25 maj lämnade vi Alonissos bakom oss och styrde söderut, mot Skyros.
Bye, bye Alonissos och Steni Vala
Nej, det är inte Skyros till vänster i bild. Dagens etapp var närmare 40 nm (ungefär som Saltis – Furusund) och Skyros skymtas svagt strax babord om genuarullen, om ni zoomar in i bilden. Just här hade vi plattläns och ingen idé att rulla ut genuan, men senare under dagen vred vinden och vi fick en underbar slör. En av de bästa seglingsdagarna hittills, vi seglade väl 6½ timme av 8 och njöt hela vägen.
Vi närmar oss!
Vår primära destination på Skyros var marinan i Linariá, men eftersom vi kom fram rätt så sent tog vi en svajplats i viken bredvid innan vi gick in dagen efter.
Den här marinan har överösts med positiva recensioner på olika seglarbloggar och vi kan konstatera att allt stämde! Fantastiskt bra på alla sätt och vi stannade 3 dagar.
Under tiden här hyrde vi en bil och utforskade andra delar av ön och storhandlade på AB Market. Vi ville naturligtvis se Skyros gamla stad, och här följer några bilder därifrån:
Molos med choran, gamla stan, i bakgrunden. Det är en i högsta grad levande stad med bl a skola och 2000-2500 permanent boende, fler under sommarsäsongen.
En sevärdhet på Skyros som vi gärna ville få syn på var den unika Skyrosponnyn som funnits här i tusentals år, och bästa platsen för det påstår vara runt södra udden. Sagt och gjort, efter Linariá gick vi ner till Renes beach och ankrade.
Märkligt och fascinerande landskap
Skepparen gick iland för att ta lite fler bilder…
Som synes, helt ensamma i denna vackra miljö. Inte ens några ponnys, men man kan inte får allt. 🙂
Dags för avfärd
Tillbaka upp mot Alonissos blev tyvärr en heldag med motorgång, vinden uteblev, men vi ville hinna upp innan nästa väderomslag med kraftiga nordvindar skulle dra in över Sporaderna.
Vi lämnade efter ett par dagar Skiathos och satte kurs mot Skopelos, nästa ö i ordningen. Fortfarande ingen bra seglingsvind så det fick bli motor, men avstånden är korta så vi hade ändå knappt hunnit rulla ut seglen innan det var dags att rulla in dem igen.
Eftersom Skopelos var huvudsaklig inspelningsplats för första Mamma Mia filmen ville vi ju se några kända miljöer och på vår väg medsols runt ön passerade vi Chapel of Agios Ioannis med sin karaktäristiska kyrka på klippans topp. Den syns bättre från land, men strunt samma, så här ser den ut från sjösidan (och som alltid, klicka på bilden för att se den större i ett eget fönster):
I Skopelos fick vi så småningom en bra plats långsides en av kajerna, med bra närhet till den mycket trevliga staden men ändå i lugn och ro. Som vanligt visade det sig att en plats långsides kräver en del arbete med avfendring och förtöjningsfjädrar, här p.g.a. en del tidvatten men även sjöhävning då större passagerarbåtar kom in i hamnbassängen, men i det stora hela låg vi väldigt bra.
Skopelos var som sagt en mycket trevlig upplevelse, här finns allt man kan behöva plus att staden i sig är både charmig, vacker och i många stycken så man föreställer sig Grekland från sin bästa sida. Här följer ett bildpotpurri från våra promenader upp och ner för alla gränder och längs kajerna:
Nej, det är ingen drönarbild, vi har klättrat högst upp till den gamla venetianska fästningen.Trappor, trappor, trappor… Hur invånarna lär sig att ta sig fram med tvåhjuling eller än mindre med bil är ett mysterium.
En av dagarna här tog vi landsvägsbussen upp till Glossa, på öns norra sida, men mer om det i nästa inlägg!
Väder och andra omständigheter har gjort att vi stannat kvar i Volos ett par veckor nu. Inte helt fel faktiskt, staden har mycket att erbjuda och vi har legat bra förtöjda vi den långa (977 meter!) piren. Mycket trevlig stad att röra sig i, bra affärer och busslinjer och väldigt promenadvänligt.
En kul sak då man stannar lite längre på en och samma plats är att man upptäcker och lär känna mycket. Vilken är den bästa mataffären? Hur är båttillbehörsaffärerna? Var finns den godaste cappucinon? Bagaren och slaktaren – vi har bra koll nu.
En dag tog vi landsvägsbussen upp till Thessaloniki och fick uppleva vad Greklands näst största stad har att erbjuda. Spontant mycket trevligare än Aten, och med många antika sevärdheter.
Även här en lång strandpromenad, men här ligger inte några turistande segelbåtar. Thessalonikis marina ligger flera kiliometer österut.Thessalonikis Forum Romanum, mitt i staden.Samma forum, fast från andra hållet. Fornlämningarna ligger centralt i staden, charmigt med blandningen av gammalt (ca 2000 år) och moderna bostäder.Galerius båge, byggd för att hedra den romerske kejsasaren Galerius och hans seger över perserna.Vita tornet, byggt i början av det ottomanska styret över den här delen av Europa. Förmodligen byggdes tornet på 1400-talet och fungerade som befästning, avrättnings- och tortyrkammare. År 1912 annekterade Grekland Makedonien och några år senare målades byggnaden vit för att symboliskt tvätta bort en historia av lidande. Det ottomanska styret över Makedonien var slut. Vita tornet ligger vackert beläget nära vattnet och strandpromenaden.Trafikpolis, mitt i en livligt trafikerad korsningAristoteles torg, i bakgrunden kan man se hur Thessaloniki brer ut sig på höjden. Det syns bättre i verkligheten, en imponerande ”teatralisk amfiteater” som det beskrevs i en broschyr.
Tillbaka till Volos, där nu det vackra vädret återkommit. Imorgon lördag lämnar vi kajen och styr söderut. Vi har nu en dryg vecka på oss att ta oss till Limni och Evia Boat Yard där vintervilan väntar.
Så här som i Volos ser stadskajerna normalt ut i Grekland. Båtarna dominerar stadsbilden vid sjösidan.Halvvägs ut på piren ligger Juno förtöjd och skepparen ser nöjd ut.Samma vy i kvällsljus.Hamnområdet sett från båten
Under den månad som följde på Veronicas hemresa hann jag vara själv en vecka i Messolonghi innan Yehoshua anlände. Därefter tog vi två oss till Korinth där Mats mötte upp och löste av Yesh, och färden fortsatte mot Evia dit vi anlände i slutet av juni. Men mer om detta nedan!
Yehoshua anlände på kvällen efter en lång resa med flera byten, vi storhandlade på Sklavenitis och tog en taxi med all packning och mat ner till kajen där Juno väntade, fulltankad och klar.
Morgonen efter gick vi iväg ut genom kanalen och kunde till en början sätta segel med kurs österut, mot Riobron.
Skön segling första timmen.
Efter någon timme då vi rundat lysbojen vid sydspetsen på fastlandet var det ”Welcome to Greece” för Yesh – motvinden började på 10 m/s för att sedan under dagen öka till 13-14 m/s med tillhörande grov motsjö. Motorgång alltså, vi var tvungna att hinna till Trizonia innan kvällen.
Vi närmar oss Riobron och våghöjden har minskat (tack vare kortare fetch, för er som läst skepparexamen ;-))Vinden var lika stark även då vi passerat bron (bra med en säkerhetssnodd på kepsen), men som vanligt här mojande det längre österut.
Trizonia och ankarspelshaveri
Väl framme i Trizonia och dags att ankra (och backa in till pontonbrygga) så är ankarspelet dött! Inget händer. För att göra en lång historia kort så anvisade hamnkaptenen oss då platsen längst in på kajen, där det egentligen är lite för grunt och nära till stenar under vattnet, men det gick bra och vi la oss långsides för att slippa använda ankaret, och ha möjlighet att börja felsöka och ev. reparera dagen efter.
Notera uppgrundningen som skymtar till höger i bild.
Först dock en god middag på tavernan!
Nästa dag ägnades åt ankarspelet. Först ut med all kätting så att man kan kliva ner i kättingboxen, därefter komplett demontering/felsökning/test. Passade även på att göra den årliga servicen.
Till sist hittades felet, inte i själva spelet utan det var en solenoid i kontrollboxen (en av de blanka burkarna på bilden) som lagt av vilket gjorde att spelet bara gick åt ett håll. Men lite tur i oturen: Reservdel fanns att få tag på i Sverige och Mats hade ännu inte gett sig iväg, utan kunde inhandla och ta med sig. Tills dess kopplade jag kontrollboxen så att vi kunde lyfta ankaret med spelet och släppa det på friläge.
Galaxidi
Vidare till Galaxidi som vi nådde på eftermiddagen efter en behaglig segling med några krysslag.
5 m/sek och 5 knop, helt okej.Galaxidi, trevligt ställe att besöka. Stadskaj till vänster i bild och svajvik till höger.Skönt med biminiskugga i den grekiska solen.
Isidora
Ytterligare en kort dagsetapp österut hittar man Isidora, som just denna söndag var proppfull med badturister. Inte så märkligt, de har en fantastisk strand och bra barer och restauranger.
En cikada liftade med oss en stund.Stora badstranden ligger runt udden åt höger.Bra kaj med gratis färkvatten, här kunde vi också bada direkt från båten. Skönt!Dags att dra vidare denna stilla morgon.
Mot Korint
Det blev en dag för motor till Korinth, vinden ville helt enkelt inte blåsa. Ett härligt avbrott i monotonin var mötet med en stor grupp delfiner, så här kommer en bildkavalkad.
De är svåra att fånga på bild, de rackarna. Vi tog säkert >50 bilder med 3 olika kameror..
Framåt eftermiddagen anlände vi så till Korint och kunde se kanalen innan vi gick in till hamnen i staden.
Tryggt förtöjda vid den rackliga bryggan, och dags för besättningsbyte. Mats har anlänt och Yehoshua åker hem dagen efter,
Korintkanalen
Så var det dags att gå igenom Korintkanalen, lika fascinerande som förra gången. För den nyfikne rekommenderas att läsa historien om kanalen här. Den här dagen hade kanalen varit stängd för underhållsarbete under dagen och vi släpptes in vid 19.30, därav den lågt stående solen. Hela passagen tar c:a 40 minuter, så solen hann gå ner mer och mer.
I den västra delen är kanalväggarna betydligt lägre än i den östra.
Det pågår ständigt förbättringsarbeten.
Som högst når klippväggarna 79 meter över havet. Långt akter om oss syns en eftersläntare som blev den sista båten i den här konvojen.
Ankarspelet var nu lagat, så vi kunde utan problem lägga oss på svaj i viken omedelbart norr om kanalöppningen, Ormos Kalamakiou.
Aegina
Dagens etappmål var Aegina, sisådär 30 nm österut, och vi fick till en början en skön undanvindssegling då både storen och genuan skötte sig exemplariskt.
Förbi alla ankrade tankfartyg utanför raffinaderierna i Korint och vidare ut mot friare vatten. So far so good…
Intressant här är att alla väderappar sagt NO vind, vilket skulle gett oss en bidevindsegling, men som synes blåste det till en början V. Inget att förvånas över, det är mer regel än undantag i Grekland. Vindarna verkar vara oerhört svårprognosticerade på lokal nivå, ffa avseende riktning och tajming. Man får helt enkelt ta vinden som den kommer, och det gäller även styrkan. Grundregeln är att det antingen är vindstilla eller +10 m/sek, och en normal dag rullas seglen ut eller in, helt eller halvt, kanske 5-6 gånger och motorn används frekvent.
Vid vindstilla eller svaga vindar får man hålla ögonen på sjön runt omkring sig, plötsligt kan det komma ett vindbälte, man rullar ut seglen, sen ser man vita gäss uppe i lovart och då har man kanske en minut på sig innan man måste ha revat.
Det här var en sån dag (och det skulle komma fler…) Efter ett par timmar dog vinden ut och motorn fick ta över, men då vi närmade oss Aegina såg vi vinden komma uppe i norr, rullade åter ut seglen och stängde av motorn. Till en början 5-7 m/sek från NNO, helt okej bidevindssegling. Vinden vred och ökade snabbt och då vi fick 13 m/sek rakt i nosen och krabb sjö rullades seglen in igen och motorn startades.
Typiskt vindmätarutseende.
Vi rundade så småningom nordöstra udden på Aegina och fick äntligen medsjö. Dagens etappmål Agia var nu inte långt borta och efter att ha rundat sista udden hittade vi bra sjölä i norra delen av viken där vi ankrade upp och pustade ut.
Den just rundade udden.
Men helt bra var det inte… Med vinden från N och dyningen från O blev det ett fasligt rullande och vi beslutade att ankra om. Vi gick ännu längre in i viken och la en lång lina iland så att fören pekade mot dyningen, och med det lät vi oss nöja.
Därinne ankrade vi om med lina iland, så fören kom mot dyningen.
Sounio
19 juni hade vi Sounio som mål. En skyddad vik för den hårda nordliga vind som utlovats, längst söderut på fastlandet söder om Aten. Ytterligare någon dag senare sa prognoserna 18-20 m/sek och vi ville då ha hunnit till Evia och Karystos.
Behaglig halvvindssegling på förmiddagen, som i princip alltid är lite lugnare. De hårda vindarna brukar komma efter lunch. Just här gör vi 6 knop och allt är på topp!
Så småningom dog vinden ut helt och motorn fick göra tjänst. Efter lunch kom vinden så vi kunde gå för fulla segel en stund, men den ökade snabbt, så vi fick rulla in maximalt. Vi kunde dock hålla en stadig kurs mot målet och tuffade på i 7-8 knop. Som mest blåste det 13 m/sek, något mindre inne i viken i Sounio då vi anlände, men där fick vi bra sjölä. Vi ankrade på 5 m djup då det fortfarande var hyfsat glest med båtar, vi var väl 5-6 stycken som låg där då.
Kraftig frånlandsvind, men det märks inte på vattnet i viken.Badstrand med skyddande stenpir.
Souvio är känt bl.a. för Poseidons tempel uppe på höjden. Syns på långt håll från havet.
Under sen eftermiddag kom det fler båtar (vi räknade till över 40 st), det blev lite kaos där somliga inte fick ankarfäste, letade runt, la sig för nära andra båtar etc, men då mörkret föll hade alla kommit i ordning. Vinden ökade under sen eftermiddag till 14-15 m/sek men mojnade framåt natten. Dyningen höll oss vakna, men annars lugnt.
Karistos och midsommarafton
På midsommarafton lämnade vi Sounio med destination Karistos (eller Karystos eller Karistou beroende på vilken karta man tittar på…), bra hamn helt skyddad från nordliga vindar. Prognosen sa 18-19 m/sek från N de kommande dagarna och vi vill ligga bra förtöljda vid kaj. Dels för säkerheten och dels för att kunna komma iland utan att behöva använda jollen. Vi stannade här i tre dagar.
Här ligger vi bra förtöjda medans hamnkapten Tony vinkar in nästa båt.
Karistos känns lite som en miniversion av Preveza, men trevligare.
Summa summarum hade vi en mycket bra vistelse här, bra restauranger, mataffärer och båtgrannar. Och ett härligt folkliv längs kajen på kvällen. Vi återkommer gärna!
Bra pir som skydd mot hårt väder från syd.Den skarpögde hittar nog Juno i raden av båtar.
Panagia
Efter några dagar i Karistos var det dags att fortsätta norrut, den här dagen hade vi Panagia som mål, ungefär 35 nm upp längs Evias västkust. Vi slapp rak motvind utan kunde gå bidevind med endast något enstaka krysslag.
Här gör vi närmare 7 knop i 10 m/s vind. Notera den kraftigt inrullade storen, räcker bra till i de här förhållandena.
Det är betydligt färre båtar i de här vattnen och vi fick den lilla viken för oss själva.
Utsikt genom gattet norr om det lilla skäret.
Mot Chalkis
Om Chalkis finns mycket att säga och skriva men det var först då vi närmade oss som vi fick hela bilden klar för oss. Det handlar alltså om att passera ett smalt sund som beskrivs som:
”a unique natural phenomenon that has enchanted visitors for centuries – the so-called “crazy waters” in the Evripus Channel. This narrow strait, only 39 meters wide and 8.5 meters deep, separates the island of Evia from the mainland, creating a natural stage for a spectacle that is rarely seen elsewhere in the world.”
Hela artikeln här, mycket intressant läsning.
Även denna video rekommenderas:
Färden dit var dock helt odramatiskt. Vi fick gå de 30 nm för motor då vinden uteblev.
Till saken hör att hamnmyndigheten enbart släpper igenom båtar då de bedömer det som säkert i förhållande till tidvattensrömmen, och det varierar från dag till dag. Och de öppnar bara bron nattetid! Vi ankrade upp tillsammans med 10 andra segelbåtar och inväntade anrop på VHF:en. Mörkret föll, tiden gick men runt 02.00 hörde vi: ”All ships, prepare for crossing” vilket innebar att alla hissade sina ankare och började cirkulera i mörkret. Vi var glada att vi hade radar, det hjälpte för att hålla koll på omgivningen. 02.30 kunde vi köra in i kanalen med hamnkaptenens ord i VHF:en: ”Keep a safe distance!” Med tungan rätt i mun och bra utkik gick det bra att styra igenom, trots 3-4 knops medström.
Vi tog oss sedan ytterligare 3 nm norrut till en lugn vik där vi ankrade i gryningen. Till saken hör att väldigt många råkat ut för ovälkomna besökare på sina båtar då de övernattat vid kajen i Chalkis, och det ville vi absolut undvika.
Limni och slutet på den här etappen
Sista sträckan för den här seglingen blev ömsom segling, ömsom motor och fram på eftermiddagen använde vi till Limni, där Evia Boat Yard ligger.
Limins alpincenter låg öde i väntan på vinterns skidsäsong.Den obligatoriska kyrkan.
Hamnen rymmer bara 4 gästande båtar, så vi fick lägga oss på utsidan av kajen vilket funkade helt okej tills på efternatten då dyningen kom.
På morgonen dagen efter fick vi överraskande besök av Xaris, som driver Evia Boat Yard, och han ville planera en del inför att vi skulle lyfta upp. Som synes längre ner i inlägget använder man en metod som påminner mycket om att dra upp en mindre motorbåt på en trailer kopplad till en personbil, men Juno väger 12 ton, är 13,5 meter lång och har dessutom en vingköl, så det ställer lite andra krav. Xaris ville vara säker på att vingkölen fick plats på trailern så han dök helt enkelt ner under båten med ett måttband. Jodå, vi skulle ha 10-15 cm marginal på ömse sida. Vi kunde därefter köra upp till marinan och lägga oss vid en boj i väntan på upptagning dagen efter. Varmt som tusan och vattnet var verkligen lockande, men en tillfällig manetinvasion fick oss att stanna ombord. Suck.
Små, bruna och riktigt brännande enligt Xaris.
Upp på land
Så var det då dags att komma upp ur vattnet och det blev en tidig morgon för att ta tillvara på det lugna vädret. Vi låter bilderna och filmerna tala för sig själva, tack Mats för bra kamerajobb i jollen!
Xaris i sitt esse.Skeppar’n iakttar nyfiket.Japp, Xaris mätning stämde, men hade jag vetat att det var så här tajt hade jag nog varit mer nervös då jag styrde in i trailern…Slutet gott, allting gott.
Nu får Juno vila tills början av september då Veronica och jag forsätter mot Volos och Sporaderna.
Så vad har hänt sen sist? Både lite och mycket; Veronica fick lov att oplanerat åka hem, och jag blev kvar som ensam vakthavande. Om några dagar kommer dock först Yehoshua och sedan Mats att mönstra på, så färden mot Korinth och vidare mot Evia kan fortsätta.
Innan Veronica for hem hann hon dock föreviga den fantastika solnedgången över marinan i Messolonghi.
I den stora lagunen ligger man alltid väl skyddad, egentligen oavsett vindriktning och styrka.
Lite om Nidri på Lefkas och den helt nybyggda marinan. Den har stått färdig i ett par år nu utan att tas i bruk, och den är minst sagt efterlängtad. Vi hoppas kunna lägga till där nästa gång vi kommer dit, vilket väl blir nästa år. Så här såg det ut för några veckor sedan:
Stora rejäla pontonbryggor vid en stenkaj med plats för säkert 100 båtar.Marinakontoret i modernt utförande. Därinne finns duschar, toaletter m.m. ser man då man kikar in genom fönstren… Snyggt!Till och med en utpumpningsstation för slagvatten (den blå)! Även en pump vanligt toa-vatten, en ovanlig syn i Grekland.
Förhoppningsvis kan vi lägga till här nästa gång vi kommer!
Här var det party på gång! Till och med ett liveband på övre däck. (Tyvärr blåste många ballonger av då båten gav sig iväg, det blev som ett pärlband på vattnet).En av våra favoritvikar, Ormos Varko, nu låg vi där 2 dygn. Bra siktdjup, här är det ungefär 6 meter.Den översta skuggan på sandbottnen är från jollen och den nedre från båten.
Avslutningvis en bild från ännu en stilla kväll i sittbrunnen. Nu har värmen kommit. 30° i luften och 25° i vattnet.
Snygg burk men inget höjdaröl… Ni som kan grekiska alfabetet ser vad den heter!
Vi har rört oss mest i gamla välbekanta områden, i vattnen mellan Messolonghi och Lefkas. Vindarna i Korintbukten har fått oss att avvakta med att fortsätta österut. Natthamnar förutom Messolonghi exemplevis Ormos Oxia, Petalas, Mytikas och Nidri (Vliho Bay). Väder, vind och behov av mataffärer har fått styra.
Kanalen in mot Messolonghi är alltid trevlig att gå. Lugnet då man kommer in i kanalen är ofta en skön kontrast till tuffare förhållanden på havet utanför.
Husen på stolpar i vattnet är mestadels välskötta och verkar användas som fritidshus.
Årets första definspaning skedde i Ormos Oxia. Knepiga rackare att fotografera, knappt hinner man få upp kameran så har de dykt igen…
Berg med molnmössa i Mytikas. Just den här toppen är 1400 m över havet, dvs oss.och Oxia, som vi ofta passerar är c:a 350 m.ö.h.
Over and out för idag, som synes ligger havet ibland spegelblankt och järngenuan får jobba i stället.
Efter att ha gått för motor från Preveza, via Lefkas kanal till Nidri, hoppades vi på segling över till Kastos, en härlig liten ö och by, men de grekiska vindarna uteblev under dagen. Hamnen var dock fullbelagd av en flotilla (hyrbåtar med ledarbåt) då vi ankom så vi ankrade i en fin vik strax norr om byn.
På stranden stötte vi på resterna av ett urtidsdjur.
Direkt på förmiddagen gick vi in till den då i princip helt tomma hamnen och fick en bra plats på insidan av piren.
Japp, där nere vid kajen skymtar Juno. Bilden tagen vid den obligatoriska promenaden till kullens allra högsta topp.Som granne fick vi en ledarbåt från en annan flotilla, så vi anade vad som väntade…Jodå, senare på eftermiddagen var kajen full. Inga problem dock, bara trevliga båtmänniskor.
Vi bestämde oss för att stanna ett dygn till i avvaktan på rätt vindar för att ta oss vidare mot horisonten (öarna längst bort i bild har vi nu passerat och girat babord, österut). Den andra kvällen brakade det loss ordentligt med riktigt besvärliga vindar från N, vi mätte som mest 21 m/sek! Flera båtar tappade ankarfästet, ankrade om flera gånger, och en t.o.m. lämnade kajen och la sig på svaj utanför. Vi hjälpte grannbåten i lovart med ett spring upp mot nocken på kajen, så vi klarade oss helskinnade. Dock blev det ingen sömn förrän framåt 2-tiden då vinden mojnat en del.
Morgonen efter sken solen och det blev en perfekt segling ner till Petalas, en trygg allvädersvik.
Härlig slör i 7-8 m/sek.
Även här blåste det upp framåt kvällningen, 10-12 m/sek som höll i sig till framåt midnatt. Vi sov dock gott och vaknade till en fantastik morgon med hopp om fin segling till Messolonghi. Men, men, vinden uteblev under dagen och det blev 4,5 timmes motorgång i stället. Nu ligger vi fint till ankars i lagunen och lyssnar till den ökande eftermiddagsvinden…
Den senaste tiden har vädret varit sådant att vi boat in oss på Korfu, inte så dumt faktiskt.
Regn och vindar från fel håll har gjort att vi legat antingen i Ormos Garitsas, med bra skydd för vindar från N och NV, eller Ormos Potamos, med skydd för vindar från S och SV. De erbjuder dessutom helt olika miljöer och praktiska förutsättningar. I Potamos har vi nära till shopping (Lidl!) och en helt fantastisk kinesisk diversehandel där vi inhandlat allt från Foppatofflor och t-shirt till spackelspade, strumpor, vaskrensare och ny lina till landgången. I Garitsas är vattnet mer badbart, det finns många trevliga promenadområden och det är nära till Korfus Old Town med sina restauranger och kaféer.
Gamla stan i Korfu består av mängder med vindlande gränder och charmiga hus, och utan G maps skulle vi snabbt gå vilse.
Penthouse, om än litetoch lite tvätt på tork. Vanligt förekommande här nere.
Nästan vilse, men inte riktigt.
Vi besökte också arkeologiska muséet, bra museum med fokus enbart på Korfu. Vilket i och för sig inte säger lite, Korfu har varit ett viktigt handelscentrum i årtusenden.
Dionysos med dryckeshornet, sannolikt. Man var inte helt 100 tydligen.I mitten en Gorgon. ett kvinnligt monster med ”fasaväckande huvud”.
Mer då? Jo vi hyrde en bil och körde runt norra Korfu, där den största upplevelsen nog var Palaiokastritsa. Vi åt en god lunch och tog oss sedan hela vägen upp till kullens topp och klostret.
Utsikt från klostret. Lägg märke till korset långt bort till höger!Dit kämpade vi oss också, och förevigade det hela med en selfie 🙂Häftiga bad- och snorklingsvatten, men förbehållna besökare från landsidan. Inga bra hamnar för segelbåtar.
Bortom horisonten; Italien
Slutet på roadtrippen tog oss till ett annat kloster, känt från James Bond filmen ”For your eyes only”: Panagia Vlacherna
Känt från James Bond ja, men en ytterligare ovanlig sak med det här klostret (förutom att det inte ligger på bergets topp) är att det ligger precis vid änden av start- och landningsbanan för Korfus flygplats. Här stod mängder av människor med kameror och plåtade de inkommande planen, sådär 20 meter över huvudena.
Från Messolonghi blev det motorgång till Ormos Oxias, en vidsträckt och långgrund bukt med en lång sandstrand. Perfekt att ligga till ankars för några dagars ofrivilligt arbete med botten på båten. Det visade sig nämligen att de 6 veckorna i Messolonghis varma lagun hade skapat en veritabel undervattensträdgård på Junos copper coat-behandlade botten, mycket överraskande! 2-3 dagar med cyklop, snorkel och Japanspackel gjorde susen, och på köpet fick vi bra motion.
Utsikt mot Oxiaoch lite solnedgång över Kefalonia och Ithaka
Efter några dagar drog vi vidare med slät och fin botten, men fortfarande för motor p.g.a. den svaga vinden, och hamnade på Kastos, en ”gammal favorit”. Det fick bli en liten egen vik där vi efter mycket bök kunde ligga över natten med långa linor i land. Den här delen av joniska havet är tyvärr besvärlig att ankra i då det som ser ut som sand på botten i själva verket är ”silt”, eller slam på svenska, och det ger väldigt dåligt fäste även för ett bra ankare.
Vidare den korta biten norrut till Mythikas där vi började med att lägga oss vid kajen för att fylla vatten.
Därefter till den långa, långa sandstranden öster härom där vi kastade ankar och stannade i några dagar.
Det blev dagliga jolleturer in till land, promenader, fika, en och annan drink och en god middag.
strandnära…
Vi fyllde även våra matförråd innan det var dags att dra vidare, och äntligen, efter två veckor, kunde vi sätta segel! Det blev en härlig seglats upp till ”Badviken” mellan Lefkas och Palairos där vi fortfarande ligger.
Här har vi badat, bevittnat några häftiga åskväder, fått kvällsregn på oss, utfört lite service uppåt masten m.m.
Här trodde vi att vi skulle bli blöta, men regnet vek av åt ett annat håll den här gången.Hej från Veronica. Hon fick komma ner så småningom.Där gick solen ner över Lefkas.
I det stora hela några sköna dagar här, men i eftermiddag bär det av in till Ormos Vliho och Nidri.
Av flera olika skäl har vi stannat flera dagar på varje ställe, det viktigaste kanske väder och vind, men vi har också velat upptäcka och röra på oss. Här en karta över våra rörelser sedan i maj då vi sjösatte. Klicka på bilden för större karta:
