2024-10-13

Så då har vi varit i land i Kopraina och tittat runt i den lilla hamnen som främst är till för ortens fiskebåtar, tagit en promenad ut till fyren och fikat på matstället. Kopraina har ingen bebyggelse förutom en restaurang + ett museum som tyvärr står tomt, oklart vad som varit tänkt att fylla museet med.

Stigen ut till fyren är stenbelagd och anläggningen välskött, bra var det för området är mycket låglänt och vägen skulle bitvis varit lervälling eller under vatten i annat fall. Visst fick vi se fåglar, bl a häger och flamingos.

Ponnyer som strövade fritt, inte ett djur som vi förväntade oss här ute men lite kul med två mycket orädda små ponnyer.

2024-10-12

Vi stannade på Korfu sammanlagt i tre veckor, där finns mycket att se och Korfu har verkligen blivit en favorit. Regnovädren fortsatte att komma och gå. En eftermiddag kom ett vindskifte, kraftiga vindar med regn och Fredrik fick användning för sitt regnställ för första gången här nere.

Vi fortsatte upptäcka Korfu stad och promenerade till Nya fortet, byggt på 1500-talet av venetianarna. Det finns f ö lämningar av flera fort inne i staden, liksom gamla gränder och miljöer som gör att staden fortsätter att fascinera.

En dag i slutet  av vår vistelse tog vi en färja över till Saranda i Albanien, det är nära över, färjan tar en timme. Saranda är en ganska stor stad och en albansk turistort, beläget i en stor bukt med lång badstrand. Vi gick längs strandpromenaden och på de hela(!) trottoarerna som verkligen skiljde sig från Korfus där trottoarerna är mycket smala, trasiga och oftast används som parkeringsplats för bilar och scootrar. Ett par kvarter upp från stranden låg lite äldre bebyggelse där vi åt lunch på ett enkelt cafe.

När vi lämnade Korfu och seglade söderut sa prognosen starka vindar vilket det också blev. Natten i Sivota kommer vi nog sent att glömma tack vare alla de hyrbåtar med mer eller mindre oerfarna seglare som släppte sitt ankare intill oss och som sedan draggade i den starka vinden. Till slut var vi tvungna att ta upp vårt ankare och leta ny ankringsplats i den överfulla vilken. Med pannlampor och bevarat lugn hittade vi till slut en bra plats och då var klockan närmare 02 och vi kunde äntligen lägga oss för att sova. Om någon undrar så är det lätt att konstatera när det är hyrbåtar, de har oftast webbadress på bommen, kanske företagslogga på skrovet och på seglet.

Efter några dagar i Preveza där vi tankade vatten och tvättade seglade vi till Vonitsa, en stad inne i Amvrakikos Kolpos, ett innanhav/stor vik. Vonitsa håller på att anlägga en stadskaj där vi kunde ligga förtöjda, en trevlig omväxling efter att ha legat på svaj sedan vi lämnade Mesologghi i augusti.

Vi besökte Vonitsas fort(förstås). En anledning till besöket är att det alltid är trevligt att komma upp och kunna se hur landskapet ser ut.

Från Vonitsa har vi fortsatt inåt/österut i Amvrakikos till Koronisia, ett litet ställe med en samling hus och en restaurang. Norra delen av Amvrakikos är våtmarker med små ”öar” av land. Hela området är mycket grunt med grundområden och sandbankar som verkar flytta på sig. Vi gick faktiskt på ett sådant område som inte var utmärkt på sjökortet och satt fast i 10 minuter på en sandbank innan vi kom loss, en erfarenhet  som vi delar med flera enligt vad vi kan läsa.

Efter Koronisia har vi fortsatt österut och ska idag gå iland i Kopraina som är en smal landtunga av sediment som följer en flods utlopp i Amvrakikos, oklart vad floden heter. Här ska finnas ett rikt fågelliv liksom sköldpaddor och delfiner, hoppas på lite tur när vi tar jollen in.