Vi lämnade Korfu för att ta oss söderut till Preveza och köpa jolle. Utan jolle är vi klart begränsade och kan bl a inte ta oss in till land för att köpa mat när vi svajankrat. Vi har gjort en kylskåpsresning och skrapat ihop till middagar så än går det ingen nöd på oss.
Det händer mycket när vi seglar här i Grekland, jollen stjäls och linor går söder. Vid överfarten till fastlandet skulle Fredrik splitsa ihop två tampar vilket han lyckades med. Storseglet rullas in i masten m h a en ändlös lina och den gick helt enkelt av. Fredrik kunde inte motstå frestelsen att pröva att splitsa ihop två ändar på en ny lina vilket illustreras på bilden nedan.
Linorna träs in i varann och vips har man en ny ändlös lina!
Längs resan söderut passerade vi Parga och en klippa med ett litet kapell. Klippan är förmodligen närmast omöjlig att lägga till vid när det blåser ordentligt, vilket det oftast gör längs den här kuststräckan, men varför ska man göra det enkelt för sig!
Vackert beläget kapell, men kanske inte så välbesökt!
Söder om Parga la vi oss i en vik vid en strand, i skydd för vågor men inte för vind från bergen. Båten rullade hela natten och det kändes bra att ge sig iväg på morgonen i svaga vindar och lite vågor från nattens blåsande ute på havet.
Mitt på fjärden mellan Corfu och fastlandet blåste favorithatten överbord, men en samlad insats från besättningen räddade den från drunkningsdöden.
Räddad hatt.
Besättningens agerande vid Hatt-Över-Bord manövern (HOB) var i stort sett enligt läroboken, men några detaljer behöver slipas på.
En besättningsman utsågs att hålla koll på hatten och peka ut den hela tiden för rorsman. Fungerade inte helt klanderfritt, men så var vi också bara 3 i besättningen. Rorsman missade också att trycka på MOB-knappen på plottern.
På med motorn, släpp skoten (vi hade läns) och vänd upp mot vinden. Hatten var fortfarande i sikte.
Någonstans här tappade vi hatten ur sikte, men fortsatte på kontrakurs tills vi var säkra på att vara i lovart om hatten.
Vände om till ursprunglig kurs, och efter en kort tids spaning fick Veronica syn på hatten om styrbord.
Vände upp igen, kom lite för långt ifrån, nytt försök och V lyckades då plocka upp hatten mha båtshaken! Strålande utfört.
Att bli av med denna hatt, som varit med om så många äventyr under dryga 20 år, hade inneburit en stor förlust, men nu slutade allt lyckligt och vi fick en bra övning i MOB.
Igår gjorde vi Korfu stad by night. En torsdag kväll med proppfulla cafeer, restauranger och gränder. Det är fortfarande riktigt varma kvällar här, 26-28 grader långt in på kvällen vilket naturligtvis inbjuder till uteliv. Korfu gamla stad är ett virrvarr av gränder där det är lätt att tappa riktningen, tack google maps för att vi hittade till mataffären. Mandrakis Marina ligger i världsarvet och promenaden tillbaka till båten var en upplevelse.
Innanför de första murarna och vallgraven, innan befästningen och marinan. Den mötande personen är Harbour Master Andreas!
Området med befästningarna är mycket stort, förutom alla ruiner finns vallgrav, museum, matställen, ett stort hus som verkar användas av musikstuderande – det har ljudit av pianospel, skolade röster och kammarmusik varje gång vi passerat oavsett klockslag! Området är inte väl skyltat utan har kvar sin charm och ger känslan av att det finns mycket att upptäcka, många gamla trappor och utrymmen. Det var inte heller särskilt väl upplyst upptäckte vi på kvällen så det var bra att ha traskat runt där i dagsljus tidigare.
Inte mycket belysning men desto mer effektfullt.
Mandrakis Marina i dagsljus, tack för denna gången.
Marinan med sin rad med bougainvillea efter kajen.
Vi lämnade mitt på dagen och ska så småningom söderut men vindarna är inte med oss så vi ligger på svaj i väntan på vindar från norr.
I torsdags kom vår goda vän Mimmi på besök för en veckas vistelse ombord. Kul! Vi låg i Mandraki Marina nedanför den gamla fästningen i Corfu town (se tidigare inlägg), och passade på att göra allehanda ärenden.
Mandraki Marina sedd från västOch vad ska man spela här? Nog har jag hört talas om speldirigenter även i basket, men behöver spelarna verkligen notställ?Fästningen sedd från sjösidan.Här fick jag lite osökt låten ”He ain’t heavy, he’s my brother” i huvudet…
Efter en natt i Ormos Garitsas satte vi så kurs mot Lakka-viken på Paxos. Precis som förra gången hade vi bleke i stort sett hela vägen ner längs Corfus östsida, och då vi kom förbi södra udden brakade det lös. Inom loppet av några minuter fick vi 10-14 m/sek, grov sjö från havet, och körde på med revade segel i 8-9 knop hela vägen till Lakka. Häftigt! Även Mimmi verkade njuta av farten och sjön.
Väl framme i Lakka hittade vi snabbt en bra plats att ankra.
Dagen efter, då vi på eftermiddagen planerade att ta oss iland för lite shopping och mat gjorde vi den häpnadsväckande upptäckten att jollen var borta! Puts väck! Mitt på blanka dagen! För att inte göra en alltför lång historia av det så började jag med att söka av hela viken med kikare. Det hade varit pålandsvind hela tiden, så om jollen hade slitit sig hade den omöjligt kunna driva till havs. Ingen jolle i sikte.
Därefter simmade jag iland och gick runt hela viken fram och tillbaka utan att hitta jollen. Pratade med Tavernaägare, båtuthyrare och en kajakist som just paddlat runt viken, men ingen hade sett något.
Jag simmade tillbaka mot vår båt, men vek av mot en grannbåt, och skepparen där ställde gärna upp med sin jolle för en tur runt alla båtar i hela viken, men inte heller då hittade vi något. Vi kunde konstatera att jollen omöjligen kunde finnas kvar i viken, i så fall hade vi sett den. Stulen alltså…
Härefter mail till försäkringsbolag, börja kolla med båtaffärer om ny jolle, ny motor etc., men till slut gjorde vi kväller. Port Police finns i Gaios så dit (en bit söderut på Paxos) gick vi idag på förmiddagen. Utan jolle måste vi dessutom lägga till vid kaj för att komma iland och handla, så det var ännu ett skäl för Gaios.
I och med att vi kom fram redan vid lunch hittade vi direkt en bra plats vis stadskajen, men sen brakade kaoset loss. Och jag som trodde att högsäsongen var över… Inkommande båtar fick nästan slåss om de få platser som fanns, och just nu ligger minst 10 båtar på svaj utanför hamnområdet.
Allt för idag. Efter att ha avnjutit en lukullisk måltid på fördäck är det nu dags att börja göra kväller. Mörkret faller över Gaios…
Vi har legat ännu en natt i Ormos Imerolia och varit in till Kassiopi under dagen. Bilden över Kassiopi är tagen från den gamla Byzantinska fästningen på höjden här intill. Dom duggar tätt här, de gamla befästningarna efter kusten, både här på Korfu och längst fastlandet och på öarna. Många är de som velat lägga dessa landmassor under sig.
När vi kom tillbaka till båten, med bl a en stor vattenmelon:-), började det blåsa upp. Vindar på 10-11 m/sek i några timmar, lite tröttsamt men sedan mojnade det. Det viner från riggen och bomtältet fladdrar och slår, himla skönt när vinden sedan lägger sig. Nu har vi 0 vind och skymningen faller, natten ser ut att bli lugn.
Idag gick vi norrut från Viken utan namn, rundade Korfus nordöstra udde och hittade en bra ankringsplats i Ormos Imeriola vid Kassiopi.
På vägen hit hade vi Albanien på styrbords sida, och vy bort mot Saranda:
Saranda, Albanien i fonden.
På ena sidan av den udde som Kassiopi ligger vid finns staden, hamnen och ett myllrande turistliv, på andra sidan – den västra – ligger Ormos Imeriola med gott om plats för ankrade båtar och mer lugn och ro.
Vi tog oss i land med jollen, promenerade bort till hamnen där vi avnjöt en fantastisk fika, tittade på folk- och båtliv och gick sedan via den lokala mataffären tillbaka till jollen och ut till båten.
Solen har just gått ner bakom oss men lyser upp molnen i öster.
Man får känslan att den mest intensiva säsongen börjar ta slut, det är gott om plats i vikar och hamnar. Vi stannar kvar här även imorgon, tar en tur in till ”byn” på förmiddagen och fortsätter njuta av väder, miljö, bad, mat och livet i Grekland. Just nu då mörkret fallit har vi 27 gr i luften och 25 gr i vattnet.
Vi ligger i en liten vik på Korfus östkust, så liten att den inte har något namn på sjökortet. Förutom två båtar som ligger vid en privat brygga är Juno den enda båten i viken, här är det bad som gäller. Under dagen har en mängd daycruisers lagt till för någon timme, besättningen har hoppat i, simmat och lekt i vattnet för att sedan försvinna runt udden.
Efter en OTROLIGT gungig natt i Two Rocks Bay – vinden gjorde att båten låg tvärs den inkommande dyningen – fortsatte seglingen norrut och jag tog natthamn i Ormos Valtou strax utanför Igoumenitsa på fastlandssidan (Ormos betyder f.ö. ”vik” på grekiska). Ormos Valtou är garanterat fri från dyning och benämns av vissa som ett Hurricane hole, dvs en bra vik om det blåser mycket.
Här fick jag ännu en gång bekräftat hur svårt det uppenbarligen är att göra lokala väderprognoser i Grekland. Alla prognosinstitut visade en lugn och fin kväll och natt, men vid 21-tiden drog åskan in. Oräknerligt antal blixar, och vinden gick snabbt upp i 10 m/sek. Jag släppte ut lite mer ankarkätting och satte mig i kajutan med en kopp te och en sudoku för att vänta ut åskvädret. Lite mysigt faktiskt. Då sudokon var löst hade åskan dragit vidare, vinden mojnat och jag kunde slagga in.
Åskmoln på gång i Ormos Valtou…
Över ”fjärden” (12 nm) till Corfu town igår gick i motorseglandets tecken. Typ ingen vind. Nåja, någon sekundmeter då och då… Kastade ankar i Ormos Garitsas där vi legat förut, och lyckades på tredje försöket släppa ankaret på en sandfläck. Viken har väldigt mycket ”weed” eller ”kelp” dvs tjockt sjögräs, och hamnar ankaret på kelpen glider det bara utan att få fäste.
Här ser man hur det kan se ut uppifrån båten (bilden tagen vid Two Rocks bay med väldigt klart vatten). Det ljusa är sand, det mörka är weed.Ormos Garitsas med megayachterna längst ut.Runt viken går Leóforos Dimokratias med mycket trafik tills sent på kvällen. Men inte speciellt störande faktiskt. Leofóros = Aveny.En skymningsbild tagen upp mot centrala Corfu town.
Och så var det det här med väderprognoser… Den gångna natten skulle lugn och fin enligt alla vädertjänster, 0 eller max 1 m/sek. Ja tjena, 02:55 vaknade jag av ett vinande i riggen och en sjögång som sa något helt annat. Upp och kolla, och javisst där var de där 10 sekundmetrarna igen, rätt från norr. Dubbelkolla ankarfäste, kolla båtar runt omkring om någon (eller jag!) draggar och avvakta utvecklingen. Efter någon timme verkade det kunna avta en aning så kunde återgå till kojen för några timmars ytterligare sömn.
Så idag var det dags att utföra sin medborgerliga plikt, nämligen att gå och rösta! Detta kunde praktiskt nog göras på Sveriges konsulat, beläget mitt i stan. Kul upplevelse att utlandsrösta 🙂
Sent om sider anlände min resväska till Preveza, SAS hade gjort en egen turnéplan för den som tog den först till Köpenhamn, därefter Prag och till slut Preveza. Jag hade hunnit ut på havet då telefonsamtalet från flygplatsen kom, så det var bara att vända tillbaka. Ett kärt besvär, får man väl säga. Sista biten åkte den taxi och sen jolle ut till båten, som låg ankrad utanför marinan.
Allt var med, allt var helt!
Efter ett par extra dagar i Preveza med bunkring och fix med allt som kommit i väskan var det så läge att ge sig norrut idag, väder och vind var på min sida.
Med kurs mot Two Rocks Bay
Med halvvind och 3-4 m/sek blev det 5 timmars väldigt behaglig segling norrut.
Bra med autopilot…Lefkas försvann mer och mer i diset.
Framme i Two Rocks Bay fanns det någorlunda gott om plats och jag hittade en plats att ankra direkt.
Flera grottor, kristallklart vatten och c:a 5 meters djup i hela viken.Passade också på att dyka ner och kolla ankaret, som hade grävt ner sig perfekt i sanden.och så lite nyfikna fiskar under båten (rodret ses uppe till höger).
Imorgon bär det av vidare norrut, vinden ska vara fortsatt gynnsam!
Idag skulle jag enligt planen ha hunnit göra en del uppgraderingar i båten, sjösatt och vara på väg mot Korfu. Jag anlände ju trots allt i lördags… Men SAS ville annorlunda.
Det finns nog inget mer ensamt än att stå kvar sist av alla i en tom ankomsthall och förgäves stirra på ett tomt bagageband. Var är min väska? Nu fyra dagar senare har SAS fortfarande inte en susning. Med stor sannolikhet står den kvar på Arlanda, och man kan tycka att det vore lätt för någon att kolla, men budskapet på The Online Baggage Tracing System kvarstår :”TRACING CONTINUES. PLEASE CHECK BACK LATER”.
Och i väskan ligger utrustning, reservdelar, verktyg, tillbehör m.m. som hade behövts före sjösättning, så därför står vi kvar på torra land, Juno och jag. Om någon undrar hur det ser ut är det bara att kolla sista bilden i förra inlägget ;-).
Men någon måtta får det vara på landkrabbelivet, med hjälp av omplanering och tekniker från marinan sjösätter vi nu på fredag, så får väskan komma när den kommer. Den får vi plocka upp nästa gång vi passerar Preveza, på lördag sätter jag kurs mot Korfu!
