Idag på vår väg söderut längs Peloponessos östkust fick vi så sällskap av en grupp delfiner på sedvanligt lekhumör. Alltid lika fascinerande att se och uppleva på nära håll.
Strax utanför Leonidis dök de upp, och som vanligt lika svåra att fånga på bild. Man måste nästan ta bilden innan de dyker upp, men några bra bilder blev det:
Vi tog sedan natthamn i Kyparissa, ännu en ljuvligt vacker vik.
Idag tuffade vi iväg fyra distansminuter från Porto Heli till Spetses för en liten bad- och sightseeingutflykt. Vi la oss i en fantastiskt vacker vik med varmt och kristallklart vatten, badade och tog jollen iland för en promenad till samhället.
Spetses visade sig vara ett riktigt välmående turistparadis. Av alla de städer, byar och samhällen vi hittills sett i Grekland har Spetses absolut störst andel välskötta och nyrenoverade hus (i princip alla), flera fina stränder och dagliga båtturer till bl.a Hydra och Pireus. Bra restauranger som överallt här nere, men här var prisnivån lite högre.
Det låg också vackra, välhållna träbåtar i rader efter kajerna.
Så småningom tillbaka till vår egen båt, ännu ett dopp och därefter tillbaka till Porto Heli.
Längst upp i Argoliska bukten ligger Nafplion där vi stannade ett par nätter.
Från Nafplion tog vi buss till ännu ett av greklands världsarv, Mykene.
Enligt grekisk mytologi var Mykene grundat av Perseus, son till Zeus och Danae. Mykene har länkats till berättelserna om Atreusdynastin i Homeros Iliaden med Agamemnon – Trojas befälhavare, Klytaimestra – hans hustru och deras barn Ifigenia, Elektra och Orestes. Fantastiska berättelser som levt vidare i drama, opera och litteratur.
Faktum är att man hittat bevis för att det bodde människor här redan 3000-2000 år BC och under lång tid var Mykene ett av den grekiska civilisationens centrum. Runt år 1350 BC bodde 30 000 människor i citadellet med omgivning!
Tholos- eller bikupegravar byggdes för samhällets mest uppsatta, den inre kammaren var fylld med värdefulla och vackra föremål.
Mykene är så gammalt och så imponerande. Byggnaderna stod stabilt under mycket lång tid och utsmyckningarna skickligt gjorda, ett exempel är Lejonporten som är mäktig och vacker!
En annan sak är berättelserna, mytologin med Trojanska kriget, sköna Helena, Elektra mm som har en alldeles särdeles stark kraft, har använts och fortsätter användas inom vår kultur.
Vi har nu tagit oss runt den udde som utgör nordöstra delen av Peloponessos. Från Korinthkanalens östra mynning (Isthmia) via Kórfos, till Poros, därefter norr om Hydra och Spetses till Porto Cheli och sedan längst in i viken till Nafplion.
Första natthamn efter kanalen blev Kórfos, en mycket bra svajvik där vi stannade 2 dygn. Jolletur in till kajen, promenad och lite inhandling av mat.
Vidare till en liten vik vid namn Vagionia på norra Poros, med plats för sådär 2 båtar. Lång och smal vik och vi gjorde årets första förtöjning med lång lina iland.
Detta för att vara säkra på att fören pekar ut mot havet och dyningen (så att vi slipper att båten rullar om den skulle lägga sig tvärs viken) samt att det egentligen inte fanns plats att snurra 360°, vilket ofta händer vid vindskiften. Under natten visade det sig vara ett klokt beslut, dyningen blev relativt kraftig. Men det var en fantastisk badvik och vattnet höll 22 grader 
Efter Vagionia blev det en hyfsat lång dagsetapp, vi valde att segla förbi både Hydra och Spetses och i stället lägga oss i den stora lagunen i Porto Cheli.
Och framåt kvällningen ankrade vi i Porto Cheli:
Även här stannade vi ett par nätter för att därefter ta oss längst in i Argoliska viken till Nafplion, och en länge emotsedd utflykt till Mykene och Agamemnons grav. Mer om detta i nästa inlägg.
Igår gick vi igenom Korinthkanalen eller Dhiórix Korinthou som är den grekiska, och vackrare, benämningen på kanalen. Vi hade bokat tid och blivit ombedda att vänta utanför ingången till kanalen där vi låg och guppade i rätt stark vind innan vi, efter att ha anropat traffic control, fick veta att vi skulle få vänta åtminstone 40 min ytterligare. I alla fall, så småningom var det vår tur att passera den nedsänkta bron som ligger i kanalens västra sida mynning.
Genom kanalen ska båtarna hålla 7 knop vilket var en stor utmaning i den klart märkbara motströmmen. Vi höll inte 7 knop men vi höll oss i kanalens mitt vilket var nödvändigt, det var smalt, betydligt smalare än de 25 m i bredd som kanalen ska hålla enligt deras egen info.
Efter att ha lämnat kanalen bakom oss seglade vi ut på Saroniska gulfen och till vårt första stopp på Peloponnessos, Kolpos Korfos.
Vi betade av Korinthgulfens nordkust bit för bit och upptäckte små pärlor som vi gärna återvänder till, liksom platser som vi inte behöver se igen 
Agios Isodoris, hit kommer vi gärna tillbaka. De flesta tavernor var ännu inte öppna för säsongen men vi hittade en som serverade en alldeles utmärkt cappuccino.
Det blev också ett premiärdopp, väldigt sent på säsongen, men maj har varit betydligt kallare än normalt.
Agios Ioannou, en liten pyttevik med två fasta gästbojar. Ingenting att skriva hem om, om man säger så.
Corinth Harbour, här låg vi bra förtöjda vid en pontonbrygga innanför betongpiren, bara 1 nm från kanalens mynning. Dessutom låg vår favoritmataffär på promenadavstånd, så det blev storhandling innan avfärd.
Från Trizoinia till Itea och ännu en behaglig tur på Korintbukten. I Itea stannade vi några dagar, framförallt för att kunna åka upp i bergen och få en heldag i Delfi.
Om Delfi finns så mycket att säga att den här bloggen inte räcker till på långa vägar, för den nyfikne finns mängder av information på nätet. En liten sammanfattning av det viktigaste finns på svenska wikipedia:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Delfi
Jag hade relativt dålig koll på oraklet i Delfi fram tills nu (hade bättre koll på oraklet i Delsbo…), men bara det faktum att oraklet faktiskt var en institution som varade i 1000 år var en stor överraskning. Posten som orakel innehades av en för livet utsedd orakelprästinna som gick under namnet Pythia:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pythia
Vi tog ett stort antal bilder vid vårt besök, men för att inte tynga ner blogginlägget med alla dessa har vi lagt upp dem på en egen sida. Ett tips vad gäller galleriet: Vill du titta närmare på en speciell bild så klicka på den. Du får då upp den på en egen sida, och för att få ännu bättre upplösning, klicka på det lilla förstoringsglaset ovanför bilden, och klicka sedan igen på bilden.
Idag ligger vi ankrade i Agios Isidoros, och mer om det i nästa inlägg!
En stilla och vacker morgon lämnade vi Messolonghi, puttrade ut genom den muddrade rännan förbi alla saltbassänger och ut på Patrasbukten.
Blandade vindar, men så småningom närmade vi oss, och passerade under, den gigantiska Rio-Antirrio bron. Ett litet bildspel:
Sista biten in mot Trizonia, där vi tänker ta natthamn, fick vi bra vind och kunde rulla ut seglen:
I Trizonia låg vi några dagar i väntan på förliga vindar och passade även på att ta passbåten den korta biten över till den större orten Chania.
Efter Trizonia bar det iväg till Itea, men det får bli i nästa inlägg 🙂
Messolonghi, en av många stavningar av namnet, är mest känt för att lord Byron dog här år 1824 efter att ha anslutit på den grekiska sidan i frihetskriget mot turkarna. Så himla känt är väl inte det för en svensk men här utkämpades strider under grekiska frihetskriget som uppmärksammas än i dag, staden kallas för den heroiska staden p g a att innevånarna utstod långvarig belägring under stora umbäranden.
Området är ett våtmarksområde, jättestort, med staden omgärdad av kanaler och sankmark. Vi ligger i en hamnbassäng med smala remsor mark mellan stora grunda bassänger. Vi har sett sköldpadda och hoppande fiskar vid båten, här ska finnas stor rikedom i flora och fauna. Det är fascinerande med allt vatten.
Efter den starka motvinden häromdagen har vi legat stilla och väntat på vindar för att kunna segla österut och i morgon verkar vinden blåsa åt rätt håll.
Gårdagen bjöd på en galen blandning av väder och vindar, och ingen av väderapparna lyckades pricka in något rätt (nästan…)
Det började bra söderut från Astakos och verkligheten stämde hyfsat bra med prognoserna. Till saken hör att man här kollar av kanske 4-6 olika väderappar för att försöka få en bild av vad som ska hända, och därefter gör sin planering. Igår ville vi till Messolonghi och det fanns egentligen inga alternativa hamnar på vägen (35 nm) så det var bara att stå på.
Då vi rundade ön Oxia för att gira 90° mot ost hade vi följande prognoser:
Och vad fick vi? Jo 10-15 m/s från O… Grov motsjö i 15 nm och ”järngenuan” fick verkligen visa vad den går för. 3 cruising-katamaraner som låg strax bakom oss gav upp och seglade tillbaka igen. Framåt 18-tiden gled vi så in i den fantastiska lagunen i Messolonghi, lugnt och stilla och en härlig miljö.
Vi tog oss en långpromenad till Lidl och till kvällen kunde vi steka på kvällsmaten i sittbrunnen, skönt med en induktionshäll, inverter och skarvsladd.
