Vi hade fin segling i Korintbukten på väg till Nafpaktos, en behaglig slör med vindar som ökade i styrka under eftermiddagen. Det vanliga scenariot i dessa vatten.

Nafpaktos på fastlandet nära Riobron är en fin gammal(förstås) stad med ringmur och venetianskt fort. Staden ligger i en stor öppen bukt och hamnen är byggd med två murade armar och ganska liten öppning som ger bra skydd mot de starka vindar som kan blåsa i området.

Vi släppte ankaret utanför ett bojat område längs badstranden, tog sedan jollen in till hamnen för att proviantera. Jollen är numera ett osäkert kort eftersom jollemotorn vägrar starta ungefär varannan gång. Om den startar är det på första eller andra försöket, går det inte då är det kört och vi får ro.

På kvällen blev det rodd in till stan för att gå upp till det venetianska fortet. Det var mycket brant, något som inte syns på bilderna, och svårt att förstå hur bebyggelsen har kunnat växa åt det hållet.

På vägen ner blev det bråttom medan mörkret föll för att komma till båten och tända ankarlanternan. En bild från hamnen i mörker hanns med i alla fall.

Vi ligger fortfarande i Galaxidi, det lilla samhället med den stolta båtbyggartraditionen. Detta uppmärksammas fortfarande bl a med plaketter på husfasaderna, oftast intill porten på huset.

En annan sak att uppmärksamma är något som dök upp i morse, Lysmaneter. Tänker fortsätta med vanan att endast bada i klart vatten…

Klicka här: https://en.wikipedia.org/wiki/Pelagia_noctiluca

Efter Kefallonia blev det Mesologghi i Patrasbukten. Vi har legat i Mesologghis lagun förut och trivs där. En lång muddrad kanal går upp mot Mesologghis hamnområde, marina och lagun där man ligger bra på svaj. Staden ligger på ett kort promenadavstånd från hamnen och är en trevlig grekisk stad som hade stor betydelse under kriget mor osmanerna i början av 1800-talet. Filhellen(grekvän) Lord Byron dog här efter att ha anslutit i kriget på grekernas sida. Vi har bekantat oss en del med Mesologghis historia på museer som finns i staden. Personalen på museerna är mycket hjälpsamma, kanske uppskattar de att deras historia intresserar svenskar. De har i alla fall mycket att berätta.

På väg mot centrum såg vi en bil som parkerat tokigt i våra svenska ögon.

På väg tillbaka mot båten hade den fått sällskap av flera kompisar som stog lite huller om buller.

Efter några dagar i Mesologghi fick vi bra vind för att segla österut.

Vi ligger nu på Trizonia, en liten ö i Korintbukten. Det blåser friskt kan man säga, vindmätaren visade 18,6 m/s innan vi var framme i förrgår. Vanligtvis ökar vinden mer och mer under eftermiddagen vilket var fallet i tisdags. Vi ligger kvar någon dag ytterligare innan vi fortsätter.

På Frikes stannade vi kvar några dagar p g a hårda vindar. Vi låg förtöjda långsides en stenkaj vilket kändes bra eftersom det stod byvindar på upp till 20-22ms i prognosen. Det blåste hårt i flera dagar från syd vilket förde med sig stoftmoln från Sahara, ett inte ovanligt fenomen. På skärmdumpen syns Joniska havet med Kefallonia i mitten. Den gula pricken markerar Sami på Kefallonias östkust, där vi nu ligger. Ju mörkare färg desto fler partiklar i luften. Stoftet lägger sig som ett rött dammtäcke överallt så vi har sköljt och torkat båten i flera omgångar.

Kefallonia är Joniska havets största ö med höga berg och svårgenomtränglig vegetation har vilket gjort att kommunikation och transporter skett till havs sedan tusentals år tillbaka. Kuststäder med fördelaktiga lägen som Fiskardo, Argostoli och Sami har varit bebodda och blomstrande under långa perioder. Sami ligger vid en stor bukt med utsikt mot Ithaca, har en lång strand och mycket klart vatten.

Sami är en liten stad med gammal historia, som så ofta i Grekland. Vi besökte stans arkeologiska museum och lärde oss att det bodde människor här redan för 40 000 år sedan och att området efter det har haft storhetstider i flera omgångar, bl a under romarna för ca 2000 år sedan.

Det blommar för fullt i trädgårdarna även om temperaturerna varit lite låga i ett par veckor, 20-22´.

Vi väntar på vindar från norr för att fortsätta seglingen söderut, mot Zakynthos. Som det ser ut nu ger vi oss av på onsdag.

Innan vi lämnade Preveza för i år la vi båten på land. I väntan på upptagning låg vi utanför marinorna och Fredrik tog ett sista bad.

Så åkte vi då till Aten, såklart ville vi se staden och framför allt Acropolis.

Det kanske bästa med Aten är blandningen, de fornhistoriska lämningarna ligger mitt i stan bland bostäder, torg, affärer och matställen. Vi hade en kort promenad från vårt hotell till Acropolisklippan och Acropolis var verkligen en höjdpunkt.

Efter vandringen uppe på klippan var det dags för lunch och sedan Acropolismuseet.

Besöket i Aten var kort och intensivt, på kvällarna blev det mat och bouzoukimusik – it grows on you!

Hemma i Uppsala igen, mulet och grått men rätt skönt med alla bekvämligheter.

Vi tillbringade några dagar i Eufemia på Kefalonias östkust innan vi seglade norrut med ett lunchstopp i Fiskardo, ett charmigt samhälle på Kefalonias nordspets.

Efter Kefalonia blev det några dagar i Vlicho, en vik vid Nydri där vi legat flera gånger. Viken är stor och skyddad, vattnet lockar inte till bad men det är andra fördelar med det skyddade läget. På vägen därifrån gick vi in i en vik på Levkas östsida. Tyvärr kunde vi inte ligga kvar där p g a dåligt ankarfäste men vi fick en glimt av grottan i viken, känd för att det finns ett altare inne i grottan.

Vi stannade sedan några dagar i Palairos, en trevlig liten stad på fastlandet med imponerande och vackra berg som reser sig en bit in från kusten.

Tillbaka i Preveza blev det en dag med åska, regn och starka vindar.

När ovädret dragit förbi kände vi att vi kunde lämna båten över dagen och tog bussen upp till Ioannina, en stad ca 10 mil från kusten och ett känt lärdomssäte på 1700-1800-talet. Staden breder ut sig runt en sjö, förknippas bl a med Ali Pascha som var en albansk rövare(!) som la under sig bl a stora delar av västra Grekland ända till Korinth samt Peleponnesos innan han irriterade Osmanerna så pass att de tog livet av honom. I Ioannina finns en gammal muromgärdad stadsdel/slottsområde med rester från dess storhetstid blandat med chica små hotell.

På Kefalonia hämtade vi upp Robert och Kristina, vi sov en natt i Eufimia innan vi seglade vidare till Kastos där vi efter en del letande hittade en liten vik med sandstrand, och sandbotten.

På promenad över ön hade vi turen att anlända till den lilla kyrkan samtidigt som en turistgrupp med guide, vi anslöt till gruppen och fick en fin visning. Ikonen ovan är kyrkans mest värdefulla objekt, minst 400 år gammal. Den hittades i en grotta på samma plats som där kyrkan nu står.

Efter Kastos fortsatte vi till Palairos och senare Lefkas.

Vi lämnade av dem i Preveza innan vi förberedde oss för nästa besök på båten. Vår granne Anki semestrade en vecka i Parga, vi hämtade henne där vid piren och gick sedan för motor till Two Rocks Bay där vi låg över dagen. Tyvärr var det ingen vind så vi fick inte möjlighet att visa Anki vilken seglare Juno är utan det blev motor tillbaka till Parga. Dagen efter när vi var på väg söderut fick vi bråttom. Vi hade ett stort oväder med åska, blixtar och regn akter om oss hela dagen. Vi kom fram till Preveza torra men på natten kom regnet över oss och med det några dagar med lägre temperaturer. En föraning om höst.

De senaste dagarna har vi tillbringat i Hospital Bay vid Preveza och i  Lefkas vid Georges pontonbrygga.

Naturligtvis blev det besök i Olympia där de Olympiska spelen startade på 700-talet BC och där fria grekiska män fick tävla i bla annat löpning, brottning och diskus. Priset till den vinnande var en olivkvist! Var fjärde år under ca 1000 år, fram till år 393 efter vår tiderräknings början tävlades det i Olympia!

På området finns ett museum över Olympia med bilder, rekonstruktioner av byggnader och statyer. Ett fint komplement till de forntida lämningarna.

Olympia är naturligtvis fantastiskt att besöka utifrån sin historia men och en mycket vacker plats med grönska och floder.

Vi seglade sedan norrut efter kusten och lämnade efter ett par dagar  Lage och Bella i Killini där de skulle fortsätta sin greklandsresa med färja.

Själva korsade vi vårt spår och ligger åter igen i Mesolonghi.

Äntligen är jag , Veronica, tillbaka ombord. Tillsammans med oss seglar nu Lage och Bella som klev på tillsammans med mig i Kalamata. Vi har legat i Koroni, Finikounda, Methoni och ligger nu i den stora viken Ormos Navarino som har sitt inlopp vid Pylos.

Efter Methoni lämnade vi Peleponnessos sydkust och påbörjade seglingen efter västkusten norrut. I morgon fortsätter vi till Kiparissia.

Efter Monemvasia blev det en natt i Velanidia där vi hade turen att kunna lägga oss på den enda kajplatsen för besökande båtar. Velanidia är en liten, väl skyddad hamn med plats för samhällets fiskebåtar och inte så mycket mer.

Vi lämnade hamnen i lugnt väder vilket höll i sig när vi rundade Akra Maleas som annars är känt för besvärliga väder- och vindförhållanden, tre lågtrycksbanor möts i vattnen mellan Maleas och Kreta.

På eftermiddagen kom vi fram till Elafonisos med sina fina sandstränder.

Längre upp i Lakoniska viken ligger Plytra där vi återigen kunde ligga vid kaj och fylla vatten. Även där fanns det en enda kajplats för besökande båtar.

Vi seglade över viken med ett stopp i Kotronas innan vi kom till Kagio som vi lämnade för att segla runt Tainaro och Cabo Grosso.

Efter Tainaro kommer Cabo Grosso men där stökade vinden och det blev inga bilder tagna.

Vågor och vindar vid södra Peloponnessos är kända för att kunna vara besvärliga, ”håll ut 10 nm från Akra Maleas och Tainaro och 10 samt ytterligare 10 från Cabo Grosso” enligt grekiskt ordspråk bland seglare. Det hade vi läst men glömt bort så vi fick känna på strömmar, snabba vindskiften och ”snurrevindar” på ett sätt som vi hittills inte mött någon gång. När vi väl rundat Cabo Grosso var vinden stabil och vi slörade upp till Kardamyli där vi låg en natt innan vi seglade över Messeniska viken till Koroni.

I Koroni blev det två nätter med med mycket vågor där vi låg på svaj. Viken har en botten med sjögräs, många stora stenar och en del sandfläckar så det var inte helt lugnt att ligga där när det blåste 13 m/s men inget bättre alternativ fanns nära.

Efter ett par blåsiga dagar var det över för den här gången och vi besökte en gammal borg med ett kloster innan vi seglade norrut till Petalidi där vi nu ligger på ett djup av 2,5 m visar det sig när Fredrik alldeles nyss kunde laga ekolodet som har varit dött några dagar.