2024-10-12

Vi stannade på Korfu sammanlagt i tre veckor, där finns mycket att se och Korfu har verkligen blivit en favorit. Regnovädren fortsatte att komma och gå. En eftermiddag kom ett vindskifte, kraftiga vindar med regn och Fredrik fick användning för sitt regnställ för första gången här nere.

Vi fortsatte upptäcka Korfu stad och promenerade till Nya fortet, byggt på 1500-talet av venetianarna. Det finns f ö lämningar av flera fort inne i staden, liksom gamla gränder och miljöer som gör att staden fortsätter att fascinera.

En dag i slutet  av vår vistelse tog vi en färja över till Saranda i Albanien, det är nära över, färjan tar en timme. Saranda är en ganska stor stad och en albansk turistort, beläget i en stor bukt med lång badstrand. Vi gick längs strandpromenaden och på de hela(!) trottoarerna som verkligen skiljde sig från Korfus där trottoarerna är mycket smala, trasiga och oftast används som parkeringsplats för bilar och scootrar. Ett par kvarter upp från stranden låg lite äldre bebyggelse där vi åt lunch på ett enkelt cafe.

När vi lämnade Korfu och seglade söderut sa prognosen starka vindar vilket det också blev. Natten i Sivota kommer vi nog sent att glömma tack vare alla de hyrbåtar med mer eller mindre oerfarna seglare som släppte sitt ankare intill oss och som sedan draggade i den starka vinden. Till slut var vi tvungna att ta upp vårt ankare och leta ny ankringsplats i den överfulla vilken. Med pannlampor och bevarat lugn hittade vi till slut en bra plats och då var klockan närmare 02 och vi kunde äntligen lägga oss för att sova. Om någon undrar så är det lätt att konstatera när det är hyrbåtar, de har oftast webbadress på bommen, kanske företagslogga på skrovet och på seglet.

Efter några dagar i Preveza där vi tankade vatten och tvättade seglade vi till Vonitsa, en stad inne i Amvrakikos Kolpos, ett innanhav/stor vik. Vonitsa håller på att anlägga en stadskaj där vi kunde ligga förtöjda, en trevlig omväxling efter att ha legat på svaj sedan vi lämnade Mesologghi i augusti.

Vi besökte Vonitsas fort(förstås). En anledning till besöket är att det alltid är trevligt att komma upp och kunna se hur landskapet ser ut.

Från Vonitsa har vi fortsatt inåt/österut i Amvrakikos till Koronisia, ett litet ställe med en samling hus och en restaurang. Norra delen av Amvrakikos är våtmarker med små ”öar” av land. Hela området är mycket grunt med grundområden och sandbankar som verkar flytta på sig. Vi gick faktiskt på ett sådant område som inte var utmärkt på sjökortet och satt fast i 10 minuter på en sandbank innan vi kom loss, en erfarenhet  som vi delar med flera enligt vad vi kan läsa.

Efter Koronisia har vi fortsatt österut och ska idag gå iland i Kopraina som är en smal landtunga av sediment som följer en flods utlopp i Amvrakikos, oklart vad floden heter. Här ska finnas ett rikt fågelliv liksom sköldpaddor och delfiner, hoppas på lite tur när vi tar jollen in.

 

 

2024-09-19

Den senaste tiden har vädret varit sådant att vi boat in oss på Korfu, inte så dumt faktiskt.

Regn och vindar från fel håll har gjort att vi legat antingen i Ormos Garitsas, med bra skydd för vindar från N och NV, eller Ormos Potamos, med skydd för vindar från S och SV. De erbjuder dessutom helt olika miljöer och praktiska förutsättningar. I Potamos har vi nära till shopping (Lidl!) och en helt fantastisk kinesisk diversehandel där vi inhandlat allt från Foppatofflor och t-shirt till spackelspade, strumpor, vaskrensare och ny lina till landgången. I Garitsas är vattnet mer badbart, det finns många trevliga promenadområden och det är nära till Korfus Old Town med sina restauranger och kaféer.

Gamla stan i Korfu består av mängder med vindlande gränder och charmiga hus, och utan G maps skulle vi snabbt gå vilse.

Vi besökte också arkeologiska muséet, bra museum med fokus enbart på Korfu. Vilket i och för sig inte säger lite, Korfu har varit ett viktigt handelscentrum i årtusenden.

Mer då? Jo vi hyrde en bil och körde runt norra Korfu, där den största upplevelsen nog var Palaiokastritsa. Vi åt en god lunch och tog oss sedan hela vägen upp till kullens topp och klostret.

Slutet på roadtrippen tog oss till ett annat kloster, känt från James Bond filmen ”For your eyes only”: Panagia Vlacherna

Känt från James Bond ja, men en ytterligare ovanlig sak med det här klostret (förutom att det inte ligger på bergets topp) är att det ligger precis vid änden av start- och landningsbanan för Korfus flygplats. Här stod mängder av människor med kameror och plåtade de inkommande planen, sådär 20 meter över huvudena.

2024-09-10

Efter ett par dagar i Preveza för att fylla vatten och lite jobb på båten planerade vi för att segla norrut. Vindarna skulle blåsa från syd och när de gjorde det gick vi den långa rännan ut från Preveza och satte sedan segel. Visst fick vi segla men vinden avtog och det blev motorsegling innan vi så småningom kom fram till Sivota som ligger på fastlandet mitt emot Korfus södra spets. Trevligt litet samhälle, rätt mycket turister men vacker natur.

Sedan blev det fin segling upp till Korfu och klippan som är en del av världsarvet.

Vi la oss på den norra sidan om Korfu stad där vi fortfarande ligger. Väderleksprognosen sa regn, åska och starka vindar från söder och visst blev det så och lite mer ändå.

Ovädren här nere kan vara intensiva men något liknande har vi inte mött tidigare. Det åskade, regnade och blåste mycket och länge.

Nu är det lugnt och faktiskt lite kvällssol och i morgon ska vi passa på att gå i land för att handla mat ifall vädret tillåter. Efter det blir det återigen dagar med mycket regn och starka vindar om prognosen visar rätt.

Såhär i efterhand kan vi konstatera att vi har en tät båt, vi är torra, varma och ankaret verkar ha grävt ner sig bra i dyn för vi har inte draggat trots den starka vinden.

Från Messolonghi blev det motorgång till Ormos Oxias, en vidsträckt och långgrund bukt med en lång sandstrand. Perfekt att ligga till ankars för några dagars ofrivilligt arbete med botten på båten. Det visade sig nämligen att de 6 veckorna i Messolonghis varma lagun hade skapat en veritabel undervattensträdgård på Junos copper coat-behandlade botten, mycket överraskande! 2-3 dagar med cyklop, snorkel och Japanspackel gjorde susen, och på köpet fick vi bra motion.

Efter några dagar drog vi vidare med slät och fin botten, men fortfarande för motor p.g.a. den svaga vinden, och hamnade på Kastos, en ”gammal favorit”. Det fick bli en liten egen vik där vi efter mycket bök kunde ligga över natten med långa linor i land. Den här delen av joniska havet är tyvärr besvärlig att ankra i då det som ser ut som sand på botten i själva verket är ”silt”, eller slam på svenska, och det ger väldigt dåligt fäste även för ett bra ankare.

Vidare den korta biten norrut till Mythikas där vi började med att lägga oss vid kajen för att fylla vatten.

Därefter till den långa, långa sandstranden öster härom där vi kastade ankar och stannade i några dagar.

Det blev dagliga jolleturer in till land, promenader, fika, en och annan drink och en god middag.

Vi fyllde även våra matförråd innan det var dags att dra vidare, och äntligen, efter två veckor, kunde vi sätta segel! Det blev en härlig seglats upp till ”Badviken” mellan Lefkas och Palairos där vi fortfarande ligger.

Här har vi badat, bevittnat några häftiga åskväder, fått kvällsregn på oss, utfört lite service uppåt masten m.m.

I det stora hela några sköna dagar här, men i eftermiddag bär det av in till Ormos Vliho och Nidri.

Under de sex veckor vi varit i Sverige har Juno legat i en marina i Mesologghi. Vi flög ner till Grekland 14.8 och lämnade marinan den 15:e, la oss då på svaj i lagunen i anslutning till stadskajen.

På eftermiddagen den 15:e märkte vi att kylen hade börjat lägga av men att kompressorn fungerade. På morgonen den 16:e hade även den lagt av och vi fick genom receptionen i marinan kontakt med kylreparatör som gjorde ”hembesök” och konstaterade att en komponent i kompressorn behövde bytas ut och han skulle beställa en sådan. Tyvärr skulle den komponenten inte komma förrän 20.8 p g a långhelg då allt skulle vara stängt! Han tyckte att vi hade maximal otur men inget att göra något åt.

Vi låg sedan nästan en vecka i 36-38° värme dagtid, tropiska nätter och 30° kl 8 på morgonen, utan kyl!!!Som tur var hade vi sedan tidigare en enkel frigolitlåda där vi la vår mat tillsammans med ispåsar som vi köpte nya varje dag. Det mesta av maten klarade sig faktiskt. Det gjorde även vi och det största nöjet var att sätta sig på någon av cafeerna i hamnområdet, så nära fläktar som möjligt och beställa in kallt vatten med is. Dricksvattnet i båten var kroppstempererat, havsvattnet i lagunen höll drygt 29° och är mycket grumligt vilket inte inbjuder till bad så besöken på cafeerna var vårt andningshål, eller vattenhål kanske man ska säga.

Reparatören kom som lovat den 20:e och lagade kompressorn, vi storhandlade efter det mat och kunde på morgonen den 21:a ge oss iväg.

Vi har sett supermåne och vackra solnedgångar medan vi var i Mesologghi men är nu mycket nöjda med att befinna oss i en naturhamn med klart vatten där vi kan kan bada.

Det blev en natt i Poros, sedan Sami innan vi seglade till Petalas på fastlandet där vi skulle få visst skydd skydd för starka nordvästvindar som låg i prognosen.

Så småningom närmade vi oss Mesologghi och m h a fina vindar seglade vi in genom den muddrade rännan som leder upp till lagunen.

Det har varit jolletävling här i helgen. Jollarna bogserades genom rännan ut till Patrasbukten, små jollar på stort vatten!

Strax efter att solen gått ner blev allt pastellfärgat och med den gula segelbåten som hade ankrat i ensamt majestät var bilden plötsligt komplett!

Om ett par dagar lämnar vi båten i Mesologghi marina och reser hem till Sverige.

 

På Kefallonias västkust ligger Argostoli som är Kefallonias ”huvudstad”. Här låg vi några dagar, tittade på sköldpaddor och gick på museum. Museet var intressant, förutom att visa arkeologiska fynd fanns det mycket foton på människor och miljöer, de äldsta från 1800-talet. Jordbävningen på 1950-talet raserade det allra mesta av staden, också det dokumenterat i bild. Staden byggdes snabbt upp igen men de vackra gamla byggnaderna var borta.

Argostoli ligger i en vik skyddad för vågor men utsatt för mycket vind vilket vi märkte av. Varje eftermiddag och kväll blåste det 10-12 m/s i flera timmar. Vi låg på svaj med bra fäste trodde vi, eftersom vi inte draggade, ända tills vi tog upp ankaret när skulle ge oss iväg och upp kom en gammal ankarkätting. Den låg lindad två varv runt vårt ankare och hade förmodligen bromsat ev rörelser. Vi kunde linda av kättingen och lämna Argostoli.

Scala är en, med Kefalloniska mått mätt, låglänt udde med långa sandstränder och fina vikar. Tyvärr inget för oss att ligga kvar vid under natten, vikarna är öppna för både vindar och vågor.

Uppdaterad 2024-06-29

Av flera olika skäl har vi stannat flera dagar på varje ställe, det viktigaste kanske väder och vind, men vi har också velat upptäcka och röra på oss. Här en karta över våra rörelser sedan i maj då vi sjösatte. Klicka på bilden för större karta:

 

1. Perveza
2. Meganisi
3. Frikes på Ithaka
4. Sami
5. Messolonghi
6. Trizonia
7. Galaxidhion
8. Nafpaktos
9. Messolonghi
10. Kyllini
11. Zakynthos stad
12. Agio Nikolaos
13. Argostoli
14. Poros
15. Sami
16. Petalas
17. Messolonghi

Nafpaktos till Kyllini via Messolonghi

Föga dramatiskt tog vi oss i det som nu känns som hemmavatten återigen till Messolonghi, och några dagar senare då vinden skulle vara hyfsat lämplig satte vi väckarklockan tidigt och lämnade för Kyllini på Peloponessos. Tyvärr var vår favoritrestaurang Stivas reserverad, men vi fick en god middag på Sea Garden istället.

Från Kyllini till Zakynthos

Efter några dagar i Kyllini blev så vindarna gynnsamma för att gå över till Zakynthos, men som oftast i Grekland blåser det lite som det vill… Omväxlande motorgång och motorsegling halva vägen, och sen satte sydosten in och vi fick en fartig slör då vinden ökade till 10-12 m/sek innan vi var framme och kunde lägga till längst ut på piren.

Zakynthos stad

Fortsatt hårda vindar från fel håll, så vi hyrde bil och körde ett varv runt ön

Östkusten

Agios Nicolaos

Inlandet

Västkusten och Porto Roxa

Cameo Island och sydkusten

Cameo Island i bakgrunden bröts loss från fastlandet vid en jordbävning år 1633 och är nu ett välbesökt turistmål på sydkusten som är känt för sitt klara vatten och framför allt för att sköldpaddan Caretta Caretta lägger ägg här och på vissa öar i Laganasviken. De delarna är avspärrade och tur är väl det för sköldpaddorna samsas med Zakyntos värsta hålligångställen som finns här och inte i öns huvudort. Laganas är 9 km lång så det finns plats för många olika aktiviteter.

Kaos på Lidl och sedan hem till båten

Alla seglare vi möter verkar överens om att Lidl är den bästa och billigaste butikskedjan i Grekland för matinköp, tätt följd av AB Market, Sklavenitis och Masoutis. Problemet är bara att dessa stormarknader ligger i snitt 1,8 km från hamnarna. Möjligtvis undantaget AB Market som ibland ligger närmare. Vi har en rejäl pirra, kylväska och stora kassar så promenaden till och från Lidl funkar oftast bra, men här i Zakynthos ligger Lidl närmare 4 km från hamnen, så därför passar vi på att handla då vi ändå har hyrbil. Man sparar nästan in kostnaden för hyrbilen då man storhandlar, eftersom alla ”mini markets” och vad de heter nära hamnarna är svindyra och har dåligt sortiment.

Avslutningsvis denna dag så stod alltså storhandling på Lidl på agendan, och det blev en kaosartad upplevelse. Tänk er själva, ni har en fullastad kundvagn, närmar er kassan (i en knökfull butik) då högtalaren plötsligt annonserar (på grekiska och engelska): ”Kära kunder, vi har just nu ett tekniskt problem som gör att vi inte kan hantera kortbetalning.” Detta upprepat ungefär en gång per minut, så budskapet gick inte att missa. Vi dubbelkollar med personalen – jodå, kortbetalning ligger nere, bara kontanter funkar. En allmän oro sprider sig bland kunderna, man börjar tömma sina kundvagnar på allt som inte ens kontanter räcker till, och inte bryr man sig om att ställa tillbaka varorna där man tog dem, utan det hamnar på första bästa hylla. Någon tipsar om bankomaten utanför butiken, jag skyndar dit, men naturligtvis är den ”out of order”.

Så även vi börjar tömma kundvagnen, våra kontanter räcker inte ens till hälften av det vi plockat, och vi planerar att handla resten på AB Market. Då vi gjort detta meddelar högtalaren: ”Kära kunder, nu fungerar återigen betalning med kort”. Suck. Nåja, då tar vi väl ett varv till och fyller på vagnen igen.

Tro det eller ej, men då vi återigen fyllt vagnen meddelar rösten: ”Kära kunder, vi har just nu ett tekniskt problem…” och då börjar även vårt tålamod att tryta. Det ryktas då att kortterminalen i kassa 4 fungerar, där bildas naturligtvis en lång kö direkt, men vi ställer oss i den och håller tummarna. Och en bra stund senare lämnar vi butiken med alla våra varor, betalda med kortet. Pust.

När vi låg i Galaxidi i Korintbukten såg vi i prognosen att det skulle bli mycket varmt där och bestämde oss för att segla ut till öarna i joniska havet. Vi har sedan läst att delar av Grekland haft rekordvärme och att Akropolis har haft stängt den varmaste tiden på dagen. Här på Zakynthos har temperaturen legat på 27-31° och 20-22° på nätterna, sköna temperaturer. Det har blåst mycket, men lite lugnare idag.

Söndagspromenad upp på berget

Sista dagen i Zakynthos stad promenerade vi upp till ett venetianskt fort, låter det bekant? Venedig var verkligen rappa med att bygga på de platser de erövrat.

Ainos är det högsta berget i greklands övärld, 1628 m ö h. Vi såg det från fastlandet och det syns väl härifrån Zakynthos.

Bilden till vänster visar en sträcka nära fortet och den högra en gata nere i stan.

   

Man kan undra hur många hundra år som skiljer mellan dessa stenläggningar. Konstruktionen måste i alla fall vara bra eftersom utförandet är identiskt!

Staden hade varit mycket vacker innan den stora jordbävningen på 50-talet som raserade i stort sett allt. Den nya staden är rörig och trång men med en stor välbyggd hamn.

I morgon planerar vi att segla norrut.

 

Vi hade fin segling i Korintbukten på väg till Nafpaktos, en behaglig slör med vindar som ökade i styrka under eftermiddagen. Det vanliga scenariot i dessa vatten.

Nafpaktos på fastlandet nära Riobron är en fin gammal(förstås) stad med ringmur och venetianskt fort. Staden ligger i en stor öppen bukt och hamnen är byggd med två murade armar och ganska liten öppning som ger bra skydd mot de starka vindar som kan blåsa i området.

Vi släppte ankaret utanför ett bojat område längs badstranden, tog sedan jollen in till hamnen för att proviantera. Jollen är numera ett osäkert kort eftersom jollemotorn vägrar starta ungefär varannan gång. Om den startar är det på första eller andra försöket, går det inte då är det kört och vi får ro.

På kvällen blev det rodd in till stan för att gå upp till det venetianska fortet. Det var mycket brant, något som inte syns på bilderna, och svårt att förstå hur bebyggelsen har kunnat växa åt det hållet.

På vägen ner blev det bråttom medan mörkret föll för att komma till båten och tända ankarlanternan. En bild från hamnen i mörker hanns med i alla fall.