Väder och andra omständigheter har gjort att vi stannat kvar i Volos ett par veckor nu. Inte helt fel faktiskt, staden har mycket att erbjuda och vi har legat bra förtöjda vi den långa (977 meter!) piren. Mycket trevlig stad att röra sig i, bra affärer och busslinjer och väldigt promenadvänligt.

En kul sak då man stannar lite längre på en och samma plats är att man upptäcker och lär känna mycket. Vilken är den bästa mataffären? Hur är båttillbehörsaffärerna? Var finns den godaste cappucinon? Bagaren och slaktaren – vi har bra koll nu.

En dag tog vi landsvägsbussen upp till Thessaloniki och fick uppleva vad Greklands näst största stad har att erbjuda. Spontant mycket trevligare än Aten, och med många antika sevärdheter.

---

Tillbaka till Volos, där nu det vackra vädret återkommit. Imorgon lördag lämnar vi kajen och styr söderut. Vi har nu en dryg vecka på oss att ta oss till Limni och Evia Boat Yard där vintervilan väntar.

Under den månad som följde på Veronicas hemresa hann jag vara själv en vecka i Messolonghi innan Yehoshua anlände. Därefter tog vi två oss till Korinth där Mats mötte upp och löste av Yesh, och färden fortsatte mot Evia dit vi anlände i slutet av juni. Men mer om detta nedan!

Yehoshua anlände på kvällen efter en lång resa med flera byten, vi storhandlade på Sklavenitis och tog en taxi med all packning och mat ner till kajen där Juno väntade, fulltankad och klar.

Morgonen efter gick vi iväg ut genom kanalen och kunde till en början sätta segel med kurs österut, mot Riobron.

Efter någon timme då vi rundat lysbojen vid sydspetsen på fastlandet var det ”Welcome to Greece” för Yesh – motvinden började på 10 m/s för att sedan under dagen öka till 13-14 m/s med tillhörande grov motsjö. Motorgång alltså, vi var tvungna att hinna till Trizonia innan kvällen.

---

Trizonia och ankarspelshaveri

Väl framme i Trizonia och dags att ankra (och backa in till pontonbrygga) så är ankarspelet dött! Inget händer. För att göra en lång historia kort så anvisade hamnkaptenen oss då platsen längst in på kajen, där det egentligen är lite för grunt och nära till stenar under vattnet, men det gick bra och vi la oss långsides för att slippa använda ankaret, och ha möjlighet att börja felsöka och ev. reparera dagen efter.

Först dock en god middag på tavernan!

---

Nästa dag ägnades åt ankarspelet. Först ut med all kätting så att man kan kliva ner i kättingboxen, därefter komplett demontering/felsökning/test. Passade även på att göra den årliga servicen.

      

Till sist hittades felet, inte i själva spelet utan det var en solenoid i kontrollboxen (en av de blanka burkarna på bilden) som lagt av vilket gjorde att spelet bara gick åt ett håll. Men lite tur i oturen: Reservdel fanns att få tag på i Sverige och Mats hade ännu inte gett sig iväg, utan kunde inhandla och ta med sig. Tills dess kopplade jag kontrollboxen så att vi kunde lyfta ankaret med spelet och släppa det på friläge.

---

Galaxidi

Vidare till Galaxidi som vi nådde på eftermiddagen efter en behaglig segling med några krysslag.

---

Isidora

Ytterligare en kort dagsetapp österut hittar man Isidora, som just denna söndag var proppfull med badturister. Inte så märkligt, de har en fantastisk strand och bra barer och restauranger.

---

Mot Korint

Det blev en dag för motor till Korinth, vinden ville helt enkelt inte blåsa. Ett härligt avbrott i monotonin var mötet med en stor grupp delfiner, så här kommer en bildkavalkad.

De är svåra att fånga på bild, de rackarna. Vi tog säkert >50 bilder med 3 olika kameror..

---

Framåt eftermiddagen anlände vi så till Korint och kunde se kanalen innan vi gick in till hamnen i staden.

---

Korintkanalen

Så var det dags att gå igenom Korintkanalen, lika fascinerande som förra gången. För den nyfikne rekommenderas att läsa historien om kanalen här. Den här dagen hade kanalen varit stängd för underhållsarbete under dagen och vi släpptes in vid 19.30, därav den lågt stående solen. Hela passagen tar c:a 40 minuter, så solen hann gå ner mer och mer.

Ankarspelet var nu lagat, så vi kunde utan problem lägga oss på svaj i viken omedelbart norr om kanalöppningen, Ormos Kalamakiou.

---

Aegina

Dagens etappmål var Aegina, sisådär 30 nm österut, och vi fick till en början en skön undanvindssegling då både storen och genuan skötte sig exemplariskt.

Intressant här är att alla väderappar sagt NO vind, vilket skulle gett oss en bidevindsegling, men som synes blåste det till en början V. Inget att förvånas över, det är mer regel än undantag i Grekland. Vindarna verkar vara oerhört svårprognosticerade på lokal nivå, ffa avseende riktning och tajming. Man  får helt enkelt ta vinden som den kommer, och det gäller även styrkan. Grundregeln är att det antingen är vindstilla eller +10 m/sek, och en normal dag rullas seglen ut eller in, helt eller halvt, kanske 5-6 gånger och motorn används frekvent.

Vid vindstilla eller svaga vindar får man hålla ögonen på sjön runt omkring sig, plötsligt kan det komma ett vindbälte, man rullar ut seglen, sen ser man vita gäss uppe i lovart och då har man kanske en minut på sig innan man måste ha revat.

Det här var en sån dag (och det skulle komma fler…) Efter ett par timmar dog vinden ut och motorn fick ta över, men då vi närmade oss Aegina såg vi vinden komma uppe i norr,  rullade åter ut seglen och stängde av motorn. Till en början 5-7 m/sek från NNO, helt okej bidevindssegling. Vinden vred och ökade snabbt och då vi fick 13 m/sek rakt i nosen och krabb sjö rullades seglen in igen och motorn startades.

Vi rundade så småningom nordöstra udden på Aegina och fick äntligen medsjö. Dagens etappmål Agia var nu inte långt borta och efter att ha rundat sista udden hittade vi bra sjölä i norra delen av viken där vi ankrade upp och pustade ut.

Men helt bra var det inte… Med vinden från N och dyningen från O blev det ett fasligt rullande och vi beslutade att ankra om. Vi gick ännu längre in i viken och la en lång lina iland så att fören pekade mot dyningen, och med det lät vi oss nöja.

---

Sounio

19 juni hade vi Sounio som mål.  En skyddad vik för den hårda nordliga vind som utlovats, längst söderut på fastlandet söder om Aten. Ytterligare någon dag senare sa prognoserna 18-20 m/sek och vi ville då ha hunnit till Evia och Karystos.

Så småningom dog vinden ut helt och motorn fick göra tjänst. Efter lunch kom vinden så vi kunde gå för fulla segel en stund, men den ökade snabbt, så vi fick rulla in maximalt. Vi kunde dock hålla en stadig kurs mot målet och tuffade på i 7-8 knop. Som mest blåste det 13 m/sek, något mindre inne i viken i Sounio då vi anlände, men där fick vi bra sjölä. Vi ankrade på 5 m djup då det fortfarande var hyfsat glest med båtar, vi var väl 5-6 stycken som låg där då.

Souvio är känt bl.a. för Poseidons tempel uppe på höjden. Syns på långt håll från havet.

Under sen eftermiddag kom det fler båtar (vi räknade till över 40 st), det blev lite kaos där somliga inte fick ankarfäste, letade runt, la sig för nära andra båtar etc, men då mörkret föll hade alla kommit i ordning. Vinden ökade under sen eftermiddag till 14-15 m/sek men mojnade framåt natten. Dyningen höll oss vakna, men annars lugnt.

---

Karistos och midsommarafton

På midsommarafton lämnade vi Sounio med destination Karistos (eller Karystos eller Karistou beroende på vilken karta man tittar på…), bra hamn helt skyddad från nordliga vindar. Prognosen sa 18-19 m/sek från N de kommande dagarna och vi vill ligga bra förtöljda vid kaj. Dels för säkerheten och dels för att kunna komma iland utan att behöva använda jollen. Vi stannade här i tre dagar.

Karistos känns lite som en miniversion av Preveza, men trevligare.

Summa summarum hade vi en mycket bra vistelse här, bra restauranger, mataffärer och båtgrannar. Och ett härligt folkliv längs kajen på kvällen. Vi återkommer gärna!

---

Panagia

Efter några dagar i Karistos var det dags att fortsätta norrut, den här dagen hade vi Panagia som mål, ungefär 35 nm upp längs Evias västkust. Vi slapp rak motvind utan kunde gå bidevind med endast något enstaka krysslag.

Det är betydligt färre båtar i de här vattnen och vi fick den lilla viken för oss själva.

---

Mot Chalkis

Om Chalkis finns mycket att säga och skriva men det var först då vi närmade oss som vi fick hela bilden klar för oss. Det handlar alltså om att passera ett smalt sund som beskrivs som:

”a unique natural phenomenon that has enchanted visitors for centuries – the so-called “crazy waters” in the Evripus Channel. This narrow strait, only 39 meters wide and 8.5 meters deep, separates the island of Evia from the mainland, creating a natural stage for a spectacle that is rarely seen elsewhere in the world.”

Hela artikeln här, mycket intressant läsning.
Även denna video rekommenderas:

Färden dit var dock helt odramatiskt. Vi fick gå de 30 nm för motor då vinden uteblev.

Till saken hör att hamnmyndigheten enbart släpper igenom båtar då de bedömer det som säkert i förhållande till tidvattensrömmen, och det varierar från dag till dag. Och de öppnar bara bron nattetid! Vi ankrade upp tillsammans med 10 andra segelbåtar och inväntade anrop på VHF:en. Mörkret föll, tiden gick men runt 02.00 hörde vi: ”All ships, prepare for crossing” vilket innebar att alla hissade sina ankare och började cirkulera i mörkret. Vi var glada att vi hade radar, det hjälpte för att hålla koll på omgivningen. 02.30 kunde vi köra in i kanalen med hamnkaptenens ord i VHF:en: ”Keep a safe distance!” Med tungan rätt i mun och bra utkik gick det bra att styra igenom, trots 3-4 knops medström.

Vi tog oss sedan ytterligare 3 nm norrut till en lugn vik där vi ankrade i gryningen. Till saken hör att väldigt många råkat ut för ovälkomna besökare på sina båtar då de övernattat vid kajen i Chalkis, och det ville vi absolut undvika.

---

Limni och slutet på den här etappen

Sista sträckan för den här seglingen blev ömsom segling, ömsom motor och fram på eftermiddagen använde vi till Limni, där Evia Boat Yard ligger.

Hamnen rymmer bara 4 gästande båtar, så vi fick lägga oss på utsidan av kajen vilket funkade helt okej tills på efternatten då dyningen kom.

På morgonen dagen efter fick vi överraskande besök av Xaris, som driver Evia Boat Yard, och han ville planera en del inför att vi skulle lyfta upp. Som synes längre ner i inlägget använder man en metod som påminner mycket om att dra upp en mindre motorbåt på en trailer kopplad till en personbil, men Juno väger 12 ton, är 13,5 meter lång och har dessutom en vingköl, så det ställer lite andra krav. Xaris ville vara säker på att vingkölen fick plats på trailern så han dök helt enkelt ner under båten med ett måttband. Jodå, vi skulle ha 10-15 cm marginal på ömse sida. Vi kunde därefter köra upp till marinan och lägga oss vid en boj i väntan på upptagning dagen efter. Varmt som tusan och vattnet var verkligen lockande, men en tillfällig manetinvasion fick oss att stanna ombord. Suck.

---

Upp på land

Så var det då dags att komma upp ur vattnet och det blev en tidig morgon för att ta tillvara på det lugna vädret. Vi låter bilderna  och filmerna tala för sig själva, tack Mats för bra kamerajobb i jollen!

Nu får Juno vila tills början av september då Veronica och jag forsätter mot Volos och Sporaderna.

Over and out.

Så vad har hänt sen sist? Både lite och mycket; Veronica fick lov att oplanerat åka hem, och jag blev kvar som ensam vakthavande. Om några dagar kommer dock först Yehoshua och sedan Mats att mönstra på, så färden mot Korinth och vidare mot Evia kan fortsätta.

Innan Veronica for hem hann hon dock föreviga den fantastika solnedgången över marinan i Messolonghi.

---

Lite om Nidri på Lefkas och den helt nybyggda marinan. Den har stått färdig i ett par år nu utan att tas i bruk, och den är minst sagt efterlängtad. Vi hoppas kunna lägga till där nästa gång vi kommer dit, vilket väl blir nästa år. Så här såg det ut för några veckor sedan:

Förhoppningsvis kan vi lägga till här nästa gång vi kommer!

---

---

---

Avslutningvis en bild från ännu en stilla kväll i sittbrunnen. Nu har värmen kommit. 30­° i luften och 25° i vattnet.

Vi har rört oss mest i gamla välbekanta områden, i vattnen mellan Messolonghi och Lefkas. Vindarna i Korintbukten har fått oss att avvakta med att fortsätta österut. Natthamnar förutom Messolonghi exemplevis Ormos Oxia, Petalas, Mytikas och Nidri (Vliho Bay). Väder, vind och behov av mataffärer har fått styra.

---

Kanalen in mot Messolonghi är alltid trevlig att gå. Lugnet då man kommer in i kanalen är ofta en skön kontrast till tuffare förhållanden på havet utanför.

Husen på stolpar i vattnet är mestadels välskötta och verkar användas som fritidshus.

---

Årets första definspaning skedde i Ormos Oxia. Knepiga rackare att fotografera, knappt hinner man få upp kameran så har de dykt igen…

---

---

Over and out för idag, som synes ligger havet ibland spegelblankt och järngenuan får jobba i stället.

Efter att ha gått för motor från Preveza, via Lefkas kanal till Nidri, hoppades vi på segling över till Kastos, en härlig liten ö och by, men de grekiska vindarna uteblev under dagen. Hamnen var dock fullbelagd av en flotilla (hyrbåtar med ledarbåt) då vi ankom så vi ankrade i en fin vik strax norr om byn.

Direkt på förmiddagen gick vi in till den då i princip helt tomma hamnen och fick en bra plats på insidan av piren.

Vi bestämde oss för att stanna ett dygn till i avvaktan på rätt vindar för att ta oss vidare mot horisonten (öarna längst bort i bild har vi nu passerat och girat babord, österut).  Den andra kvällen brakade det loss ordentligt med riktigt besvärliga vindar från N, vi mätte som mest 21 m/sek! Flera båtar tappade ankarfästet, ankrade om flera gånger, och en t.o.m. lämnade kajen och la sig på svaj utanför. Vi hjälpte grannbåten i lovart med ett spring upp mot nocken på kajen, så vi klarade oss helskinnade. Dock blev det ingen sömn förrän framåt 2-tiden då vinden mojnat en del.

Morgonen efter sken solen och det blev en perfekt segling ner till Petalas, en trygg allvädersvik.

Även här blåste det upp framåt kvällningen, 10-12 m/sek som höll i sig till framåt midnatt. Vi sov dock gott och vaknade till en fantastik morgon med hopp om fin segling till Messolonghi. Men, men, vinden uteblev under dagen och det blev 4,5 timmes motorgång i stället. Nu ligger vi fint till ankars i lagunen och lyssnar till den ökande eftermiddagsvinden…

2024-09-19

Den senaste tiden har vädret varit sådant att vi boat in oss på Korfu, inte så dumt faktiskt.

Regn och vindar från fel håll har gjort att vi legat antingen i Ormos Garitsas, med bra skydd för vindar från N och NV, eller Ormos Potamos, med skydd för vindar från S och SV. De erbjuder dessutom helt olika miljöer och praktiska förutsättningar. I Potamos har vi nära till shopping (Lidl!) och en helt fantastisk kinesisk diversehandel där vi inhandlat allt från Foppatofflor och t-shirt till spackelspade, strumpor, vaskrensare och ny lina till landgången. I Garitsas är vattnet mer badbart, det finns många trevliga promenadområden och det är nära till Korfus Old Town med sina restauranger och kaféer.

Gamla stan i Korfu består av mängder med vindlande gränder och charmiga hus, och utan G maps skulle vi snabbt gå vilse.

Vi besökte också arkeologiska muséet, bra museum med fokus enbart på Korfu. Vilket i och för sig inte säger lite, Korfu har varit ett viktigt handelscentrum i årtusenden.

Mer då? Jo vi hyrde en bil och körde runt norra Korfu, där den största upplevelsen nog var Palaiokastritsa. Vi åt en god lunch och tog oss sedan hela vägen upp till kullens topp och klostret.

Slutet på roadtrippen tog oss till ett annat kloster, känt från James Bond filmen ”For your eyes only”: Panagia Vlacherna

Känt från James Bond ja, men en ytterligare ovanlig sak med det här klostret (förutom att det inte ligger på bergets topp) är att det ligger precis vid änden av start- och landningsbanan för Korfus flygplats. Här stod mängder av människor med kameror och plåtade de inkommande planen, sådär 20 meter över huvudena.

Från Messolonghi blev det motorgång till Ormos Oxias, en vidsträckt och långgrund bukt med en lång sandstrand. Perfekt att ligga till ankars för några dagars ofrivilligt arbete med botten på båten. Det visade sig nämligen att de 6 veckorna i Messolonghis varma lagun hade skapat en veritabel undervattensträdgård på Junos copper coat-behandlade botten, mycket överraskande! 2-3 dagar med cyklop, snorkel och Japanspackel gjorde susen, och på köpet fick vi bra motion.

Efter några dagar drog vi vidare med slät och fin botten, men fortfarande för motor p.g.a. den svaga vinden, och hamnade på Kastos, en ”gammal favorit”. Det fick bli en liten egen vik där vi efter mycket bök kunde ligga över natten med långa linor i land. Den här delen av joniska havet är tyvärr besvärlig att ankra i då det som ser ut som sand på botten i själva verket är ”silt”, eller slam på svenska, och det ger väldigt dåligt fäste även för ett bra ankare.

Vidare den korta biten norrut till Mythikas där vi började med att lägga oss vid kajen för att fylla vatten.

Därefter till den långa, långa sandstranden öster härom där vi kastade ankar och stannade i några dagar.

Det blev dagliga jolleturer in till land, promenader, fika, en och annan drink och en god middag.

Vi fyllde även våra matförråd innan det var dags att dra vidare, och äntligen, efter två veckor, kunde vi sätta segel! Det blev en härlig seglats upp till ”Badviken” mellan Lefkas och Palairos där vi fortfarande ligger.

Här har vi badat, bevittnat några häftiga åskväder, fått kvällsregn på oss, utfört lite service uppåt masten m.m.

I det stora hela några sköna dagar här, men i eftermiddag bär det av in till Ormos Vliho och Nidri.

Uppdaterad 2024-06-29

Av flera olika skäl har vi stannat flera dagar på varje ställe, det viktigaste kanske väder och vind, men vi har också velat upptäcka och röra på oss. Här en karta över våra rörelser sedan i maj då vi sjösatte. Klicka på bilden för större karta:

 

1. Perveza
2. Meganisi
3. Frikes på Ithaka
4. Sami
5. Messolonghi
6. Trizonia
7. Galaxidhion
8. Nafpaktos
9. Messolonghi
10. Kyllini
11. Zakynthos stad
12. Agio Nikolaos
13. Argostoli
14. Poros
15. Sami
16. Petalas
17. Messolonghi

Nafpaktos till Kyllini via Messolonghi

Föga dramatiskt tog vi oss i det som nu känns som hemmavatten återigen till Messolonghi, och några dagar senare då vinden skulle vara hyfsat lämplig satte vi väckarklockan tidigt och lämnade för Kyllini på Peloponessos. Tyvärr var vår favoritrestaurang Stivas reserverad, men vi fick en god middag på Sea Garden istället.

Från Kyllini till Zakynthos

Efter några dagar i Kyllini blev så vindarna gynnsamma för att gå över till Zakynthos, men som oftast i Grekland blåser det lite som det vill… Omväxlande motorgång och motorsegling halva vägen, och sen satte sydosten in och vi fick en fartig slör då vinden ökade till 10-12 m/sek innan vi var framme och kunde lägga till längst ut på piren.

Zakynthos stad

Fortsatt hårda vindar från fel håll, så vi hyrde bil och körde ett varv runt ön

Östkusten

Agios Nicolaos

Inlandet

Västkusten och Porto Roxa

Cameo Island och sydkusten

Cameo Island i bakgrunden bröts loss från fastlandet vid en jordbävning år 1633 och är nu ett välbesökt turistmål på sydkusten som är känt för sitt klara vatten och framför allt för att sköldpaddan Caretta Caretta lägger ägg här och på vissa öar i Laganasviken. De delarna är avspärrade och tur är väl det för sköldpaddorna samsas med Zakyntos värsta hålligångställen som finns här och inte i öns huvudort. Laganas är 9 km lång så det finns plats för många olika aktiviteter.

Kaos på Lidl och sedan hem till båten

Alla seglare vi möter verkar överens om att Lidl är den bästa och billigaste butikskedjan i Grekland för matinköp, tätt följd av AB Market, Sklavenitis och Masoutis. Problemet är bara att dessa stormarknader ligger i snitt 1,8 km från hamnarna. Möjligtvis undantaget AB Market som ibland ligger närmare. Vi har en rejäl pirra, kylväska och stora kassar så promenaden till och från Lidl funkar oftast bra, men här i Zakynthos ligger Lidl närmare 4 km från hamnen, så därför passar vi på att handla då vi ändå har hyrbil. Man sparar nästan in kostnaden för hyrbilen då man storhandlar, eftersom alla ”mini markets” och vad de heter nära hamnarna är svindyra och har dåligt sortiment.

Avslutningsvis denna dag så stod alltså storhandling på Lidl på agendan, och det blev en kaosartad upplevelse. Tänk er själva, ni har en fullastad kundvagn, närmar er kassan (i en knökfull butik) då högtalaren plötsligt annonserar (på grekiska och engelska): ”Kära kunder, vi har just nu ett tekniskt problem som gör att vi inte kan hantera kortbetalning.” Detta upprepat ungefär en gång per minut, så budskapet gick inte att missa. Vi dubbelkollar med personalen – jodå, kortbetalning ligger nere, bara kontanter funkar. En allmän oro sprider sig bland kunderna, man börjar tömma sina kundvagnar på allt som inte ens kontanter räcker till, och inte bryr man sig om att ställa tillbaka varorna där man tog dem, utan det hamnar på första bästa hylla. Någon tipsar om bankomaten utanför butiken, jag skyndar dit, men naturligtvis är den ”out of order”.

Så även vi börjar tömma kundvagnen, våra kontanter räcker inte ens till hälften av det vi plockat, och vi planerar att handla resten på AB Market. Då vi gjort detta meddelar högtalaren: ”Kära kunder, nu fungerar återigen betalning med kort”. Suck. Nåja, då tar vi väl ett varv till och fyller på vagnen igen.

Tro det eller ej, men då vi återigen fyllt vagnen meddelar rösten: ”Kära kunder, vi har just nu ett tekniskt problem…” och då börjar även vårt tålamod att tryta. Det ryktas då att kortterminalen i kassa 4 fungerar, där bildas naturligtvis en lång kö direkt, men vi ställer oss i den och håller tummarna. Och en bra stund senare lämnar vi butiken med alla våra varor, betalda med kortet. Pust.

När vi låg i Galaxidi i Korintbukten såg vi i prognosen att det skulle bli mycket varmt där och bestämde oss för att segla ut till öarna i joniska havet. Vi har sedan läst att delar av Grekland haft rekordvärme och att Akropolis har haft stängt den varmaste tiden på dagen. Här på Zakynthos har temperaturen legat på 27-31° och 20-22° på nätterna, sköna temperaturer. Det har blåst mycket, men lite lugnare idag.

Söndagspromenad upp på berget

Sista dagen i Zakynthos stad promenerade vi upp till ett venetianskt fort, låter det bekant? Venedig var verkligen rappa med att bygga på de platser de erövrat.

Ainos är det högsta berget i greklands övärld, 1628 m ö h. Vi såg det från fastlandet och det syns väl härifrån Zakynthos.

Bilden till vänster visar en sträcka nära fortet och den högra en gata nere i stan.

   

Man kan undra hur många hundra år som skiljer mellan dessa stenläggningar. Konstruktionen måste i alla fall vara bra eftersom utförandet är identiskt!

Staden hade varit mycket vacker innan den stora jordbävningen på 50-talet som raserade i stort sett allt. Den nya staden är rörig och trång men med en stor välbyggd hamn.

I morgon planerar vi att segla norrut.

 

Från Trizonia tog vi oss de c:a 25 distansminutrarna österut till Galaxidi. Förra året då vi var i de här vattnen gick vi in till Itea varifrån vi bl.a. gjorde en utflykt till Delphi, men i år stannade vi några distans SV om Itea, i Galaxidi som många rekommenderat men där vi inte varit tidigare. Efter att nu legat här några dagar kan vi konstatera att vi definitivt återkommer!

Men först några seglingsbilder.

Galaxidi finns det mycket att säga om, här finns en rik sjöfartshistoria. Under 1800-talet var det en dominerande skeppsbyggar- och sjöfararstad som med tiden blev väldigt välmående. Det kan man se bl.a. utifrån alla fina, och fortfarande välskötta, hus.

För den som vill fördjupa sig i den maritima historien kan vi varmt rekommendera ett besök på Nautical and Historical Museum of Galaxidi, antingen IRL eller på deras webbplats: https://galaxidi-museum.gr/en/main/

I slutet av 1800-talet då ångfartygen gjorde sitt intåg hängde inte Galaxidi riktigt med i utvecklingen, utan tappade sin dominerande ställning. Stadens skönhet och charm har man dock lyckats behålla, och locka gott om turister varje år.

Lite pyssel blev det också, det blir liksom alltid det på en båt. Nu var det dags att byta storskot. Det gamla var alltför slitet och vi ville inte riskera att det brister i ett tufft läge med kraftig vind.

     

Lite kuriosa i sammanhanget är att här hoar duvorna på ”Små grodorna”, något som jag inte hört någon annanstans, vad jag vet.

Over and out, ikväll blir det middag på byn!