Naturligtvis blev det besök i Olympia där de Olympiska spelen startade på 700-talet BC och där fria grekiska män fick tävla i bla annat löpning, brottning och diskus. Priset till den vinnande var en olivkvist! Var fjärde år under ca 1000 år, fram till år 393 efter vår tiderräknings början tävlades det i Olympia!

På området finns ett museum över Olympia med bilder, rekonstruktioner av byggnader och statyer. Ett fint komplement till de forntida lämningarna.

Olympia är naturligtvis fantastiskt att besöka utifrån sin historia men och en mycket vacker plats med grönska och floder.

Vi seglade sedan norrut efter kusten och lämnade efter ett par dagar  Lage och Bella i Killini där de skulle fortsätta sin greklandsresa med färja.

Själva korsade vi vårt spår och ligger åter igen i Mesolonghi.

Äntligen är jag , Veronica, tillbaka ombord. Tillsammans med oss seglar nu Lage och Bella som klev på tillsammans med mig i Kalamata. Vi har legat i Koroni, Finikounda, Methoni och ligger nu i den stora viken Ormos Navarino som har sitt inlopp vid Pylos.

Efter Methoni lämnade vi Peleponnessos sydkust och påbörjade seglingen efter västkusten norrut. I morgon fortsätter vi till Kiparissia.

Efter Monemvasia blev det en natt i Velanidia där vi hade turen att kunna lägga oss på den enda kajplatsen för besökande båtar. Velanidia är en liten, väl skyddad hamn med plats för samhällets fiskebåtar och inte så mycket mer.

Vi lämnade hamnen i lugnt väder vilket höll i sig när vi rundade Akra Maleas som annars är känt för besvärliga väder- och vindförhållanden, tre lågtrycksbanor möts i vattnen mellan Maleas och Kreta.

På eftermiddagen kom vi fram till Elafonisos med sina fina sandstränder.

Längre upp i Lakoniska viken ligger Plytra där vi återigen kunde ligga vid kaj och fylla vatten. Även där fanns det en enda kajplats för besökande båtar.

Vi seglade över viken med ett stopp i Kotronas innan vi kom till Kagio som vi lämnade för att segla runt Tainaro och Cabo Grosso.

Efter Tainaro kommer Cabo Grosso men där stökade vinden och det blev inga bilder tagna.

Vågor och vindar vid södra Peloponnessos är kända för att kunna vara besvärliga, ”håll ut 10 nm från Akra Maleas och Tainaro och 10 samt ytterligare 10 från Cabo Grosso” enligt grekiskt ordspråk bland seglare. Det hade vi läst men glömt bort så vi fick känna på strömmar, snabba vindskiften och ”snurrevindar” på ett sätt som vi hittills inte mött någon gång. När vi väl rundat Cabo Grosso var vinden stabil och vi slörade upp till Kardamyli där vi låg en natt innan vi seglade över Messeniska viken till Koroni.

I Koroni blev det två nätter med med mycket vågor där vi låg på svaj. Viken har en botten med sjögräs, många stora stenar och en del sandfläckar så det var inte helt lugnt att ligga där när det blåste 13 m/s men inget bättre alternativ fanns nära.

Efter ett par blåsiga dagar var det över för den här gången och vi besökte en gammal borg med ett kloster innan vi seglade norrut till Petalidi där vi nu ligger på ett djup av 2,5 m visar det sig när Fredrik alldeles nyss kunde laga ekolodet som har varit dött några dagar.

På väg söderut mot Akra Maleas, Argoliska buktens sydligaste udde, hade vi bestämt att stanna i Monemvasia. Inte visste vi vad som väntade där, en muromgärdad stad belägen på en klippa och förbundet med fastlandet via ett smalt näs!

Monemvasia gamla stad har varit kontinuerligt bebodd sedan 500-talet.

Namnet Monemvasia har sina rötter i grekiskans ord för ”en ingång”, staden var väl skyddad där den låg.

Belägen på en klippa i sydsluttning med vatten så långt ögat når påminner staden inte om något annat.

Gränderna är trånga och det är apostlahästar eller andra hästar som gäller.

Monemvasia har överraskat på flera sätt, morgonen efter besöket i gamla stan fick vi ett fint besök.

Det regnar idag och tidpunkten för att skriva inlägg verkade lämplig. Innan blogginlägget var klart dundrade åskan rejält och det blåste upp, rejält. Intrumenten visade på över 21 m/s innan det hela var över. Alla båtar i hamnen ligger till synes oskadda på sina platser men grannens fiskebåt blev utan ström.

Det har varit landssorg i Grekland efter flyktingkatastrofen utanför Peloponnessos. En båtgranne som har sin fiskebåt intill oss berättar att två av båtarna här i Monevasia har använts till flyktingsmuggling, den ena båten hade 25 personer ombord. Båtarna är omhändertagna av myndigheter.

Längst upp i Argoliska bukten ligger Nafplion där vi stannade ett par nätter.

Från Nafplion tog vi buss till ännu ett av greklands världsarv, Mykene.

Enligt grekisk mytologi var Mykene grundat av Perseus, son till Zeus och Danae. Mykene har länkats till berättelserna om Atreusdynastin i Homeros Iliaden med Agamemnon – Trojas befälhavare, Klytaimestra – hans hustru och deras barn Ifigenia, Elektra och Orestes. Fantastiska berättelser som levt vidare i drama, opera och litteratur.

Faktum är att man hittat bevis för att det bodde människor här redan 3000-2000 år BC och under lång tid var Mykene ett av den grekiska civilisationens centrum. Runt år 1350 BC bodde 30 000 människor i citadellet med omgivning!

Tholos- eller bikupegravar byggdes för samhällets mest uppsatta, den inre kammaren var fylld med värdefulla och vackra föremål.

Mykene är så gammalt  och så imponerande. Byggnaderna stod stabilt under mycket lång tid och utsmyckningarna skickligt gjorda, ett exempel är Lejonporten som är mäktig och vacker!

En annan sak är berättelserna, mytologin med Trojanska kriget, sköna Helena, Elektra mm som har en alldeles särdeles stark kraft, har använts och fortsätter användas inom vår kultur.

Igår gick vi igenom Korinthkanalen eller Dhiórix Korinthou som är den grekiska, och vackrare, benämningen på kanalen. Vi hade bokat tid och blivit ombedda att vänta utanför ingången till kanalen där vi låg och guppade i rätt stark vind innan vi, efter att ha anropat traffic control, fick veta att vi skulle få vänta åtminstone 40 min ytterligare. I alla fall, så småningom var det vår tur att passera den nedsänkta bron som ligger i kanalens västra sida mynning.

Genom kanalen ska båtarna hålla 7 knop vilket var en stor utmaning i den klart märkbara motströmmen. Vi höll inte 7 knop men vi höll oss i kanalens mitt vilket var nödvändigt, det var smalt, betydligt smalare än de 25 m i bredd som kanalen ska hålla enligt deras egen info.

Efter att ha lämnat kanalen bakom oss seglade vi ut på Saroniska gulfen och till vårt första stopp på Peloponnessos, Kolpos Korfos.

Messolonghi, en av många stavningar av namnet, är mest känt för att lord Byron dog här år 1824 efter att ha anslutit på den grekiska sidan i frihetskriget mot turkarna. Så himla känt är väl inte det för en svensk men här utkämpades strider under grekiska frihetskriget som uppmärksammas än i dag, staden kallas för den heroiska staden p g a att innevånarna utstod långvarig belägring under stora umbäranden.

Området är ett våtmarksområde, jättestort, med staden omgärdad av kanaler och sankmark. Vi ligger i en hamnbassäng med smala remsor mark mellan stora grunda bassänger. Vi har sett sköldpadda och hoppande fiskar vid båten, här ska finnas stor rikedom i flora och fauna. Det är fascinerande med allt vatten.

Efter den starka motvinden häromdagen har vi legat stilla och väntat på vindar för att kunna segla österut och i morgon verkar vinden blåsa åt rätt håll.

Vi ligger i ett oansenligt men trevligt samhälle, Astakos, i väntan på segling mot Messolonghi och vidare till Korinthbukten. Seglingen hit var fin, förbi Kalamos norra ände med höga toppar och den lilla staden Mytikas som ser ut att flyta på vattnet.  Ett rätt vanligt landskap efter kusten, höga berg och en smal, låglänt kustremsa med samhällen som ligger glest.

Vi har legat kvar här eftersom prognosen sa uppemot 20 m/s i byarna idag, nu blev det ”bara” de vanliga 12-13m/s under eftermiddagen. Vi har gjort två besök på det lokala bageriet så det har inte gått någon nöd på oss alls. Astakosborna promenerar ut på pontonbryggan där vi ligger och kikar in i båten, framemot kvällen har vi dragit för gardinerna. Astakos ligger vid sidan av de mer besökta seglingslederna och vi anar lite nyfikenhet.

I morgon seglar vi söderut.

Några bonusbilder från Fredrik:

Snart är det dags för mig att åka hem, Greklandsvistelsen för i år närmar sig sitt slut. Nätterna är svala där vi ligger i viken invid Korfu stad och morgnarna lite råa fram till dess solen gått upp men när solen stigit på himlen kommer värmen snabbt, fukten försvinner och det blir varmt. Den är väldigt pålitlig solen på dessa breddgrader, regn har vi bara haft nattetid, varje dag lyser den även om den skuggas korta stunder av moln. Den lyser starkt och det är fortfarande skönt med bad för att svalka av.

Juno pysslas om; vi polerar, oljar in, byter nötta linor och byter  blandare i handfat som vi lossat (Fredrik) och målat om. En chansning men det ser ut att bli bra.

Vi har passat på att promenera i Korfu stad, ska fortsätta med det idag och planerar att besöka Mon Repos Park som ligger några hundra meter bort.  Det är en villa från början av 1800-talet som nu inrymmer ett arkeologiskt museum. Villan/herrgården ligger på en höjd och syns från vattnet, vi såg den när vi närmade oss Korfu för ett par dagar sedan. Efter det besöket ska jag börja packa ihop det lilla som ska med till Uppsala, det mesta lämnar jag kvar…

Vi lämnade Korfu för att ta oss söderut till Preveza och köpa jolle. Utan jolle är vi klart begränsade och kan bl a inte ta oss in till land för att köpa mat när vi svajankrat. Vi har gjort en kylskåpsresning och skrapat ihop till middagar så än går det ingen nöd på oss.

Det händer mycket när vi seglar här i Grekland, jollen stjäls och linor går söder. Vid överfarten till fastlandet skulle Fredrik splitsa ihop två tampar vilket han lyckades med. Storseglet rullas in i masten m h a en ändlös lina och den gick helt enkelt av. Fredrik kunde inte motstå frestelsen att pröva att splitsa ihop två ändar på en ny lina vilket illustreras på bilden nedan.

Längs resan söderut passerade vi Parga och en klippa med ett litet kapell. Klippan är förmodligen närmast omöjlig att lägga till vid när det blåser ordentligt, vilket det oftast gör längs den här kuststräckan, men varför ska man göra det enkelt för sig!

Söder om Parga la vi oss i en vik vid en strand, i skydd för vågor men inte för vind från bergen. Båten rullade hela natten och det kändes bra att ge sig iväg på morgonen i svaga vindar och lite vågor från nattens blåsande ute på havet.