Vi ligger i Frikes på Ithaca, förankrade vid en stenpir vilket känns tryggt då vindarna har blåst länge och starkt från eftermiddag och fram till 03-tiden på natten.

Efter en disig morgon kom solen och vi har soligt, varmt och badar i det klara vattnet. Vi ligger längst ut på piren och badstegen framför Juno är lite som vår privata, det finns flera ställen att bada från vid piren så alla får plats. Det känns som att stiga ner i ett stort akvarium när jag kliver ner för stegen. Från att vara lite av en badkruka när badsäsongen börjar kliver jag nu raskt i!

Frikes är ett mycket litet samhälle med ett par restauranger, minimarket, glassförsäljning och bageri.

Fredrik: Frikes är beskrivet som en ovanligt blåsig plats där det ligger i en dalgång nere vid vattnet, och de många gamla väderkvarnarna är ett tydligt bevis för det. Den plats bilderna ovan är tagna från är det torn  som skymtar uppe till vänster med en grekisk flagga på denna bild:

Men man anar nog en viss flexibilitet i användningen av tornet, en väderkvarn med skyttevärn och skottgluggar tillhör väl inte vanligheterna.

Vi började dagen med en promenad i den övergivna byn som vi kom till igår. Den välskötta kyrkan ligger kvar på en udde men runt omkring ligger rester av  hus, stenmurar och annat. Lugnt och stilla och oerhört vackert.

Kvällen innan hörde vi mängder av cikador och getter som bräkte, så kvällen var fylld av ljud. Lite märkligt hur högt cikadornas svirrande ljud låter, vilken volym de kan frambringa.

Vi kastade loss och rundade Kalamos, seglade ut på ”fjärden” och kom så småningom förbi Meganisi med dess fantastiska grottor.

Nu ligger vi i en lugn vik, Ormos Vlikho, där vi planerar att stanna ett par dagar.

Det är nästan alltid sol men häromdagen regnade det hela eftermiddagen och in på kvällen. Varmt och svaga vindar men ett mer eller mindre starkt strilande hela tiden. Vi passade på att tvätta och polera relingslisten, det blev gjort på halva båten innan regnet kom.

Idag har vi fått en fin segling med lite kryssande till ön Kalamos  och Kalamos port där en självutnämnd hamnkapten anvisade oss en plats vid kajen. Han heter George och är känd bland seglare, gör sitt jobb alldeles utmärkt. Den lilla staden ligger i en brant sluttning, lämpar sig bäst för getter att utforska kan man säga. Vi flåsade uppför en bit men hittade aldrig stadens torg, däremot kom vi förbi kyrka, skola och många fina små hus.

Molnen var låga när vi lämnade Meganisi och bergen på fastlandet är höga och då kan det se ut som på bilden.

I vattnen runt Meganisi härjade pirater ända in på 1800-talet står det i vår guidebok, frågan är om det är bättre nu – se bild.

Här är vackra låglänta höjder och fullt med små terasser vid träden, förmodligen är det olivträd på sluttningarna.

Vi ligger ankrade med två långa linor i land, inte helt lätt att lägga till på det viset men vi fick hjälp av skånska båtgrannar som visste hur mycket ankarkätting som behövde släppas ut, minst 50 meter. Det djupnar snabbt vid stranden.

Vattnet här är kristallklart, siktdjupet 6-7 meter!