Fortsatt odyssé bland de sporadiska öarna

Efter Skyros seglade vi norrut mot den östligaste av öarna i raden Skiathos, Skopelos, Alonnisos och Kyra Panagia. Den ön ligger i en nationalpark som skyddar bl a en sälart. Vi såg inte några ovanliga djur, varken på land eller i vattnet men ett par slagskämpar fick vi se på denna lugna ö där det bor endast en person, en munk.

Två stora getabockar i envig

Tillbaka i Voutsi på Alonnisos, en fin hamn med höga bergssidor och vågbrytare som förstärkt skyddet mot havet.

Även Alonnissos har sin chora, byggd på hög höjd för att skydda mot forna tiders piratangrepp. Numera bor det få människor i choran vintertid, de flesta flyttar ner till kusten eller har sin bostad på annan ort.

Skopelos i bakgrunden

Alla dessa trappor…
Nej ved har inte ersatt bensin och diesel här i Grekland vad än den här bilden visar, (se vedtraven till vä i bild)!

På Skopelos är många scener i Mamma Mia-filmerna inspelade. Det går båtar med stopp längs kusten vid kända ställen bl a stranden Kastani där vi låg på svaj ett par nätter. Mamma Mia-båtarna avlöste varandra men framåt sen eftermiddag blev det lugnt, och tyst. Båtarna spelar ABBAs musik på hög volym, säkert kul för de som väljer att åka med på turen.

Natt nummer två på svaj var den svajigaste hittills. Det rullade in kraftig dyning och efter en natt med dålig sömn flyttade vi oss till en vik med bättre skydd innan vi gick mot Skopelos stad.

Skopelos har en hamn med lång pir där många båtar ligger en eller flera nätter. När vi kom dit i maj var hamnen rätt tom på segelbåtar men nu, en dryg månad senare, blev det så småningom fullt. Många hyrbåtar varav en del nog tagit sig vatten över huvudet. Det visade sig vara inte helt okomplicerat att lämna hamnen kort efter att färjan gått iväg. Färjan skapar underströmmar både när den kommer och går. En katamaran intill oss fick vår ankarkätting runt såväl roder som propeller när de skulle ta upp sitt ankare. De fick tillkalla dykare.

De fick upp sitt ankare med dykarens hjälp och kunde ge sig iväg

Det blev sedan några dagar i Volos hamn där vi kunde lägga oss i ett lugnt hörn efter tips från andra seglare.

En del av Volos stora hamn

Där träffade vi en trevlig familj som seglar en Lagoon 440. Det blev söndagslunch med dem innan vi begav oss söderut för att så småningom lyfta upp båten här på Evia Marina där vi ligger nu.

Ända sedan vi kom ner i slutet av april har vädret varit lite kallare än normalt vilket betyder sköna, varma dagar och svala nätter. För några dagar sedan blev det mer normala temperaturer för årstiden, alltså mycket varma dagar och nätter. Vi jobbar lite på båten på förmiddagen, söker skugga, dricker vatten och badar på eftermiddagen. Bilden på brandflyget får avsluta säsongens inlägg, om ett par dagar reser vi hem.

 

 

 

Skyros

25 maj lämnade vi Alonissos bakom oss och styrde söderut, mot Skyros.

Bye, bye Alonissos och Steni Vala

Nej, det är inte Skyros till vänster i bild. Dagens etapp var närmare 40 nm (ungefär som Saltis – Furusund) och Skyros skymtas svagt strax babord om genuarullen, om ni zoomar in i bilden. Just här hade vi plattläns och ingen idé att rulla ut genuan, men senare under dagen vred vinden och vi fick en underbar slör. En av de bästa seglingsdagarna hittills, vi seglade väl 6½ timme av 8 och njöt hela vägen.

Vi närmar oss!

Vår primära destination på Skyros var marinan i Linariá, men eftersom vi kom fram rätt så sent tog vi en svajplats i viken bredvid innan vi gick in dagen efter.

Den här marinan har överösts med positiva recensioner på olika seglarbloggar och vi kan konstatera att allt stämde! Fantastiskt bra på alla sätt och vi stannade 3 dagar.

Under tiden här hyrde vi en bil och utforskade andra delar av ön och storhandlade på AB Market. Vi ville naturligtvis se Skyros gamla stad, och här följer några bilder därifrån:

Molos med choran, gamla stan, i bakgrunden. Det är en i högsta grad levande stad med bl a skola och 2000-2500 permanent boende, fler under sommarsäsongen.

En sevärdhet på Skyros som vi gärna ville få syn på var den unika Skyrosponnyn som funnits här i tusentals år, och bästa platsen för det påstår vara runt södra udden. Sagt och gjort, efter Linariá gick vi ner till Renes beach och ankrade.

Märkligt och fascinerande landskap

Skepparen gick iland för att ta lite fler bilder…

Som synes, helt ensamma i denna vackra miljö. Inte ens några ponnys, men man kan inte får allt. 🙂

Dags för avfärd

Tillbaka upp mot Alonissos blev tyvärr en heldag med motorgång, vinden uteblev, men vi ville hinna upp innan nästa väderomslag med kraftiga nordvindar skulle dra in över Sporaderna.