Idag gick vi norrut från Viken utan namn, rundade Korfus nordöstra udde och hittade en bra ankringsplats i Ormos Imeriola vid Kassiopi.

På vägen hit hade vi Albanien på styrbords sida, och vy bort mot Saranda:

På ena sidan av den udde som Kassiopi ligger vid finns staden, hamnen och ett myllrande turistliv, på andra sidan – den västra – ligger Ormos Imeriola med gott om plats för ankrade båtar och mer lugn och ro.

Vi tog oss i land med jollen, promenerade bort till hamnen där vi avnjöt en fantastisk fika, tittade på folk- och båtliv och gick sedan via den lokala mataffären tillbaka till jollen och ut till båten.

Man får känslan att den mest intensiva säsongen börjar ta slut, det är gott om plats i vikar och hamnar. Vi stannar kvar här även imorgon, tar en tur in till ”byn” på förmiddagen och fortsätter njuta av väder, miljö, bad, mat och livet i Grekland. Just nu då mörkret fallit har vi 27 gr i luften och 25 gr i vattnet.

Efter en OTROLIGT gungig natt i Two Rocks Bay – vinden gjorde att båten låg tvärs den inkommande dyningen – fortsatte seglingen norrut och jag tog natthamn i Ormos Valtou strax utanför Igoumenitsa på fastlandssidan (Ormos betyder f.ö. ”vik” på grekiska). Ormos Valtou är garanterat fri från dyning och benämns av vissa som ett Hurricane hole, dvs en bra vik om det blåser mycket.

Här fick jag ännu en gång bekräftat hur svårt det uppenbarligen är att göra lokala väderprognoser i Grekland. Alla prognosinstitut visade en lugn och fin kväll och natt, men vid 21-tiden drog åskan in. Oräknerligt antal blixar, och vinden gick snabbt upp i 10 m/sek. Jag släppte ut lite mer ankarkätting och satte mig i kajutan med en kopp te och en sudoku för att vänta ut åskvädret. Lite mysigt faktiskt. Då sudokon var löst hade åskan dragit vidare, vinden mojnat och jag kunde slagga in.

Över ”fjärden” (12 nm) till Corfu town igår gick i motorseglandets tecken. Typ ingen vind. Nåja, någon sekundmeter då och då… Kastade ankar i Ormos Garitsas där vi legat förut, och lyckades på tredje försöket släppa ankaret på en sandfläck. Viken har väldigt mycket ”weed” eller ”kelp” dvs tjockt sjögräs, och hamnar ankaret på kelpen glider det bara utan att få fäste.

Och så var det det här med väderprognoser… Den gångna natten skulle lugn och fin enligt alla vädertjänster, 0 eller max 1 m/sek. Ja tjena, 02:55 vaknade jag av ett vinande i riggen och en sjögång som sa något helt annat. Upp och kolla, och javisst där var de där 10 sekundmetrarna igen, rätt från norr. Dubbelkolla ankarfäste, kolla båtar runt omkring om någon (eller jag!) draggar och avvakta utvecklingen. Efter någon timme verkade det kunna avta en aning så kunde återgå till kojen för några timmars ytterligare sömn.

Så idag var det dags att utföra sin medborgerliga plikt, nämligen att gå och rösta! Detta kunde praktiskt nog göras på Sveriges konsulat, beläget mitt i stan. Kul upplevelse att utlandsrösta 🙂

All for now, ikväll kommer Veronica.

Sent om sider anlände min resväska till Preveza, SAS hade gjort en egen turnéplan för den som tog den först till Köpenhamn, därefter Prag och till slut Preveza. Jag hade hunnit ut på havet då telefonsamtalet från flygplatsen kom, så det var bara att vända tillbaka. Ett kärt besvär, får man väl säga. Sista biten åkte den taxi och sen jolle ut till båten, som låg ankrad utanför marinan.

Allt var med, allt var helt!

Efter ett par extra dagar i Preveza med bunkring och fix med allt som kommit i väskan var det så läge att ge sig norrut idag, väder och vind var på min sida.

Med halvvind och 3-4 m/sek blev det 5 timmars väldigt behaglig segling norrut.

Framme i Two Rocks Bay fanns det någorlunda gott om plats och jag hittade en plats att ankra direkt.

Imorgon bär det av vidare norrut, vinden ska vara fortsatt gynnsam!

Idag skulle jag enligt planen ha hunnit göra en del uppgraderingar i båten, sjösatt och vara på väg mot Korfu. Jag anlände ju trots allt i lördags… Men SAS ville annorlunda.

Det finns nog inget mer ensamt än att stå kvar sist av alla i en tom ankomsthall och förgäves stirra på ett tomt bagageband. Var är min väska? Nu fyra dagar senare har SAS fortfarande inte en susning. Med stor sannolikhet står den kvar på Arlanda, och man kan tycka att det vore lätt för någon att kolla, men budskapet på The Online Baggage Tracing System kvarstår :”TRACING CONTINUES. PLEASE CHECK BACK LATER”.

Och i väskan ligger utrustning, reservdelar, verktyg, tillbehör m.m. som hade behövts före sjösättning, så därför står vi kvar på torra land, Juno och jag. Om någon undrar hur det ser ut är det bara att kolla sista bilden i förra inlägget ;-).

Men någon måtta får det vara på landkrabbelivet, med hjälp av omplanering och tekniker från marinan sjösätter vi nu på fredag, så får väskan komma när den kommer. Den får vi plocka upp nästa gång vi passerar Preveza, på lördag sätter jag kurs mot Korfu!

Nu går första seglingsperioden i den grekiska arkipelagen mot sitt slut, vi lyfter upp båten och reser hem.

Det blev en riktigt god och trevlig middag på Elena’s i Nydri för ett par dagar sedan, vi hade ankrat upp mitt i viken (Vlikho Bay) och tog jollen in till restaurangen. Praktiskt och kul med en restaurang med egen jollebrygga, man lägger till alldeles vid borden.

Upp till Preveza, där Juno ska ligga fram till augusti, blev det motorgång bl.a. genom Lefkas kanal.

Efter ett par nätter vid stadskajen i Preveza var det så dags att lyfta upp på Ionion Marine, där vi nu rundar av med lite fix och tvätt innan det bär iväg hemåt.

Djurlivet i Preveza förtjänar dock en egen kommentar. För det första hade vi närkontakt med en stor sköldpadda som simmade precis runt båten både då vi lade till och idag på morgonen. Tyvärr fick vi inte upp någon kamera i tid… För det andra fick vi beskåda ett årligen återkommande fenomen, nämligen hoppande fiskar! Helt absurt, faktiskt, här är en film från ett tidigare tillfälle, men igår såg det likadant ut.

https://www.keeptalkinggreece.com/2019/05/29/fish-jump-ut-water-preveza/

Vid 22-tiden på kvällen började det smattra mot båten, det lät som ett kraftigt ösregn, men då vi tittade ut såg vi att det var de här kamikaze-fiskarna som med full fart hoppade rätt in mot skrovet på båten, mot kajen, upp på kajen och även upp på vår akterplattform.

Jag trodde att jag lyckades peta i alla i sjön igår kväll, men i morse såg jag att några hade gömt sig vid badstegen…

Idag bar det som sagt iväg till Ionion Marine där Juno nu ligger tryggt på land fram tills att sensommarsäsongen drar igång i slutet av augusti. Med detta stänger bloggen för denna gång, på återseende!

Seglingen, eller snarare båtlivet här bland de Joniska öarna är mer av en behaglig tillvaro än ett intensivt seglande. Jag (Fredrik) har varit här i snart två månader, bott och levt på båten och sammanfattningsvis är det just så. En väldigt behaglig tillvaro. Vi byter ankringsplats några gånger i veckan, upptäcker öar, promenerar, badar, äter billigt på tavernor, njuter av en vacker övärld, kristallklart vatten, god mat och trevliga människor, det gäller både greker och andra seglare från många olika länder.

Ett ställe vi verkligen gillade den gångna veckan var Windmill Cocktail Bar på Kastos. Utsikten och cappuccinon (eller ouzon också för den delen) gjorde att man gärna satt här länge…

Från Kastos gick vi den korta biten upp till Mytika för att bunkra vatten och handla gasol och mat, och där låg vi tryggt förtöjda vid kajen med den ofärdiga piren. Den har tydligen varit ofärdig i 20 år.

Seglingen per se, dvs aktiviteten att förflytta sig med hjälp av segel, är i sig underordnad, man är inte ute och seglar hela dagarna, hela veckan, det är inte riktigt väder och vind för det. En vanlig dag börjar med vindstilla fram till mellan 13 och 15 då det oftast brakar till med 8-10 m/sek i några timmar. På kvällen har vinden lagt sig. Det är samtidigt en viss konkurrens om bra ankarplatser och man måste vara uppmärksam på, och försöka undvika eller förekomma, hyrbåtsarmadorna. Det kan komma in 12 båtar från ”Sailing Holidays” m.fl. med glada segelturister och då är det bra att redan ligga förtöjd om det är en populär destination som Gaios, Lakka eller Frikes. Detta gör att vissa dagar måste man anlända till sin destination redan vid lunch, och då får man gå för motor. Men sen finns det fantastiska vikar med plats för några få båtar, dit armadorna aldrig kommer. Där får man oftast tillämpa tekniken ”lång lina iland” som vi håller på att lära oss. Lite knepigt med bara 2 pers ombord, men bra sätt att ankra och förtöja i den grekiska övärlden.

Vidare till Meganisi, där vi varit förut, men nu till en annan vik, Ormos Atheni där vi la oss på svaj. Inte helt lätt att hitta bra ankarfäste, dessutom kom flera båtar efter oss som la sig lite för nära så vi flyttade till en plats längst in i viken där vi låg bra. Dagen efter inleddes med en promenad upp till byn Katomeri, där cappuccinon smakade lika bra som överallt vi kommit till. Här fick man också en typisk kaka från trakten, som i smak och konsistens påminner mycket om Skånepepparkaka. God!

På eftermiddagen lättade vi ankar och gick upp till Ormos Vlikho, som vi berättat om tidigare.

Påminner lite om en gigantisk solhatt, utanför Meganisi.

Nu är det Veronica som skriver:-). På väg in till Nydri seglade vi förbi Scorpios, för de som minns Onassis. Han hade en lång historia i det här området och ligger begravd på Scorpios, så även hans dotter och son. Ön är rätt stor och Onassis höll bl a hästar och kor, han hade ett omfattande säkerhetsystem och många byggnader spridda över ön.

Vi har 31 grader i luften och 25 grader i vattnet, det blir många bad och vi gläds över vårt soltält och vår bimini!

Kastos ligger 12-13 nm NO om Frikes och Ithaka och idag valde vi att gå hit, till huvudorten på ostsidan. Det börjar kanske bli lite tjatigt, men även här är det fantastiskt vackert och pittoreskt.

Men först lite dramatik! Problemen med att starta motorn återkom idag mitt ute på fjärden då vinden tog slut, och idag var det krångligare än tidigare att fixa. Källan till problemet är glappkontakt och/eller korrosion på anslutningarna till startreläet och solenoiden, men med hjälp av WD40 och lite handpåläggning gick motorn igång, till allmän lättnad.

Då vi låg förtöjda gjordes en, förhoppningsvis, mer permanent lösning 🙂

Men dagens stora dramatik var då Veronica tappade sin mobil överbord då vi skulle förtöja! Eländes elände. Jag fick snabbt av mig skor och glasögon och dök i där mobilen låg på 3-4 meters djup, men det krävdes ett dyk med cyklop för att se exakt var den låg och kunna greppa den. Då hade mobilen legat i alldeles för länge för att få igång den igen, men SIM-kortet gick att använda i en reservmobil vi har ombord. Mycket besvärligt, men nu kan hon iallafall ringa, sms:a, maila och surfa.

Här är ett svep runt platsen vi förtöjt:

Vi hade lite funderingar på ankarfästet, då båten visade tecken på att eventuell dragga, så på med cyklop och simfötter för att kolla. Det visade sig att kättingen löper rakt fram 20-25 meter, den mesta längden ligger på botten, och där har den så rundat en sten i kanske 30° till höger och löper vidare längs botten i ytterligare 10 meter, där ankaret grävt ner sig snyggt och fint i sandbotten. Mycket intressant att kunna se IRL hur ankaret ligger. Förhoppningsvis ska det inte bli några problem att få upp ankaret då vi ska härifrån, men det förklarar varför vi inte fick den linje in mot kajen vi trodde då vi släppte ankaret… Nåja, slut på motor- och ankarnörderi för denna gång. Bjuder istället på kvällens regnbåge över grekiska fastlandet!

Nu har vi legat förtöjda i Frikes några dagar och skälen är flera. Vi har inga tider att passa, vi ligger bra förtöjda utan hamnavgift, vindarna har inte blåst åt vårt håll och vi har velat vänta ut dagens regn- och åskväder i en trygg hamn. Imorgon planerar vi att dra vidare.

Dagarna här har varit väldigt varierande. Lugnt och stilla ena dagen och c:a 20 charterbåtar från två olika företag i förrgår. Igår hyrde vi en bil för att utforska Ithaka landvägen, vilket var mycket intressant och sevärt.

På vår lilla road-trip stannade vi och fikade i Ithakas mest avlägsna by (och högst belägna, antagligen), Anogi. Vi besökte också den fina kyrkan från slutet av 1600-talet.

Nästa anhalt blev klostret Kathara på en höjd av 650 m.ö.h. och en fantastisk utsikt över vårt primära etappmål Vahti.

Ja, vad gör man med en seglingsfri dag i Grekland om inte meckar med krånglande och trasiga saker! Och shoppar och fikar, naturligtvis.

Idag har vi bl.a. lagat punka på jollen, men även försökt eliminera glappet i reläet till startmotorn. Återstår att se nästa startförsök om det funkat.

Idag flyttade vi oss den korta biten från Kalamos Marina med sin kaj, Georges restaurang, några butiker och fullt med båtar, ner till Porto Leone i Gerolimionas några nm söderut.

Väl framme i Porto Leone la vi oss först på den NV sidan av viken och njöt av bad och siesta.

Som så ofta i Grekland händer det saker med vinden under eftermiddagen. Idag  drog det plötsligt på ordenligt med sidvind och vi var tvungna att göra en akut omankring till en annan del av viken.

Vi lade oss i stället runt udden, framför den gamla byn i Porto Leone som övergavs efter en jordbävning 1953-54, då vattenförsörjningen förstördes. Nuförtiden är det bara den lilla kyrkan som ses efter.