Från Trizoinia till Itea och ännu en behaglig tur på Korintbukten. I Itea stannade vi några dagar, framförallt för att kunna åka upp i bergen och få en heldag i Delfi.

Om Delfi finns så mycket att säga att den här bloggen inte räcker till på långa vägar, för den nyfikne finns mängder av information på nätet. En liten sammanfattning av det viktigaste finns på svenska wikipedia:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Delfi

Jag hade relativt dålig koll på oraklet i Delfi fram tills nu (hade bättre koll på oraklet i Delsbo…), men bara det faktum att oraklet faktiskt var en institution som varade i 1000 år var en stor överraskning. Posten som orakel innehades av en för livet utsedd orakelprästinna som gick under namnet Pythia:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pythia

Vi tog ett stort antal bilder vid vårt besök, men för att inte tynga ner blogginlägget med alla dessa har vi lagt upp dem på en egen sida. Ett tips vad gäller galleriet: Vill du titta närmare på en speciell bild så klicka på den. Du får då upp den på en egen sida, och för att få ännu bättre upplösning, klicka på det lilla förstoringsglaset ovanför bilden, och klicka sedan igen på bilden.

Idag ligger vi ankrade i Agios Isidoros, och mer om det i nästa inlägg!

En stilla och vacker morgon lämnade vi Messolonghi, puttrade ut genom den muddrade rännan förbi alla saltbassänger och ut på Patrasbukten.

Blandade vindar, men så småningom närmade vi oss, och passerade under, den gigantiska Rio-Antirrio bron. Ett litet bildspel:

Sista biten in mot Trizonia, där vi tänker ta natthamn, fick vi bra vind och kunde rulla ut seglen:

I Trizonia låg vi några dagar i väntan på förliga vindar och passade även på att ta passbåten den korta biten över till den större orten Chania.

Efter Trizonia bar det iväg till Itea, men det får bli i nästa inlägg 🙂

Messolonghi, en av många stavningar av namnet, är mest känt för att lord Byron dog här år 1824 efter att ha anslutit på den grekiska sidan i frihetskriget mot turkarna. Så himla känt är väl inte det för en svensk men här utkämpades strider under grekiska frihetskriget som uppmärksammas än i dag, staden kallas för den heroiska staden p g a att innevånarna utstod långvarig belägring under stora umbäranden.

Området är ett våtmarksområde, jättestort, med staden omgärdad av kanaler och sankmark. Vi ligger i en hamnbassäng med smala remsor mark mellan stora grunda bassänger. Vi har sett sköldpadda och hoppande fiskar vid båten, här ska finnas stor rikedom i flora och fauna. Det är fascinerande med allt vatten.

Efter den starka motvinden häromdagen har vi legat stilla och väntat på vindar för att kunna segla österut och i morgon verkar vinden blåsa åt rätt håll.

Gårdagen bjöd på en galen blandning av väder och vindar, och ingen av väderapparna lyckades pricka in något rätt (nästan…)

Det började bra söderut från Astakos och verkligheten stämde hyfsat bra med prognoserna. Till saken hör att man här kollar av kanske 4-6 olika väderappar för att försöka få en bild av vad som ska hända, och därefter gör sin planering. Igår ville vi till Messolonghi och det fanns egentligen inga alternativa hamnar på vägen (35 nm) så det var bara att stå på.

Då vi rundade ön Oxia för att gira 90° mot ost hade vi följande prognoser:

• Windfinder: 4 m/s från NV (perfekt, hade blivit en fin slör)
• Ventusky: 3 m/s från N (helt okej halvvind hela vägen fram)
• Windy: 4 m/s från O (med lite tur bidevind med något enstaka slag)

Och vad fick vi? Jo 10-15 m/s från O… Grov motsjö i 15 nm och ”järngenuan” fick verkligen visa vad den går för. 3 cruising-katamaraner som låg strax bakom oss gav upp och seglade tillbaka igen. Framåt 18-tiden gled vi så in i den fantastiska lagunen i Messolonghi, lugnt och stilla och en härlig miljö.

Vi tog oss en långpromenad till Lidl och till kvällen kunde vi steka på kvällsmaten i sittbrunnen, skönt med en induktionshäll, inverter och skarvsladd.

Vi ligger i ett oansenligt men trevligt samhälle, Astakos, i väntan på segling mot Messolonghi och vidare till Korinthbukten. Seglingen hit var fin, förbi Kalamos norra ände med höga toppar och den lilla staden Mytikas som ser ut att flyta på vattnet.  Ett rätt vanligt landskap efter kusten, höga berg och en smal, låglänt kustremsa med samhällen som ligger glest.

Vi har legat kvar här eftersom prognosen sa uppemot 20 m/s i byarna idag, nu blev det ”bara” de vanliga 12-13m/s under eftermiddagen. Vi har gjort två besök på det lokala bageriet så det har inte gått någon nöd på oss alls. Astakosborna promenerar ut på pontonbryggan där vi ligger och kikar in i båten, framemot kvällen har vi dragit för gardinerna. Astakos ligger vid sidan av de mer besökta seglingslederna och vi anar lite nyfikenhet.

I morgon seglar vi söderut.

Några bonusbilder från Fredrik:

Såsom livet i stort är också livet på en båt varierande, för att uttrycka det milt. Positivt och negativt i en oanad blandning. I fredags kväll anlände Veronica till ett Preveza med uselt väder; kyligt och regnigt, och det bestod flera dagar framåt.

Det hade väl gått att hantera (bättre) om inte jag råkat ut för en eländig muskelskada i midjan lördag morgon, en skada som slog ut mig flera dagar framåt och som fortfarande inte läkt helt. Det värsta har varit nätterna, det har inte gått att sova i någon ställning öht, ont hela tiden.

Nåja, tisdag morgon kände vi att vi måste komma iväg så vi styrde ut genom den muddrade rännan mot havet på förmiddagen. Preveza är känt för sin kraftiga ström (åt ena eller andra hållet) och igår fick vi 2-3 knops motström i kombination med motvind på ungefär 12-14 m/sek i byarna, så jag är glad att vi rörde oss framåt alls. Då vi väl passerat alla farledsbojar i rännan kunde vi gira söderut mot Lefkas, men fortfarande för motor p.g.a. vinden.

I Lefkas fick vi sjölä från den stora ön och kunde ankra upp en stund och ta en fika i lugn och ro innan det var dags att gå via svängbron och kanalen förbi Lefkas stad och marina. Bron öppnar ”every hour, by the hour”.

Genom kanalen i lugn och ro och sedan vidare mot dagens etappmål Palairos, nu i betydligt lugnare vindar än ute på havet.

Avslutningsvis några kvällsbilder från där vi ankrade upp för natten, en natt som f.ö. bjöd på kav lugnt väder 🙂

Igår satte jag segel och begav mig c:a 8 nm österut till Vonitsa, i innanhavet Amvrakikos Kolpos. Skön slör i lagom vind och jag ankrade upp i lä av ön Koukoumitsa där redan ett 10-tal andra båtar låg.

Idag blev det en jolletur till land och promenad in till staden. Fika och inhandling av mat. Vindstilla än så länge mitt på dagen, men ”småningom uppblåser vind”, kan jag tänka mig, som det oftast gör på eftermiddagen.

De senaste dagarna har bjudit på sol, sedvanliga grekiska vindar och 22-24 grader varmt på dagarna. Ljuvligt. Yosh åkte hem i onsdags morse och jag la loss från marinan och puttrade iväg på egen hand i torsdags. Dock inte så långt, mer pyssel återstod.

Det blev ett varv på Ormos Prevezis för att njuta av att äntligen vara på sjön igen, och för att kolla att allt funkade så här långt.

Därefter till vår ”vanliga” ankarplats vid Preveza där jag nu legat ett par dagar.

Många exteriörbilder, men hur ser Juno ut på insidan? Här några färska interiörbilder för er som undrar:

Efter några dagars arbete på land tillsammans med min gode vän Yehoshua ligger nu Juno i sitt rätta element, nämligen vattnet. Sommarvärmen har inte kommit till Grekland heller, men det har varit bra temperatur att jobba i. 

En av flera projekt var att vända på ankarkättingen och splitsa på ett nytt rep i änden av kättingen.

Varför vända på kättingen? Tja, av ekonomiska skäl. Kättingen är 80 meter lång och halva hade fått en hel del ytrost, genom att vända på den har vi ökat livslängden med många år. I slutet av kättingen sitter 10 meter lina, och allra sist kommer ”the bitter end”, en kort, tunn lina som kan skäras av i nödfall om man behöver överge ankaret helt.

Vi hann också med en del sightseeing i området söder om Preveza bl.a. besökte vi Moni Agiou Dimitrou, ett kloster beläget med vacker utsikt över vattnet bort mot Leflada.

I vattnet vid Ionion Marine, Yehoshua vände hemåt i ottan: