Efter att vi lämnat Volos la vi oss på svaj i en liten vik i Volosbukten. Det var varmt, soligt och lockande att hoppa i det 20° vattnet vilket vi också gjorde.

Ett par dagar senare seglade vi vidare, sol och fina vindar att segla i men friskt i luften.

På fastlandet nära sundet på  väg ut till Sporaderna ligger några höga bergstoppar som är snöklädda på vintern. Där finns Hellenic Alpine Club of Volos och där åker man alltså skidor vintertid, klicka här för att se vad det är. Där erbjuds längdskidåkning och utförsåkning, 5 liftar! Påminner om en mindre svensk skidort i fjällen.

Vi fortsatte sedan till norra Evia och Gialtra. En liten sömnig semesterort så här på eftersäsongen.

I morgon kommer Juno upp på land och vi ska göra det sista för vintersäsongen innan vi lämnar Grekland för i år. Vi ligger vid en av Evia Boatyards bojar och i morgon bitti ska hon rulla upp på en trailer från stranden 100 m bort.

 

Väder och andra omständigheter har gjort att vi stannat kvar i Volos ett par veckor nu. Inte helt fel faktiskt, staden har mycket att erbjuda och vi har legat bra förtöjda vi den långa (977 meter!) piren. Mycket trevlig stad att röra sig i, bra affärer och busslinjer och väldigt promenadvänligt.

En kul sak då man stannar lite längre på en och samma plats är att man upptäcker och lär känna mycket. Vilken är den bästa mataffären? Hur är båttillbehörsaffärerna? Var finns den godaste cappucinon? Bagaren och slaktaren – vi har bra koll nu.

En dag tog vi landsvägsbussen upp till Thessaloniki och fick uppleva vad Greklands näst största stad har att erbjuda. Spontant mycket trevligare än Aten, och med många antika sevärdheter.

---

Tillbaka till Volos, där nu det vackra vädret återkommit. Imorgon lördag lämnar vi kajen och styr söderut. Vi har nu en dryg vecka på oss att ta oss till Limni och Evia Boat Yard där vintervilan väntar.

Efter Volos och svajnätter i en lugn vik i sydvästra delen av bukten gick vi söderut till Agia Kyriaki, en liten ort i sundet in till Volosbukten. Agia Kyriaki betyder Helig Söndag och det kan alltså en by i Grekland heta! Ett fint ställe, se nedan.

Vi fortsatte sedan in i bukten och efter någon natt på svaj la vi till vid Volos långa pir. Det har blivit svalt, ganska kallt för årstiden med 19° och regn idag. Mer regn ska komma under ca en vecka framöver och då känns det fint att ligga här i stan.

Vi har besökt Volos Arkeologiska Museum och lärt oss lite mer om Greklands långa historia. I Thessalien, vilket är regionen, och omgivningarna runt Volos finns Greklands äldsta bosättningar, byar från ca 6800 år före vår tideräknings början. Man behöver bara sticka spaden i jorden här så hittar man mångtusenåriga lämningar berättade mannen på museet som var vänlig och tog sig tid att besvara våra frågor.

Gravstenar, många med bild och text

 

Mycket förvånande var en teckning av en svensk, Lars Petter Moreen, som seglade med en svensk fregatt, besökte Volos och ritade av fästningen år 1779. Kul att museet har valt att visa bilden!

 

Sensommaren och höstens vistelse startade på Evia Boatyard dit vi kom sista augusti. Båten låg på land så vi fixade med lite av varje under ett par dagar innan sjösättning. Det finns inte någon restaurang nära marinan, enbart en strandbar med enklare mat.

Efter att vi kommit i vattnet styrde vi mot Loutra, en stad på norra Evia där vi kunde proviantera. Loutra visade sig vara ett ställe med heta källor och många grekiska turister.

I Loutra låg vi förtöjda i hamnen intill en stor fiskebåt, det blev lite trångt ibland men allt gick bra.

Efter Loutra låg vi en natt i en vik på fastlandet innan vi gick mot Skiathos, den västligaste av öarna i Sporaderna.

Efter några dagar vid Skiathos seglade vi mot fastlandet och bukten vid Volos. Vi hade blivit ordentligt förkylda och vädret skulle slå om med starka vindar, ett nog så vanligt scenario, så vi lämnade öarna och fick en fin segling mot Pagasitikos Kolpos dvs Volosbukten.

Volos är en ganska stor stad med universitet och industrier men med ett lugnt tempo. Vi stannade här i några dagar men seglade igår söderut till en liten naturvik, här ligger vi kvar ytterligare någon dag.

Under den månad som följde på Veronicas hemresa hann jag vara själv en vecka i Messolonghi innan Yehoshua anlände. Därefter tog vi två oss till Korinth där Mats mötte upp och löste av Yesh, och färden fortsatte mot Evia dit vi anlände i slutet av juni. Men mer om detta nedan!

Yehoshua anlände på kvällen efter en lång resa med flera byten, vi storhandlade på Sklavenitis och tog en taxi med all packning och mat ner till kajen där Juno väntade, fulltankad och klar.

Morgonen efter gick vi iväg ut genom kanalen och kunde till en början sätta segel med kurs österut, mot Riobron.

Efter någon timme då vi rundat lysbojen vid sydspetsen på fastlandet var det ”Welcome to Greece” för Yesh – motvinden började på 10 m/s för att sedan under dagen öka till 13-14 m/s med tillhörande grov motsjö. Motorgång alltså, vi var tvungna att hinna till Trizonia innan kvällen.

---

Trizonia och ankarspelshaveri

Väl framme i Trizonia och dags att ankra (och backa in till pontonbrygga) så är ankarspelet dött! Inget händer. För att göra en lång historia kort så anvisade hamnkaptenen oss då platsen längst in på kajen, där det egentligen är lite för grunt och nära till stenar under vattnet, men det gick bra och vi la oss långsides för att slippa använda ankaret, och ha möjlighet att börja felsöka och ev. reparera dagen efter.

Först dock en god middag på tavernan!

---

Nästa dag ägnades åt ankarspelet. Först ut med all kätting så att man kan kliva ner i kättingboxen, därefter komplett demontering/felsökning/test. Passade även på att göra den årliga servicen.

      

Till sist hittades felet, inte i själva spelet utan det var en solenoid i kontrollboxen (en av de blanka burkarna på bilden) som lagt av vilket gjorde att spelet bara gick åt ett håll. Men lite tur i oturen: Reservdel fanns att få tag på i Sverige och Mats hade ännu inte gett sig iväg, utan kunde inhandla och ta med sig. Tills dess kopplade jag kontrollboxen så att vi kunde lyfta ankaret med spelet och släppa det på friläge.

---

Galaxidi

Vidare till Galaxidi som vi nådde på eftermiddagen efter en behaglig segling med några krysslag.

---

Isidora

Ytterligare en kort dagsetapp österut hittar man Isidora, som just denna söndag var proppfull med badturister. Inte så märkligt, de har en fantastisk strand och bra barer och restauranger.

---

Mot Korint

Det blev en dag för motor till Korinth, vinden ville helt enkelt inte blåsa. Ett härligt avbrott i monotonin var mötet med en stor grupp delfiner, så här kommer en bildkavalkad.

De är svåra att fånga på bild, de rackarna. Vi tog säkert >50 bilder med 3 olika kameror..

---

Framåt eftermiddagen anlände vi så till Korint och kunde se kanalen innan vi gick in till hamnen i staden.

---

Korintkanalen

Så var det dags att gå igenom Korintkanalen, lika fascinerande som förra gången. För den nyfikne rekommenderas att läsa historien om kanalen här. Den här dagen hade kanalen varit stängd för underhållsarbete under dagen och vi släpptes in vid 19.30, därav den lågt stående solen. Hela passagen tar c:a 40 minuter, så solen hann gå ner mer och mer.

Ankarspelet var nu lagat, så vi kunde utan problem lägga oss på svaj i viken omedelbart norr om kanalöppningen, Ormos Kalamakiou.

---

Aegina

Dagens etappmål var Aegina, sisådär 30 nm österut, och vi fick till en början en skön undanvindssegling då både storen och genuan skötte sig exemplariskt.

Intressant här är att alla väderappar sagt NO vind, vilket skulle gett oss en bidevindsegling, men som synes blåste det till en början V. Inget att förvånas över, det är mer regel än undantag i Grekland. Vindarna verkar vara oerhört svårprognosticerade på lokal nivå, ffa avseende riktning och tajming. Man  får helt enkelt ta vinden som den kommer, och det gäller även styrkan. Grundregeln är att det antingen är vindstilla eller +10 m/sek, och en normal dag rullas seglen ut eller in, helt eller halvt, kanske 5-6 gånger och motorn används frekvent.

Vid vindstilla eller svaga vindar får man hålla ögonen på sjön runt omkring sig, plötsligt kan det komma ett vindbälte, man rullar ut seglen, sen ser man vita gäss uppe i lovart och då har man kanske en minut på sig innan man måste ha revat.

Det här var en sån dag (och det skulle komma fler…) Efter ett par timmar dog vinden ut och motorn fick ta över, men då vi närmade oss Aegina såg vi vinden komma uppe i norr,  rullade åter ut seglen och stängde av motorn. Till en början 5-7 m/sek från NNO, helt okej bidevindssegling. Vinden vred och ökade snabbt och då vi fick 13 m/sek rakt i nosen och krabb sjö rullades seglen in igen och motorn startades.

Vi rundade så småningom nordöstra udden på Aegina och fick äntligen medsjö. Dagens etappmål Agia var nu inte långt borta och efter att ha rundat sista udden hittade vi bra sjölä i norra delen av viken där vi ankrade upp och pustade ut.

Men helt bra var det inte… Med vinden från N och dyningen från O blev det ett fasligt rullande och vi beslutade att ankra om. Vi gick ännu längre in i viken och la en lång lina iland så att fören pekade mot dyningen, och med det lät vi oss nöja.

---

Sounio

19 juni hade vi Sounio som mål.  En skyddad vik för den hårda nordliga vind som utlovats, längst söderut på fastlandet söder om Aten. Ytterligare någon dag senare sa prognoserna 18-20 m/sek och vi ville då ha hunnit till Evia och Karystos.

Så småningom dog vinden ut helt och motorn fick göra tjänst. Efter lunch kom vinden så vi kunde gå för fulla segel en stund, men den ökade snabbt, så vi fick rulla in maximalt. Vi kunde dock hålla en stadig kurs mot målet och tuffade på i 7-8 knop. Som mest blåste det 13 m/sek, något mindre inne i viken i Sounio då vi anlände, men där fick vi bra sjölä. Vi ankrade på 5 m djup då det fortfarande var hyfsat glest med båtar, vi var väl 5-6 stycken som låg där då.

Souvio är känt bl.a. för Poseidons tempel uppe på höjden. Syns på långt håll från havet.

Under sen eftermiddag kom det fler båtar (vi räknade till över 40 st), det blev lite kaos där somliga inte fick ankarfäste, letade runt, la sig för nära andra båtar etc, men då mörkret föll hade alla kommit i ordning. Vinden ökade under sen eftermiddag till 14-15 m/sek men mojnade framåt natten. Dyningen höll oss vakna, men annars lugnt.

---

Karistos och midsommarafton

På midsommarafton lämnade vi Sounio med destination Karistos (eller Karystos eller Karistou beroende på vilken karta man tittar på…), bra hamn helt skyddad från nordliga vindar. Prognosen sa 18-19 m/sek från N de kommande dagarna och vi vill ligga bra förtöljda vid kaj. Dels för säkerheten och dels för att kunna komma iland utan att behöva använda jollen. Vi stannade här i tre dagar.

Karistos känns lite som en miniversion av Preveza, men trevligare.

Summa summarum hade vi en mycket bra vistelse här, bra restauranger, mataffärer och båtgrannar. Och ett härligt folkliv längs kajen på kvällen. Vi återkommer gärna!

---

Panagia

Efter några dagar i Karistos var det dags att fortsätta norrut, den här dagen hade vi Panagia som mål, ungefär 35 nm upp längs Evias västkust. Vi slapp rak motvind utan kunde gå bidevind med endast något enstaka krysslag.

Det är betydligt färre båtar i de här vattnen och vi fick den lilla viken för oss själva.

---

Mot Chalkis

Om Chalkis finns mycket att säga och skriva men det var först då vi närmade oss som vi fick hela bilden klar för oss. Det handlar alltså om att passera ett smalt sund som beskrivs som:

”a unique natural phenomenon that has enchanted visitors for centuries – the so-called “crazy waters” in the Evripus Channel. This narrow strait, only 39 meters wide and 8.5 meters deep, separates the island of Evia from the mainland, creating a natural stage for a spectacle that is rarely seen elsewhere in the world.”

Hela artikeln här, mycket intressant läsning.
Även denna video rekommenderas:

Färden dit var dock helt odramatiskt. Vi fick gå de 30 nm för motor då vinden uteblev.

Till saken hör att hamnmyndigheten enbart släpper igenom båtar då de bedömer det som säkert i förhållande till tidvattensrömmen, och det varierar från dag till dag. Och de öppnar bara bron nattetid! Vi ankrade upp tillsammans med 10 andra segelbåtar och inväntade anrop på VHF:en. Mörkret föll, tiden gick men runt 02.00 hörde vi: ”All ships, prepare for crossing” vilket innebar att alla hissade sina ankare och började cirkulera i mörkret. Vi var glada att vi hade radar, det hjälpte för att hålla koll på omgivningen. 02.30 kunde vi köra in i kanalen med hamnkaptenens ord i VHF:en: ”Keep a safe distance!” Med tungan rätt i mun och bra utkik gick det bra att styra igenom, trots 3-4 knops medström.

Vi tog oss sedan ytterligare 3 nm norrut till en lugn vik där vi ankrade i gryningen. Till saken hör att väldigt många råkat ut för ovälkomna besökare på sina båtar då de övernattat vid kajen i Chalkis, och det ville vi absolut undvika.

---

Limni och slutet på den här etappen

Sista sträckan för den här seglingen blev ömsom segling, ömsom motor och fram på eftermiddagen använde vi till Limni, där Evia Boat Yard ligger.

Hamnen rymmer bara 4 gästande båtar, så vi fick lägga oss på utsidan av kajen vilket funkade helt okej tills på efternatten då dyningen kom.

På morgonen dagen efter fick vi överraskande besök av Xaris, som driver Evia Boat Yard, och han ville planera en del inför att vi skulle lyfta upp. Som synes längre ner i inlägget använder man en metod som påminner mycket om att dra upp en mindre motorbåt på en trailer kopplad till en personbil, men Juno väger 12 ton, är 13,5 meter lång och har dessutom en vingköl, så det ställer lite andra krav. Xaris ville vara säker på att vingkölen fick plats på trailern så han dök helt enkelt ner under båten med ett måttband. Jodå, vi skulle ha 10-15 cm marginal på ömse sida. Vi kunde därefter köra upp till marinan och lägga oss vid en boj i väntan på upptagning dagen efter. Varmt som tusan och vattnet var verkligen lockande, men en tillfällig manetinvasion fick oss att stanna ombord. Suck.

---

Upp på land

Så var det då dags att komma upp ur vattnet och det blev en tidig morgon för att ta tillvara på det lugna vädret. Vi låter bilderna  och filmerna tala för sig själva, tack Mats för bra kamerajobb i jollen!

Nu får Juno vila tills början av september då Veronica och jag forsätter mot Volos och Sporaderna.

Over and out.

Så vad har hänt sen sist? Både lite och mycket; Veronica fick lov att oplanerat åka hem, och jag blev kvar som ensam vakthavande. Om några dagar kommer dock först Yehoshua och sedan Mats att mönstra på, så färden mot Korinth och vidare mot Evia kan fortsätta.

Innan Veronica for hem hann hon dock föreviga den fantastika solnedgången över marinan i Messolonghi.

---

Lite om Nidri på Lefkas och den helt nybyggda marinan. Den har stått färdig i ett par år nu utan att tas i bruk, och den är minst sagt efterlängtad. Vi hoppas kunna lägga till där nästa gång vi kommer dit, vilket väl blir nästa år. Så här såg det ut för några veckor sedan:

Förhoppningsvis kan vi lägga till här nästa gång vi kommer!

---

---

---

Avslutningvis en bild från ännu en stilla kväll i sittbrunnen. Nu har värmen kommit. 30­° i luften och 25° i vattnet.

Vi har rört oss mest i gamla välbekanta områden, i vattnen mellan Messolonghi och Lefkas. Vindarna i Korintbukten har fått oss att avvakta med att fortsätta österut. Natthamnar förutom Messolonghi exemplevis Ormos Oxia, Petalas, Mytikas och Nidri (Vliho Bay). Väder, vind och behov av mataffärer har fått styra.

---

Kanalen in mot Messolonghi är alltid trevlig att gå. Lugnet då man kommer in i kanalen är ofta en skön kontrast till tuffare förhållanden på havet utanför.

Husen på stolpar i vattnet är mestadels välskötta och verkar användas som fritidshus.

---

Årets första definspaning skedde i Ormos Oxia. Knepiga rackare att fotografera, knappt hinner man få upp kameran så har de dykt igen…

---

---

Over and out för idag, som synes ligger havet ibland spegelblankt och järngenuan får jobba i stället.

Efter att ha gått för motor från Preveza, via Lefkas kanal till Nidri, hoppades vi på segling över till Kastos, en härlig liten ö och by, men de grekiska vindarna uteblev under dagen. Hamnen var dock fullbelagd av en flotilla (hyrbåtar med ledarbåt) då vi ankom så vi ankrade i en fin vik strax norr om byn.

Direkt på förmiddagen gick vi in till den då i princip helt tomma hamnen och fick en bra plats på insidan av piren.

Vi bestämde oss för att stanna ett dygn till i avvaktan på rätt vindar för att ta oss vidare mot horisonten (öarna längst bort i bild har vi nu passerat och girat babord, österut).  Den andra kvällen brakade det loss ordentligt med riktigt besvärliga vindar från N, vi mätte som mest 21 m/sek! Flera båtar tappade ankarfästet, ankrade om flera gånger, och en t.o.m. lämnade kajen och la sig på svaj utanför. Vi hjälpte grannbåten i lovart med ett spring upp mot nocken på kajen, så vi klarade oss helskinnade. Dock blev det ingen sömn förrän framåt 2-tiden då vinden mojnat en del.

Morgonen efter sken solen och det blev en perfekt segling ner till Petalas, en trygg allvädersvik.

Även här blåste det upp framåt kvällningen, 10-12 m/sek som höll i sig till framåt midnatt. Vi sov dock gott och vaknade till en fantastik morgon med hopp om fin segling till Messolonghi. Men, men, vinden uteblev under dagen och det blev 4,5 timmes motorgång i stället. Nu ligger vi fint till ankars i lagunen och lyssnar till den ökande eftermiddagsvinden…

Det var mycket arbete som vanligt innan sjösättning. Vi hade problem med beväxtning förra året och Fredrik ägnade ett antal timmar och dagar åt att slipa botten, håller tummarna för att det förhindrar påväxt i år.

Efter en dryg vecka var det dags för sjösättning, våra kompisar filmade Juno där hon rullade fram på en vagn på väg till rampen och vattnet. Den uppmärksamme kan se att Fredrik och jag går bakom båten, små figurer i solhatt och keps.

Nu är vi i sjön och ligger vid Levkas i en lugn vik. Fortsätter idag färden österut.

 

2024-10-13

Så då har vi varit i land i Kopraina och tittat runt i den lilla hamnen som främst är till för ortens fiskebåtar, tagit en promenad ut till fyren och fikat på matstället. Kopraina har ingen bebyggelse förutom en restaurang + ett museum som tyvärr står tomt, oklart vad som varit tänkt att fylla museet med.

Stigen ut till fyren är stenbelagd och anläggningen välskött, bra var det för området är mycket låglänt och vägen skulle bitvis varit lervälling eller under vatten i annat fall. Visst fick vi se fåglar, bl a häger och flamingos.

Ponnyer som strövade fritt, inte ett djur som vi förväntade oss här ute men lite kul med två mycket orädda små ponnyer.