Innan vi lämnade Preveza för i år la vi båten på land. I väntan på upptagning låg vi utanför marinorna och Fredrik tog ett sista bad.

Så åkte vi då till Aten, såklart ville vi se staden och framför allt Acropolis.

Det kanske bästa med Aten är blandningen, de fornhistoriska lämningarna ligger mitt i stan bland bostäder, torg, affärer och matställen. Vi hade en kort promenad från vårt hotell till Acropolisklippan och Acropolis var verkligen en höjdpunkt.

Efter vandringen uppe på klippan var det dags för lunch och sedan Acropolismuseet.

Besöket i Aten var kort och intensivt, på kvällarna blev det mat och bouzoukimusik – it grows on you!

Hemma i Uppsala igen, mulet och grått men rätt skönt med alla bekvämligheter.

Vi tillbringade några dagar i Eufemia på Kefalonias östkust innan vi seglade norrut med ett lunchstopp i Fiskardo, ett charmigt samhälle på Kefalonias nordspets.

Efter Kefalonia blev det några dagar i Vlicho, en vik vid Nydri där vi legat flera gånger. Viken är stor och skyddad, vattnet lockar inte till bad men det är andra fördelar med det skyddade läget. På vägen därifrån gick vi in i en vik på Levkas östsida. Tyvärr kunde vi inte ligga kvar där p g a dåligt ankarfäste men vi fick en glimt av grottan i viken, känd för att det finns ett altare inne i grottan.

Vi stannade sedan några dagar i Palairos, en trevlig liten stad på fastlandet med imponerande och vackra berg som reser sig en bit in från kusten.

Tillbaka i Preveza blev det en dag med åska, regn och starka vindar.

När ovädret dragit förbi kände vi att vi kunde lämna båten över dagen och tog bussen upp till Ioannina, en stad ca 10 mil från kusten och ett känt lärdomssäte på 1700-1800-talet. Staden breder ut sig runt en sjö, förknippas bl a med Ali Pascha som var en albansk rövare(!) som la under sig bl a stora delar av västra Grekland ända till Korinth samt Peleponnesos innan han irriterade Osmanerna så pass att de tog livet av honom. I Ioannina finns en gammal muromgärdad stadsdel/slottsområde med rester från dess storhetstid blandat med chica små hotell.

På Kefalonia hämtade vi upp Robert och Kristina, vi sov en natt i Eufimia innan vi seglade vidare till Kastos där vi efter en del letande hittade en liten vik med sandstrand, och sandbotten.

På promenad över ön hade vi turen att anlända till den lilla kyrkan samtidigt som en turistgrupp med guide, vi anslöt till gruppen och fick en fin visning. Ikonen ovan är kyrkans mest värdefulla objekt, minst 400 år gammal. Den hittades i en grotta på samma plats som där kyrkan nu står.

Efter Kastos fortsatte vi till Palairos och senare Lefkas.

Vi lämnade av dem i Preveza innan vi förberedde oss för nästa besök på båten. Vår granne Anki semestrade en vecka i Parga, vi hämtade henne där vid piren och gick sedan för motor till Two Rocks Bay där vi låg över dagen. Tyvärr var det ingen vind så vi fick inte möjlighet att visa Anki vilken seglare Juno är utan det blev motor tillbaka till Parga. Dagen efter när vi var på väg söderut fick vi bråttom. Vi hade ett stort oväder med åska, blixtar och regn akter om oss hela dagen. Vi kom fram till Preveza torra men på natten kom regnet över oss och med det några dagar med lägre temperaturer. En föraning om höst.

De senaste dagarna har vi tillbringat i Hospital Bay vid Preveza och i  Lefkas vid Georges pontonbrygga.

Som en dröm!

Vi, Bella och Lage, sitter nu på flyget från Aten till Arlanda och ser tillbaka på en underbar tid i Grekland. Tack vare en inbjudan från Veronica och Fredrik tog vi oss ner till Grekland i år igen. Söndagen den 13 augusti landade vi i Aten tillsammans med Veronica för slutdestination Kalamata där Fredrik och Juno väntade.

Det vackra Kalamata välkomnade oss med sina många olivlundar. På måndagen, efter att vi provianterat, inleddes tolv dagar av omväxlande segling runt Peleponessos. Ibland motvind, ibland medvind, ibland för segel, ibland för motor 🙂

Värmen både räckte och blev över vissa dagar, men vi kunde som tur var svalka oss med sköna bad i 27-gradigt vatten.

På tisdagen kom vi till fina kustbyn Finikounta, där vi intog en ”kickoff-middag” på en liten taverna vid vattnet. Mysigt och gott.

Ett gulligt ställe där vi stannade en dag extra för att Fredrik skulle splitsa inhalslinan till storseglet och Lage kunde sitta vid datorn och slåss med sina väderkvarnar.

Vi passade också på att köpa solhattar, på Veronicas inrådan, vilket visade sig helt nödvändigt (och klädsamt) i den starka solen!

Dagen efter kom vi till Methoni där vi besökte det medeltida slottet. I fångtornet hade författaren Cervantes, som skrivit just om att slåss med väderkvarnar, suttit fängslad och fått inspiration till att skriva Don Quixote. Mycket inspirerande.

(Från Wikipedia: ”7 October 1571, Miguel de Cervantes was taken to Methoni as a prisoner and spent some time in the Turkish tower. He might have conceived a few pages of the Don Quixote while there.”)

På vägen (vattnet borde det väl heta?) till Methoni passerade vi före detta Prins Charles, numera Kung Charles grekiska sommartorp. Givetvis hade han som engelsman också en fotbollsplan på tomten.

Middagarna i Junos sittbrunn blev snabbt en daglig tradition med medelhavsinspirerad mat, såsom Ouzo, Retsina, grekisk öl och lite annat. Frukostarna intog vi i ruffen, lite enklare 🙂

Kyparissia var vår hemmahamn i fem dagar i väntan på rätt vind.

Veronica och Fredrik passade på att hyra bil och besöka Olympia. Vi tyckte att det var för varmt med 37 grader i skuggan, så vi tog oss en sakta promenad genom staden. Glass och vattenflaska hjälpte oss fram till vår Fata Morgana, torget, där vi tyckte oss se skugga och läskande drycker.

Till slut satt vi ändå som grekerna gör I skuggan av ett träd vid torget och studerade stadslivet, med iskall lemonad och grekiskt kaffe.
Detta pulserande stadsliv var en verklig kontrast till hamnen som var glömd, grå och övergiven.

Avskedsmiddag intog vi i Kyllini, på en fantastisk fiskrestaurang med fria myggbett.

Kastos är en vacker liten ö med fantastiskt vatten, och här stannade vi ett par dagar. Dock inte vid själva byn (där vi låg förra året), utan i en naturvik längre söderut.

Då vi anlände låg bara en annan segelbåt ankrad där, men under de dagar vi låg där kom och gick en hel del båtar, både nattliggare och ”badbåtar”, alltså RIB- och styrpulpetbåtar med badgäster som njöt av det klara och varma vattnet några timmar.

En kul upplevelse var ”Den stora getvandringen”. Varje kväll strax före solnedgång kom runt 100 getter vandrande samma stig, i sakta mak, bara några meter akter om Juno. Många hade klockor runt halsen, de hördes på långt håll, så vi hann bänka oss i god tid med pop-corn och läsk (näe, skoja bara…) Ljud på!

Dessvärre radioskugga i viken. Ingen 4G-mottagning nere i båten.

Bra siktdjup och fin snorkling. Fiskarna trivdes bra i skuggan under båten.

Naturligtvis blev det besök i Olympia där de Olympiska spelen startade på 700-talet BC och där fria grekiska män fick tävla i bla annat löpning, brottning och diskus. Priset till den vinnande var en olivkvist! Var fjärde år under ca 1000 år, fram till år 393 efter vår tiderräknings början tävlades det i Olympia!

På området finns ett museum över Olympia med bilder, rekonstruktioner av byggnader och statyer. Ett fint komplement till de forntida lämningarna.

Olympia är naturligtvis fantastiskt att besöka utifrån sin historia men och en mycket vacker plats med grönska och floder.

Vi seglade sedan norrut efter kusten och lämnade efter ett par dagar  Lage och Bella i Killini där de skulle fortsätta sin greklandsresa med färja.

Själva korsade vi vårt spår och ligger åter igen i Mesolonghi.

Äntligen är jag , Veronica, tillbaka ombord. Tillsammans med oss seglar nu Lage och Bella som klev på tillsammans med mig i Kalamata. Vi har legat i Koroni, Finikounda, Methoni och ligger nu i den stora viken Ormos Navarino som har sitt inlopp vid Pylos.

Efter Methoni lämnade vi Peleponnessos sydkust och påbörjade seglingen efter västkusten norrut. I morgon fortsätter vi till Kiparissia.

Nu sedan ett par veckor och en bit in i augusti är Veronica hemma i Sverige och jag kvar på Juno med Kalamata som bas, med besök av goda vänner och dotter. Ivan och Hanne var med en vecka i början av juli, Mats har just mönstrat av efter tio dagar och jag ser nu fram emot att Lovisa ska anlända imorgon.

Vi har seglat i huvudsak runt Messeniska viken, men även en avstickare runt Kap Akritas och upp till Pylos. Många fina platser blir det, här är bilder från några av dem.

Efter Monemvasia blev det en natt i Velanidia där vi hade turen att kunna lägga oss på den enda kajplatsen för besökande båtar. Velanidia är en liten, väl skyddad hamn med plats för samhällets fiskebåtar och inte så mycket mer.

Vi lämnade hamnen i lugnt väder vilket höll i sig när vi rundade Akra Maleas som annars är känt för besvärliga väder- och vindförhållanden, tre lågtrycksbanor möts i vattnen mellan Maleas och Kreta.

På eftermiddagen kom vi fram till Elafonisos med sina fina sandstränder.

Längre upp i Lakoniska viken ligger Plytra där vi återigen kunde ligga vid kaj och fylla vatten. Även där fanns det en enda kajplats för besökande båtar.

Vi seglade över viken med ett stopp i Kotronas innan vi kom till Kagio som vi lämnade för att segla runt Tainaro och Cabo Grosso.

Efter Tainaro kommer Cabo Grosso men där stökade vinden och det blev inga bilder tagna.

Vågor och vindar vid södra Peloponnessos är kända för att kunna vara besvärliga, ”håll ut 10 nm från Akra Maleas och Tainaro och 10 samt ytterligare 10 från Cabo Grosso” enligt grekiskt ordspråk bland seglare. Det hade vi läst men glömt bort så vi fick känna på strömmar, snabba vindskiften och ”snurrevindar” på ett sätt som vi hittills inte mött någon gång. När vi väl rundat Cabo Grosso var vinden stabil och vi slörade upp till Kardamyli där vi låg en natt innan vi seglade över Messeniska viken till Koroni.

I Koroni blev det två nätter med med mycket vågor där vi låg på svaj. Viken har en botten med sjögräs, många stora stenar och en del sandfläckar så det var inte helt lugnt att ligga där när det blåste 13 m/s men inget bättre alternativ fanns nära.

Efter ett par blåsiga dagar var det över för den här gången och vi besökte en gammal borg med ett kloster innan vi seglade norrut till Petalidi där vi nu ligger på ett djup av 2,5 m visar det sig när Fredrik alldeles nyss kunde laga ekolodet som har varit dött några dagar.

På väg söderut mot Akra Maleas, Argoliska buktens sydligaste udde, hade vi bestämt att stanna i Monemvasia. Inte visste vi vad som väntade där, en muromgärdad stad belägen på en klippa och förbundet med fastlandet via ett smalt näs!

Monemvasia gamla stad har varit kontinuerligt bebodd sedan 500-talet.

Namnet Monemvasia har sina rötter i grekiskans ord för ”en ingång”, staden var väl skyddad där den låg.

Belägen på en klippa i sydsluttning med vatten så långt ögat når påminner staden inte om något annat.

Gränderna är trånga och det är apostlahästar eller andra hästar som gäller.

Monemvasia har överraskat på flera sätt, morgonen efter besöket i gamla stan fick vi ett fint besök.

Det regnar idag och tidpunkten för att skriva inlägg verkade lämplig. Innan blogginlägget var klart dundrade åskan rejält och det blåste upp, rejält. Intrumenten visade på över 21 m/s innan det hela var över. Alla båtar i hamnen ligger till synes oskadda på sina platser men grannens fiskebåt blev utan ström.

Det har varit landssorg i Grekland efter flyktingkatastrofen utanför Peloponnessos. En båtgranne som har sin fiskebåt intill oss berättar att två av båtarna här i Monevasia har använts till flyktingsmuggling, den ena båten hade 25 personer ombord. Båtarna är omhändertagna av myndigheter.