Under den månad som följde på Veronicas hemresa hann jag vara själv en vecka i Messolonghi innan Yehoshua anlände. Därefter tog vi två oss till Korinth där Mats mötte upp och löste av Yesh, och färden fortsatte mot Evia dit vi anlände i slutet av juni. Men mer om detta nedan!

Yehoshua anlände på kvällen efter en lång resa med flera byten, vi storhandlade på Sklavenitis och tog en taxi med all packning och mat ner till kajen där Juno väntade, fulltankad och klar.

Morgonen efter gick vi iväg ut genom kanalen och kunde till en början sätta segel med kurs österut, mot Riobron.

Efter någon timme då vi rundat lysbojen vid sydspetsen på fastlandet var det ”Welcome to Greece” för Yesh – motvinden började på 10 m/s för att sedan under dagen öka till 13-14 m/s med tillhörande grov motsjö. Motorgång alltså, vi var tvungna att hinna till Trizonia innan kvällen.

---

Trizonia och ankarspelshaveri

Väl framme i Trizonia och dags att ankra (och backa in till pontonbrygga) så är ankarspelet dött! Inget händer. För att göra en lång historia kort så anvisade hamnkaptenen oss då platsen längst in på kajen, där det egentligen är lite för grunt och nära till stenar under vattnet, men det gick bra och vi la oss långsides för att slippa använda ankaret, och ha möjlighet att börja felsöka och ev. reparera dagen efter.

Först dock en god middag på tavernan!

---

Nästa dag ägnades åt ankarspelet. Först ut med all kätting så att man kan kliva ner i kättingboxen, därefter komplett demontering/felsökning/test. Passade även på att göra den årliga servicen.

      

Till sist hittades felet, inte i själva spelet utan det var en solenoid i kontrollboxen (en av de blanka burkarna på bilden) som lagt av vilket gjorde att spelet bara gick åt ett håll. Men lite tur i oturen: Reservdel fanns att få tag på i Sverige och Mats hade ännu inte gett sig iväg, utan kunde inhandla och ta med sig. Tills dess kopplade jag kontrollboxen så att vi kunde lyfta ankaret med spelet och släppa det på friläge.

---

Galaxidi

Vidare till Galaxidi som vi nådde på eftermiddagen efter en behaglig segling med några krysslag.

---

Isidora

Ytterligare en kort dagsetapp österut hittar man Isidora, som just denna söndag var proppfull med badturister. Inte så märkligt, de har en fantastisk strand och bra barer och restauranger.

---

Mot Korint

Det blev en dag för motor till Korinth, vinden ville helt enkelt inte blåsa. Ett härligt avbrott i monotonin var mötet med en stor grupp delfiner, så här kommer en bildkavalkad.

De är svåra att fånga på bild, de rackarna. Vi tog säkert >50 bilder med 3 olika kameror..

---

Framåt eftermiddagen anlände vi så till Korint och kunde se kanalen innan vi gick in till hamnen i staden.

---

Korintkanalen

Så var det dags att gå igenom Korintkanalen, lika fascinerande som förra gången. För den nyfikne rekommenderas att läsa historien om kanalen här. Den här dagen hade kanalen varit stängd för underhållsarbete under dagen och vi släpptes in vid 19.30, därav den lågt stående solen. Hela passagen tar c:a 40 minuter, så solen hann gå ner mer och mer.

Ankarspelet var nu lagat, så vi kunde utan problem lägga oss på svaj i viken omedelbart norr om kanalöppningen, Ormos Kalamakiou.

---

Aegina

Dagens etappmål var Aegina, sisådär 30 nm österut, och vi fick till en början en skön undanvindssegling då både storen och genuan skötte sig exemplariskt.

Intressant här är att alla väderappar sagt NO vind, vilket skulle gett oss en bidevindsegling, men som synes blåste det till en början V. Inget att förvånas över, det är mer regel än undantag i Grekland. Vindarna verkar vara oerhört svårprognosticerade på lokal nivå, ffa avseende riktning och tajming. Man  får helt enkelt ta vinden som den kommer, och det gäller även styrkan. Grundregeln är att det antingen är vindstilla eller +10 m/sek, och en normal dag rullas seglen ut eller in, helt eller halvt, kanske 5-6 gånger och motorn används frekvent.

Vid vindstilla eller svaga vindar får man hålla ögonen på sjön runt omkring sig, plötsligt kan det komma ett vindbälte, man rullar ut seglen, sen ser man vita gäss uppe i lovart och då har man kanske en minut på sig innan man måste ha revat.

Det här var en sån dag (och det skulle komma fler…) Efter ett par timmar dog vinden ut och motorn fick ta över, men då vi närmade oss Aegina såg vi vinden komma uppe i norr,  rullade åter ut seglen och stängde av motorn. Till en början 5-7 m/sek från NNO, helt okej bidevindssegling. Vinden vred och ökade snabbt och då vi fick 13 m/sek rakt i nosen och krabb sjö rullades seglen in igen och motorn startades.

Vi rundade så småningom nordöstra udden på Aegina och fick äntligen medsjö. Dagens etappmål Agia var nu inte långt borta och efter att ha rundat sista udden hittade vi bra sjölä i norra delen av viken där vi ankrade upp och pustade ut.

Men helt bra var det inte… Med vinden från N och dyningen från O blev det ett fasligt rullande och vi beslutade att ankra om. Vi gick ännu längre in i viken och la en lång lina iland så att fören pekade mot dyningen, och med det lät vi oss nöja.

---

Sounio

19 juni hade vi Sounio som mål.  En skyddad vik för den hårda nordliga vind som utlovats, längst söderut på fastlandet söder om Aten. Ytterligare någon dag senare sa prognoserna 18-20 m/sek och vi ville då ha hunnit till Evia och Karystos.

Så småningom dog vinden ut helt och motorn fick göra tjänst. Efter lunch kom vinden så vi kunde gå för fulla segel en stund, men den ökade snabbt, så vi fick rulla in maximalt. Vi kunde dock hålla en stadig kurs mot målet och tuffade på i 7-8 knop. Som mest blåste det 13 m/sek, något mindre inne i viken i Sounio då vi anlände, men där fick vi bra sjölä. Vi ankrade på 5 m djup då det fortfarande var hyfsat glest med båtar, vi var väl 5-6 stycken som låg där då.

Souvio är känt bl.a. för Poseidons tempel uppe på höjden. Syns på långt håll från havet.

Under sen eftermiddag kom det fler båtar (vi räknade till över 40 st), det blev lite kaos där somliga inte fick ankarfäste, letade runt, la sig för nära andra båtar etc, men då mörkret föll hade alla kommit i ordning. Vinden ökade under sen eftermiddag till 14-15 m/sek men mojnade framåt natten. Dyningen höll oss vakna, men annars lugnt.

---

Karistos och midsommarafton

På midsommarafton lämnade vi Sounio med destination Karistos (eller Karystos eller Karistou beroende på vilken karta man tittar på…), bra hamn helt skyddad från nordliga vindar. Prognosen sa 18-19 m/sek från N de kommande dagarna och vi vill ligga bra förtöljda vid kaj. Dels för säkerheten och dels för att kunna komma iland utan att behöva använda jollen. Vi stannade här i tre dagar.

Karistos känns lite som en miniversion av Preveza, men trevligare.

Summa summarum hade vi en mycket bra vistelse här, bra restauranger, mataffärer och båtgrannar. Och ett härligt folkliv längs kajen på kvällen. Vi återkommer gärna!

---

Panagia

Efter några dagar i Karistos var det dags att fortsätta norrut, den här dagen hade vi Panagia som mål, ungefär 35 nm upp längs Evias västkust. Vi slapp rak motvind utan kunde gå bidevind med endast något enstaka krysslag.

Det är betydligt färre båtar i de här vattnen och vi fick den lilla viken för oss själva.

---

Mot Chalkis

Om Chalkis finns mycket att säga och skriva men det var först då vi närmade oss som vi fick hela bilden klar för oss. Det handlar alltså om att passera ett smalt sund som beskrivs som:

”a unique natural phenomenon that has enchanted visitors for centuries – the so-called “crazy waters” in the Evripus Channel. This narrow strait, only 39 meters wide and 8.5 meters deep, separates the island of Evia from the mainland, creating a natural stage for a spectacle that is rarely seen elsewhere in the world.”

Hela artikeln här, mycket intressant läsning.
Även denna video rekommenderas:

Färden dit var dock helt odramatiskt. Vi fick gå de 30 nm för motor då vinden uteblev.

Till saken hör att hamnmyndigheten enbart släpper igenom båtar då de bedömer det som säkert i förhållande till tidvattensrömmen, och det varierar från dag till dag. Och de öppnar bara bron nattetid! Vi ankrade upp tillsammans med 10 andra segelbåtar och inväntade anrop på VHF:en. Mörkret föll, tiden gick men runt 02.00 hörde vi: ”All ships, prepare for crossing” vilket innebar att alla hissade sina ankare och började cirkulera i mörkret. Vi var glada att vi hade radar, det hjälpte för att hålla koll på omgivningen. 02.30 kunde vi köra in i kanalen med hamnkaptenens ord i VHF:en: ”Keep a safe distance!” Med tungan rätt i mun och bra utkik gick det bra att styra igenom, trots 3-4 knops medström.

Vi tog oss sedan ytterligare 3 nm norrut till en lugn vik där vi ankrade i gryningen. Till saken hör att väldigt många råkat ut för ovälkomna besökare på sina båtar då de övernattat vid kajen i Chalkis, och det ville vi absolut undvika.

---

Limni och slutet på den här etappen

Sista sträckan för den här seglingen blev ömsom segling, ömsom motor och fram på eftermiddagen använde vi till Limni, där Evia Boat Yard ligger.

Hamnen rymmer bara 4 gästande båtar, så vi fick lägga oss på utsidan av kajen vilket funkade helt okej tills på efternatten då dyningen kom.

På morgonen dagen efter fick vi överraskande besök av Xaris, som driver Evia Boat Yard, och han ville planera en del inför att vi skulle lyfta upp. Som synes längre ner i inlägget använder man en metod som påminner mycket om att dra upp en mindre motorbåt på en trailer kopplad till en personbil, men Juno väger 12 ton, är 13,5 meter lång och har dessutom en vingköl, så det ställer lite andra krav. Xaris ville vara säker på att vingkölen fick plats på trailern så han dök helt enkelt ner under båten med ett måttband. Jodå, vi skulle ha 10-15 cm marginal på ömse sida. Vi kunde därefter köra upp till marinan och lägga oss vid en boj i väntan på upptagning dagen efter. Varmt som tusan och vattnet var verkligen lockande, men en tillfällig manetinvasion fick oss att stanna ombord. Suck.

---

Upp på land

Så var det då dags att komma upp ur vattnet och det blev en tidig morgon för att ta tillvara på det lugna vädret. Vi låter bilderna  och filmerna tala för sig själva, tack Mats för bra kamerajobb i jollen!

Nu får Juno vila tills början av september då Veronica och jag forsätter mot Volos och Sporaderna.

Over and out.

Så vad har hänt sen sist? Både lite och mycket; Veronica fick lov att oplanerat åka hem, och jag blev kvar som ensam vakthavande. Om några dagar kommer dock först Yehoshua och sedan Mats att mönstra på, så färden mot Korinth och vidare mot Evia kan fortsätta.

Innan Veronica for hem hann hon dock föreviga den fantastika solnedgången över marinan i Messolonghi.

---

Lite om Nidri på Lefkas och den helt nybyggda marinan. Den har stått färdig i ett par år nu utan att tas i bruk, och den är minst sagt efterlängtad. Vi hoppas kunna lägga till där nästa gång vi kommer dit, vilket väl blir nästa år. Så här såg det ut för några veckor sedan:

Förhoppningsvis kan vi lägga till här nästa gång vi kommer!

---

---

---

Avslutningvis en bild från ännu en stilla kväll i sittbrunnen. Nu har värmen kommit. 30­° i luften och 25° i vattnet.

Vi har rört oss mest i gamla välbekanta områden, i vattnen mellan Messolonghi och Lefkas. Vindarna i Korintbukten har fått oss att avvakta med att fortsätta österut. Natthamnar förutom Messolonghi exemplevis Ormos Oxia, Petalas, Mytikas och Nidri (Vliho Bay). Väder, vind och behov av mataffärer har fått styra.

---

Kanalen in mot Messolonghi är alltid trevlig att gå. Lugnet då man kommer in i kanalen är ofta en skön kontrast till tuffare förhållanden på havet utanför.

Husen på stolpar i vattnet är mestadels välskötta och verkar användas som fritidshus.

---

Årets första definspaning skedde i Ormos Oxia. Knepiga rackare att fotografera, knappt hinner man få upp kameran så har de dykt igen…

---

---

Over and out för idag, som synes ligger havet ibland spegelblankt och järngenuan får jobba i stället.

Efter att ha gått för motor från Preveza, via Lefkas kanal till Nidri, hoppades vi på segling över till Kastos, en härlig liten ö och by, men de grekiska vindarna uteblev under dagen. Hamnen var dock fullbelagd av en flotilla (hyrbåtar med ledarbåt) då vi ankom så vi ankrade i en fin vik strax norr om byn.

Direkt på förmiddagen gick vi in till den då i princip helt tomma hamnen och fick en bra plats på insidan av piren.

Vi bestämde oss för att stanna ett dygn till i avvaktan på rätt vindar för att ta oss vidare mot horisonten (öarna längst bort i bild har vi nu passerat och girat babord, österut).  Den andra kvällen brakade det loss ordentligt med riktigt besvärliga vindar från N, vi mätte som mest 21 m/sek! Flera båtar tappade ankarfästet, ankrade om flera gånger, och en t.o.m. lämnade kajen och la sig på svaj utanför. Vi hjälpte grannbåten i lovart med ett spring upp mot nocken på kajen, så vi klarade oss helskinnade. Dock blev det ingen sömn förrän framåt 2-tiden då vinden mojnat en del.

Morgonen efter sken solen och det blev en perfekt segling ner till Petalas, en trygg allvädersvik.

Även här blåste det upp framåt kvällningen, 10-12 m/sek som höll i sig till framåt midnatt. Vi sov dock gott och vaknade till en fantastik morgon med hopp om fin segling till Messolonghi. Men, men, vinden uteblev under dagen och det blev 4,5 timmes motorgång i stället. Nu ligger vi fint till ankars i lagunen och lyssnar till den ökande eftermiddagsvinden…

Det var mycket arbete som vanligt innan sjösättning. Vi hade problem med beväxtning förra året och Fredrik ägnade ett antal timmar och dagar åt att slipa botten, håller tummarna för att det förhindrar påväxt i år.

Efter en dryg vecka var det dags för sjösättning, våra kompisar filmade Juno där hon rullade fram på en vagn på väg till rampen och vattnet. Den uppmärksamme kan se att Fredrik och jag går bakom båten, små figurer i solhatt och keps.

Nu är vi i sjön och ligger vid Levkas i en lugn vik. Fortsätter idag färden österut.

 

2024-10-13

Så då har vi varit i land i Kopraina och tittat runt i den lilla hamnen som främst är till för ortens fiskebåtar, tagit en promenad ut till fyren och fikat på matstället. Kopraina har ingen bebyggelse förutom en restaurang + ett museum som tyvärr står tomt, oklart vad som varit tänkt att fylla museet med.

Stigen ut till fyren är stenbelagd och anläggningen välskött, bra var det för området är mycket låglänt och vägen skulle bitvis varit lervälling eller under vatten i annat fall. Visst fick vi se fåglar, bl a häger och flamingos.

Ponnyer som strövade fritt, inte ett djur som vi förväntade oss här ute men lite kul med två mycket orädda små ponnyer.

2024-10-12

Vi stannade på Korfu sammanlagt i tre veckor, där finns mycket att se och Korfu har verkligen blivit en favorit. Regnovädren fortsatte att komma och gå. En eftermiddag kom ett vindskifte, kraftiga vindar med regn och Fredrik fick användning för sitt regnställ för första gången här nere.

Vi fortsatte upptäcka Korfu stad och promenerade till Nya fortet, byggt på 1500-talet av venetianarna. Det finns f ö lämningar av flera fort inne i staden, liksom gamla gränder och miljöer som gör att staden fortsätter att fascinera.

En dag i slutet  av vår vistelse tog vi en färja över till Saranda i Albanien, det är nära över, färjan tar en timme. Saranda är en ganska stor stad och en albansk turistort, beläget i en stor bukt med lång badstrand. Vi gick längs strandpromenaden och på de hela(!) trottoarerna som verkligen skiljde sig från Korfus där trottoarerna är mycket smala, trasiga och oftast används som parkeringsplats för bilar och scootrar. Ett par kvarter upp från stranden låg lite äldre bebyggelse där vi åt lunch på ett enkelt cafe.

När vi lämnade Korfu och seglade söderut sa prognosen starka vindar vilket det också blev. Natten i Sivota kommer vi nog sent att glömma tack vare alla de hyrbåtar med mer eller mindre oerfarna seglare som släppte sitt ankare intill oss och som sedan draggade i den starka vinden. Till slut var vi tvungna att ta upp vårt ankare och leta ny ankringsplats i den överfulla vilken. Med pannlampor och bevarat lugn hittade vi till slut en bra plats och då var klockan närmare 02 och vi kunde äntligen lägga oss för att sova. Om någon undrar så är det lätt att konstatera när det är hyrbåtar, de har oftast webbadress på bommen, kanske företagslogga på skrovet och på seglet.

Efter några dagar i Preveza där vi tankade vatten och tvättade seglade vi till Vonitsa, en stad inne i Amvrakikos Kolpos, ett innanhav/stor vik. Vonitsa håller på att anlägga en stadskaj där vi kunde ligga förtöjda, en trevlig omväxling efter att ha legat på svaj sedan vi lämnade Mesologghi i augusti.

Vi besökte Vonitsas fort(förstås). En anledning till besöket är att det alltid är trevligt att komma upp och kunna se hur landskapet ser ut.

Från Vonitsa har vi fortsatt inåt/österut i Amvrakikos till Koronisia, ett litet ställe med en samling hus och en restaurang. Norra delen av Amvrakikos är våtmarker med små ”öar” av land. Hela området är mycket grunt med grundområden och sandbankar som verkar flytta på sig. Vi gick faktiskt på ett sådant område som inte var utmärkt på sjökortet och satt fast i 10 minuter på en sandbank innan vi kom loss, en erfarenhet  som vi delar med flera enligt vad vi kan läsa.

Efter Koronisia har vi fortsatt österut och ska idag gå iland i Kopraina som är en smal landtunga av sediment som följer en flods utlopp i Amvrakikos, oklart vad floden heter. Här ska finnas ett rikt fågelliv liksom sköldpaddor och delfiner, hoppas på lite tur när vi tar jollen in.

 

 

2024-09-19

Den senaste tiden har vädret varit sådant att vi boat in oss på Korfu, inte så dumt faktiskt.

Regn och vindar från fel håll har gjort att vi legat antingen i Ormos Garitsas, med bra skydd för vindar från N och NV, eller Ormos Potamos, med skydd för vindar från S och SV. De erbjuder dessutom helt olika miljöer och praktiska förutsättningar. I Potamos har vi nära till shopping (Lidl!) och en helt fantastisk kinesisk diversehandel där vi inhandlat allt från Foppatofflor och t-shirt till spackelspade, strumpor, vaskrensare och ny lina till landgången. I Garitsas är vattnet mer badbart, det finns många trevliga promenadområden och det är nära till Korfus Old Town med sina restauranger och kaféer.

Gamla stan i Korfu består av mängder med vindlande gränder och charmiga hus, och utan G maps skulle vi snabbt gå vilse.

Vi besökte också arkeologiska muséet, bra museum med fokus enbart på Korfu. Vilket i och för sig inte säger lite, Korfu har varit ett viktigt handelscentrum i årtusenden.

Mer då? Jo vi hyrde en bil och körde runt norra Korfu, där den största upplevelsen nog var Palaiokastritsa. Vi åt en god lunch och tog oss sedan hela vägen upp till kullens topp och klostret.

Slutet på roadtrippen tog oss till ett annat kloster, känt från James Bond filmen ”For your eyes only”: Panagia Vlacherna

Känt från James Bond ja, men en ytterligare ovanlig sak med det här klostret (förutom att det inte ligger på bergets topp) är att det ligger precis vid änden av start- och landningsbanan för Korfus flygplats. Här stod mängder av människor med kameror och plåtade de inkommande planen, sådär 20 meter över huvudena.

2024-09-10

Efter ett par dagar i Preveza för att fylla vatten och lite jobb på båten planerade vi för att segla norrut. Vindarna skulle blåsa från syd och när de gjorde det gick vi den långa rännan ut från Preveza och satte sedan segel. Visst fick vi segla men vinden avtog och det blev motorsegling innan vi så småningom kom fram till Sivota som ligger på fastlandet mitt emot Korfus södra spets. Trevligt litet samhälle, rätt mycket turister men vacker natur.

Sedan blev det fin segling upp till Korfu och klippan som är en del av världsarvet.

Vi la oss på den norra sidan om Korfu stad där vi fortfarande ligger. Väderleksprognosen sa regn, åska och starka vindar från söder och visst blev det så och lite mer ändå.

Ovädren här nere kan vara intensiva men något liknande har vi inte mött tidigare. Det åskade, regnade och blåste mycket och länge.

Nu är det lugnt och faktiskt lite kvällssol och i morgon ska vi passa på att gå i land för att handla mat ifall vädret tillåter. Efter det blir det återigen dagar med mycket regn och starka vindar om prognosen visar rätt.

Såhär i efterhand kan vi konstatera att vi har en tät båt, vi är torra, varma och ankaret verkar ha grävt ner sig bra i dyn för vi har inte draggat trots den starka vinden.

Från Messolonghi blev det motorgång till Ormos Oxias, en vidsträckt och långgrund bukt med en lång sandstrand. Perfekt att ligga till ankars för några dagars ofrivilligt arbete med botten på båten. Det visade sig nämligen att de 6 veckorna i Messolonghis varma lagun hade skapat en veritabel undervattensträdgård på Junos copper coat-behandlade botten, mycket överraskande! 2-3 dagar med cyklop, snorkel och Japanspackel gjorde susen, och på köpet fick vi bra motion.

Efter några dagar drog vi vidare med slät och fin botten, men fortfarande för motor p.g.a. den svaga vinden, och hamnade på Kastos, en ”gammal favorit”. Det fick bli en liten egen vik där vi efter mycket bök kunde ligga över natten med långa linor i land. Den här delen av joniska havet är tyvärr besvärlig att ankra i då det som ser ut som sand på botten i själva verket är ”silt”, eller slam på svenska, och det ger väldigt dåligt fäste även för ett bra ankare.

Vidare den korta biten norrut till Mythikas där vi började med att lägga oss vid kajen för att fylla vatten.

Därefter till den långa, långa sandstranden öster härom där vi kastade ankar och stannade i några dagar.

Det blev dagliga jolleturer in till land, promenader, fika, en och annan drink och en god middag.

Vi fyllde även våra matförråd innan det var dags att dra vidare, och äntligen, efter två veckor, kunde vi sätta segel! Det blev en härlig seglats upp till ”Badviken” mellan Lefkas och Palairos där vi fortfarande ligger.

Här har vi badat, bevittnat några häftiga åskväder, fått kvällsregn på oss, utfört lite service uppåt masten m.m.

I det stora hela några sköna dagar här, men i eftermiddag bär det av in till Ormos Vliho och Nidri.