanget är att här hoar duvorna på ”Små grodorna”, något som jag inte hört någon annanstans, vad jag vet.
Många katamaraner blir det, men inga flottilas. Skönt!