Vi tuffar vidare så sakteliga i den grekiska sensommaren

Från Messolonghi blev det motorgång till Ormos Oxias, en vidsträckt och långgrund bukt med en lång sandstrand. Perfekt att ligga till ankars för några dagars ofrivilligt arbete med botten på båten. Det visade sig nämligen att de 6 veckorna i Messolonghis varma lagun hade skapat en veritabel undervattensträdgård på Junos copper coat-behandlade botten, mycket överraskande! 2-3 dagar med cyklop, snorkel och Japanspackel gjorde susen, och på köpet fick vi bra motion.

Utsikt mot Oxia
och lite solnedgång över Kefalonia och Ithaka

Efter några dagar drog vi vidare med slät och fin botten, men fortfarande för motor p.g.a. den svaga vinden, och hamnade på Kastos, en ”gammal favorit”. Det fick bli en liten egen vik där vi efter mycket bök kunde ligga över natten med långa linor i land. Den här delen av joniska havet är tyvärr besvärlig att ankra i då det som ser ut som sand på botten i själva verket är ”silt”, eller slam på svenska, och det ger väldigt dåligt fäste även för ett bra ankare.

Vidare den korta biten norrut till Mythikas där vi började med att lägga oss vid kajen för att fylla vatten.

Därefter till den långa, långa sandstranden öster härom där vi kastade ankar och stannade i några dagar.

Det blev dagliga jolleturer in till land, promenader, fika, en och annan drink och en god middag.

strandnära…

Vi fyllde även våra matförråd innan det var dags att dra vidare, och äntligen, efter två veckor, kunde vi sätta segel! Det blev en härlig seglats upp till ”Badviken” mellan Lefkas och Palairos där vi fortfarande ligger.

Här har vi badat, bevittnat några häftiga åskväder, fått kvällsregn på oss, utfört lite service uppåt masten m.m.

Här trodde vi att vi skulle bli blöta, men regnet vek av åt ett annat håll den här gången.
Hej från Veronica. Hon fick komma ner så småningom.
Där gick solen ner över Lefkas.

I det stora hela några sköna dagar här, men i eftermiddag bär det av in till Ormos Vliho och Nidri.