Idag flyttade vi oss den korta biten från Kalamos Marina med sin kaj, Georges restaurang, några butiker och fullt med båtar, ner till Porto Leone i Gerolimionas några nm söderut.

Väl framme i Porto Leone la vi oss först på den NV sidan av viken och njöt av bad och siesta.

Som så ofta i Grekland händer det saker med vinden under eftermiddagen. Idag  drog det plötsligt på ordenligt med sidvind och vi var tvungna att göra en akut omankring till en annan del av viken.

Vi lade oss i stället runt udden, framför den gamla byn i Porto Leone som övergavs efter en jordbävning 1953-54, då vattenförsörjningen förstördes. Nuförtiden är det bara den lilla kyrkan som ses efter.

Det är nästan alltid sol men häromdagen regnade det hela eftermiddagen och in på kvällen. Varmt och svaga vindar men ett mer eller mindre starkt strilande hela tiden. Vi passade på att tvätta och polera relingslisten, det blev gjort på halva båten innan regnet kom.

Idag har vi fått en fin segling med lite kryssande till ön Kalamos  och Kalamos port där en självutnämnd hamnkapten anvisade oss en plats vid kajen. Han heter George och är känd bland seglare, gör sitt jobb alldeles utmärkt. Den lilla staden ligger i en brant sluttning, lämpar sig bäst för getter att utforska kan man säga. Vi flåsade uppför en bit men hittade aldrig stadens torg, däremot kom vi förbi kyrka, skola och många fina små hus.

Molnen var låga när vi lämnade Meganisi och bergen på fastlandet är höga och då kan det se ut som på bilden.

I vattnen runt Meganisi härjade pirater ända in på 1800-talet står det i vår guidebok, frågan är om det är bättre nu – se bild.

Här är vackra låglänta höjder och fullt med små terasser vid träden, förmodligen är det olivträd på sluttningarna.

Vi ligger ankrade med två långa linor i land, inte helt lätt att lägga till på det viset men vi fick hjälp av skånska båtgrannar som visste hur mycket ankarkätting som behövde släppas ut, minst 50 meter. Det djupnar snabbt vid stranden.

Vattnet här är kristallklart, siktdjupet 6-7 meter!

Då vi startade från Igoumenitsa idag på förmiddagen med kurs mot Lakka på Paxos sa väderprognosen att vi kunde vänta oss ökande vindar på eftermiddagen, kanske uppåt 8-10 m/sek från NV. Första biten blev dock väldigt behaglig med 3-4 m/sek och 3 knop på loggen.

Då vi låg tvärs Corfus södra udde blekte vinden ut fullständigt och vi låg med slaka segel och knapp styrfart i väntan på ett vindskifte. Tålamodet tog dock slut efter en stund och vi drog igång motorn för att komma framåt.

Som en blixt från en klar himmel (nåja…), kom då plötsligt vinden. Från vindstilla till 10 m/sek på mindre än en minut, jag hann knappt stänga av motorn förrän den var över oss. Väldigt fascinerande, och med vinden kom också sjön, med rejäla vågor utifrån Joniska havet som nu låg öppet i väster. Vi var nu väldigt glada över att ha rullsegel, och storen minskades snabbt ner till en lämpligare yta. 1½ timme senare susade vi in i hamnbassängen i Lakka åtföljda av en kännbar dyning, men vi hittade hyfsat snabbt en lämplig ankarplats bland alla andra båtar.

I med jollen och en tur in till land där en god middag avåts på Mandi’s efter en liten promenad runt den charmiga staden.

Avslutningsvis ett bildtips: Vi du se en bild i högre upplösning på datorn, så högerklicka och välj Öppna i ny flik. Klicka en gång på bilden så blir det ännu högre upplösning.

Igår fick det räcka med Corfu (av flera väder-anledningar), och då vinden äntligen inte längre skulle vara rakt sydlig gav vi oss iväg söderut. Vi siktade på Igoumenitsa på fastlandet. En typisk egenskap för det grekiska seglarvädret är att det antingen blåser för lite eller för mycket. Igår var en sådan dag.

Då vi lämnade Corfu var det vindstilla, men prognosen sa 4-6 m/sek efter lunch. Man hotade också med rejält blåsigt under natten, men Igoumenitsa skulle vara hyfsat förskonat, kanske 8 m/sek som mest.

Drygt halvvägs fick vi 3-4 m/sek så vi hade iallafall styrfart mot destinationen. Vid 16-tiden kastade vi så ankar längst in i Ormos Valtou, en helt skyddad vik strax utanför staden och färjeläget. Helt skyddad i det här fallet = sjölä.

Vid det här laget hade vi fått de prognostiserade vindstyrkorna, så vi var noga med att backa fast ankaret ordentligt. Under kvällen vred vinden från V till NO och ökade ytterligare, så vi backade fast ankaret på nytt, efter den rådande vindriktningen som också skulle gälla under natten.

Klockan 04:00 vaknade vi av att vinden hade ökat på rejält, vindmätaren pendlade runt 14-15 m/sek. Vi hade satt en markör i sjökortsappen på vår ankringsposition så vi kunde se att vi inte rört oss, och då vi tittade ut i mörkret och blåsten såg vi grannbåtarnas ankarlanternor på samma positioner som igår. Ett par av dem valde att ankra om i mörkret, men vi låg bra där vi låg och vårt Rocna-ankare uppfyllde alla förväntningar.  Dock, med styv kuling på svaj på natten vet alla som varit med om det att det är omöjligt att sova p.g.a. alla ljud, båtens rörelser och nödvändigheten att ha koll, så vi satt ankarvakt i ett par timmar tills det började ljusna. Sedan blev det några timmars lätt sömn innan en ny dag tog sin början…

I lördags gick vi in i Mandraki Marina för att få en smidig avlämning av Jeremy, som skulle hem efter att ha seglat med sedan sjösättningen, och ävenså upphämtning av Veronica för vår första seglingsperiod i Grekland. Vi har nu sex veckor av segling kors och tvärs bland de Joniska öarna framför oss. Härligt!

I Corfu Town finns Lidl, så där kan man passa på att storhandla.  Dock nästan 2 km att bära tunga kassar, men det kan det vara värt. Vardagsmotion kallas det visst…

Så har vi då nått fram till Corfu efter 3-4 timmars segling från Syvota. Väl ankrade i viken (Ormos Garitsas) söder om fortet fick vi en liten regnskur som gav en vacker regnbåge.

Vidare norrut, och vi tog natthamn i Syvota på fastlandssidan. Trevlig liten stad på alla sätt.

Vi låg kvar på Gaios två dagar och passade bl.a på att promenera över ön till östsidan där vi hittade en fantastisk badvik. Promenaden var först 2 km uppförsbacke till kyrkan (naturligtvis, kyrkor här ligger alltid på toppen av berg) och därefter 2 km ner för en grusväg till badviken.