En stilla och vacker morgon lämnade vi Messolonghi, puttrade ut genom den muddrade rännan förbi alla saltbassänger och ut på Patrasbukten.

Blandade vindar, men så småningom närmade vi oss, och passerade under, den gigantiska Rio-Antirrio bron. Ett litet bildspel:

Sista biten in mot Trizonia, där vi tänker ta natthamn, fick vi bra vind och kunde rulla ut seglen:

I Trizonia låg vi några dagar i väntan på förliga vindar och passade även på att ta passbåten den korta biten över till den större orten Chania.

Efter Trizonia bar det iväg till Itea, men det får bli i nästa inlägg 🙂

Gårdagen bjöd på en galen blandning av väder och vindar, och ingen av väderapparna lyckades pricka in något rätt (nästan…)

Det började bra söderut från Astakos och verkligheten stämde hyfsat bra med prognoserna. Till saken hör att man här kollar av kanske 4-6 olika väderappar för att försöka få en bild av vad som ska hända, och därefter gör sin planering. Igår ville vi till Messolonghi och det fanns egentligen inga alternativa hamnar på vägen (35 nm) så det var bara att stå på.

Då vi rundade ön Oxia för att gira 90° mot ost hade vi följande prognoser:

• Windfinder: 4 m/s från NV (perfekt, hade blivit en fin slör)
• Ventusky: 3 m/s från N (helt okej halvvind hela vägen fram)
• Windy: 4 m/s från O (med lite tur bidevind med något enstaka slag)

Och vad fick vi? Jo 10-15 m/s från O… Grov motsjö i 15 nm och ”järngenuan” fick verkligen visa vad den går för. 3 cruising-katamaraner som låg strax bakom oss gav upp och seglade tillbaka igen. Framåt 18-tiden gled vi så in i den fantastiska lagunen i Messolonghi, lugnt och stilla och en härlig miljö.

Vi tog oss en långpromenad till Lidl och till kvällen kunde vi steka på kvällsmaten i sittbrunnen, skönt med en induktionshäll, inverter och skarvsladd.

Såsom livet i stort är också livet på en båt varierande, för att uttrycka det milt. Positivt och negativt i en oanad blandning. I fredags kväll anlände Veronica till ett Preveza med uselt väder; kyligt och regnigt, och det bestod flera dagar framåt.

Det hade väl gått att hantera (bättre) om inte jag råkat ut för en eländig muskelskada i midjan lördag morgon, en skada som slog ut mig flera dagar framåt och som fortfarande inte läkt helt. Det värsta har varit nätterna, det har inte gått att sova i någon ställning öht, ont hela tiden.

Nåja, tisdag morgon kände vi att vi måste komma iväg så vi styrde ut genom den muddrade rännan mot havet på förmiddagen. Preveza är känt för sin kraftiga ström (åt ena eller andra hållet) och igår fick vi 2-3 knops motström i kombination med motvind på ungefär 12-14 m/sek i byarna, så jag är glad att vi rörde oss framåt alls. Då vi väl passerat alla farledsbojar i rännan kunde vi gira söderut mot Lefkas, men fortfarande för motor p.g.a. vinden.

I Lefkas fick vi sjölä från den stora ön och kunde ankra upp en stund och ta en fika i lugn och ro innan det var dags att gå via svängbron och kanalen förbi Lefkas stad och marina. Bron öppnar ”every hour, by the hour”.

Genom kanalen i lugn och ro och sedan vidare mot dagens etappmål Palairos, nu i betydligt lugnare vindar än ute på havet.

Avslutningsvis några kvällsbilder från där vi ankrade upp för natten, en natt som f.ö. bjöd på kav lugnt väder 🙂

 

Igår satte jag segel och begav mig c:a 8 nm österut till Vonitsa, i innanhavet Amvrakikos Kolpos. Skön slör i lagom vind och jag ankrade upp i lä av ön Koukoumitsa där redan ett 10-tal andra båtar låg.

Idag blev det en jolletur till land och promenad in till staden. Fika och inhandling av mat. Vindstilla än så länge mitt på dagen, men ”småningom uppblåser vind”, kan jag tänka mig, som det oftast gör på eftermiddagen.

De senaste dagarna har bjudit på sol, sedvanliga grekiska vindar och 22-24 grader varmt på dagarna. Ljuvligt. Yosh åkte hem i onsdags morse och jag la loss från marinan och puttrade iväg på egen hand i torsdags. Dock inte så långt, mer pyssel återstod.

Det blev ett varv på Ormos Prevezis för att njuta av att äntligen vara på sjön igen, och för att kolla att allt funkade så här långt.

Därefter till vår ”vanliga” ankarplats vid Preveza där jag nu legat ett par dagar.

Många exteriörbilder, men hur ser Juno ut på insidan? Här några färska interiörbilder för er som undrar:

Efter några dagars arbete på land tillsammans med min gode vän Yehoshua ligger nu Juno i sitt rätta element, nämligen vattnet. Sommarvärmen har inte kommit till Grekland heller, men det har varit bra temperatur att jobba i. 

En av flera projekt var att vända på ankarkättingen och splitsa på ett nytt rep i änden av kättingen.

Varför vända på kättingen? Tja, av ekonomiska skäl. Kättingen är 80 meter lång och halva hade fått en hel del ytrost, genom att vända på den har vi ökat livslängden med många år. I slutet av kättingen sitter 10 meter lina, och allra sist kommer ”the bitter end”, en kort, tunn lina som kan skäras av i nödfall om man behöver överge ankaret helt.

Vi hann också med en del sightseeing i området söder om Preveza bl.a. besökte vi Moni Agiou Dimitrou, ett kloster beläget med vacker utsikt över vattnet bort mot Leflada.

I vattnet vid Ionion Marine, Yehoshua vände hemåt i ottan:

Om makterna är oss nådiga och Korintkanalen är öppen till sommaren blir fokus för säsongen ett varv runt Peloponesseos.

Vi går i så fall medsols och lämnar Preveza i mitten av maj. Vi tänker oss göra en hel del strandhugg och ta den tid som behövs för att utforska alla sevärdheter som Hydra, Sparta, Olympia m.m.  Stanna några dagar där vi känner för det, hyra bil eller ta en buss så vi även kan få se inre delarna av ön.

För att få en känsla av storleken på Peloponessos har jag gjort en kartbild där jag flyttat ön till Ålands hav. För oss som är vana att segla i Stockholms skärgård ger den en bra referens till avstånd, dygnsetapper m.m. För att se den med bättre upplösning på dator, högerklicka och välj ”Öppna bild i ny flik”:

I månadsskiftet juni / juli räknar vi med att vara i Kalamata (längst in i den västra viken på sydsidan) där vi stannar ett tag, för att i början av augusti fortsätta upp längs västsidan. Framåt slutet av september är vi sannolikt tillbaka i trakterna av Lefkas – Preveza.

Efter att Veronica åkte hem låg jag kvar några dagar i Corfu och väntade in Lage och Bella som skulle segla med i 10 dagar söderut mot Preveza.  Kul att få besök, Lage är (bland mycket annat) en musikerkompis från tonåren med en gedigen sjövana, Bella en ny bekantskap för mig som var väldigt trevligt att ha med ombord.

26 sept – 1 okt

Från Ormos Garitsas flyttade jag mig runt udden med ”The Old Fortress” och la mig på nordsidan av Corfu Town i Ormos Potamou för att få bättre skydd i den förväntade hårda sydostliga vinden (och lite närmare till Lidl…).

Ett par dagar senare anlände L&B och gjorde sig hemmastadda på båten innan vi gav oss iväg. Första benet blev en mjukstart tillbaka till Ormos Garitsas, och som för hela seglingen härefter var det vindarna som bestämde om vi skulle ligga kvar eller fortsätta.

Söndag 2 oktober

Bra vind för att gå sydost mot fastlandet och sikta på Mourtos Sivota.

Måndag 3 okt

Perfekt vind för att gå över till Paxos och vi satte kurs direkt mot Lakkaviken, en gammal favorit även om det var där vi blev bestulna på jollen sist…

Bra fart mot Paxos, 12 m/s och 8 knop med revad stor och genua. Härlig gång genom sjön!

Framme i Lakkaviken slås vi av samma sak som igår i Sivota, nämligen att det helt plötsligt, iom oktober och lågsäsongspriser på båthyra, dels är fler båtar ute än för 1-2 veckor sedan, och dels att besättningarna är klart mer inkompetenta. Det snurras, ankras, draggas, flyttas, en båt höll på att segla upp på land vid norra udden vid inloppet, andra lägger sig alldeles för nära bl.a. oss och tvingas inse tabben och flytta, men till slut, strax före mörkrets inbrott verkar alla ligga okej…

Tisdag 4 okt

Dagen efter går vi iväg hyfsat tidigt de få nautiska milen till Gaios, och en timme senare är vi framme. Då, runt lunch, finns det gott om utrymme och vi hittar direkt en bra plats direkt utanför en av de bästa restaurangerna, Mambo.

Och på eftermiddagen började naturligtvis ”The Chaos in Gaios” då alldeles för många båtar skulle slåss om de få kvarvarande platserna. Gratis underhållning 🙂

Onsdag 5 okt

Kvar på Gaios som har mycket att erbjuda, och dessutom hade vi rak motvind i 35 nm om vi skulle ha seglat mot Preveza. Det finns inga bra, skyddade natthamnar mellan Paxos och Preveza, så det är hela sträckan på en dag som gäller.

Torsdag 6 okt

En heldag på havet tog oss till Preveza, där vi ankrade upp i Ormos Vathy, där vi legat så många gånger förr. Bra ankarfäste och bra lä.

Efter ett par dagar med en liten ”bonustur” till Vonitsa lade vi så till vid stadskajen I Preveza, där jag kommer att ligga kvar till den 20 oktober då Juno lyfts upp på Ionion.

Vi hjälptes åt att plocka ner och vika ihop segel, och dagen efter reste Lage & Bella till Aten. Over and out för i år från Grekland!

Vi är på väg till Korfu igen, men nu är det sista gången den här säsongen. Veronica ska flyga hem och Lage & Bella mönstra på.

Väl framme i Preveza köpte vi en ny jolle och snurra, utan sådana är man ju hänvisad till marinor och stadskajer (kostar pengar!) för att komma iland och bunkra, men med en jolle kan man ligga på svaj (gratis).

Här är nytillskottet, som ännu inte fått något namn.

Dessutom, på svaj slipper man allt oljud från barer och tivolin som ibland kan pågå till 05.00… Fördelen är att i Preveza finns stora mataffärer, tvätterier, båttillbehörsaffärer m.m. och ibland behöver man ju tillgång till sådana.

Vi har sedan dess besökt bl.a. Vonitsa (och såg delfiner för blott andra gången i år!) och Sivota, och imorgon tar vi oss från Ormos Valtou över till Corfu town.

Lite behagligare temperaturer nu så här i mitten av september, 27° i luften och 24° i vattnet, men vinden är fortsatt svår för meteorologerna att prognostisera. Man får ta det som det kommer och vara beredd både på att rulla in segel och att gå för motor.

Efter att ha lämnat Ormos Skouliki vid Parga styrde vi vidare mot Preveza. Vi hade c:a 20 nm att tillryggalägga och med den utlovade nordvästliga vinden om 5-6 m/sek borde det ta 4 timmar. 

Då vi kom ut från viken blåste det inte NV utan SO, och dessutom väldigt svagt så det fick bli motorgång till en början. Efter någon timme började vinden vända till NV och då den kommit upp i 3-4 m/sek rullade vi ut seglen och stängde av motorn. Härlig segling, men ju närmare målet vi kom, desto mer ökade vinden och våghöjden.

Parga i bakgrunden

Föröver väntar Preveza!

Då vi rundade in i den muddrade rännan utanför Preveza blåste det 10-13 m/sek och det var dags att rulla in storen och gippa. Sagt och gjort, men i den kraftiga vinden och sjögången, vad händer då? Jo ett schackel till uthalet bestämmer sig för att tacka för sig och hoppa överbord, men Veronica lyckades ändå rulla in storen på ett behärskat sätt. Den blev ännu en reparation då vi lagt oss på svaj i Ormos Vathy! Vinden fortsätter att vina i riggen, men vi ligger nu tryggt och skönt i den grekiska skymningen 🙂